planerad vaginal förlossn eller planerat snitt???

planerad vaginal förlossn eller planerat snitt???
Skrivet av	vilsen
Hej, undrar om nån här är / har varit i liknande situation eller har kommentarer ändå? Tack! Jag är förstföderska och beräknat förlossningsdatum är i början av januari så jag är tacksam för snabba svar :-)! Pga stor förlossningsrädsla har jag efter Aurorasamtal beviljats en tid för planerat kejsarsnitt. Jag får själv bestämma om jag vill använda tiden eller boka av den om jag trots rädslan vågar pröva en vaginal förlossning. Orsakerna till förlossn-rädslan är dels att jag är rädd för smärtan, men framför allt har jag fått för mig att jag kan göra fel under en vaginal förlossn så att barnet skadas och detta ansvar känns orimligt... Intellektuellt så vet jag ju att personalen har det medicinska ansvaret och att jag bara kan göra mitt bästa, men känslomässigt känns det som att förloppet är MITT ansvar...Jag har också ett stort kontrollbehov. Vi har dessutom missfall bakom oss så barnet är oerhört efterlängtat. Läkaren säger att vaginal förlossn är bäst för barnet och det vore ju skönt att slippa vara nyopererad med en liten bebis som det ju blir vid snitt. (Självklart kan det ju sluta med snitt även om jag prövar vaginalt, men då är det ju inte säkert att det blir så.) Är inte rädd för själva operationen vid planerat snitt, men oroar mig för infektioner som kan påverka fertilitet mm. Läkaren erbjöd mig planerad vaginal förlossning. Det innebär att jag går på koll en gång i veckan och läkaren tittar på hur mogen livmodertappen är. När den är mogen får jag i så fall en tid när jag ska infinna mig på sjukhuset för att få nån sorts gel på tappen som gör den ännu mjukare och förlossningen drar förmodligen igång inom ett dygn. Jag får stanna på sjukhuset under det dygnet om jag vill. Detta är för att få förlossn-starten mer kontrollerad. Ryggbedövn (eda) förbereds när man kommer till sjukhuset så att man ska kunna få snabb smärtlindring när man ev ber om det även om narkosläkarna då är upptagna. Jag har även fått inskrivet i journalen att ifall jag prövar att föda vaginalt men känner under förlossn att jag ej klarar det så ska det bli snitt om jag ber om det. Känner mig kluven inför vilket förlossn-sätt jag ska välja och självklart är det JAG som måste fatta beslutet. Vore ändå mkt värdefullt med kommentarer från er! Jag har nyligen gått en helgkurs i profylaxandning men kommer inte hinna öva så mkt eftersom förlossn kan dra igång när som helst (är beräknad till början av januari). Men den gav i alla fall känslan av att jag kan GÖRA nåt konkret under en vaginal förlossn, dvs andas på speciella sätt. Samtidigt vore det "skönt att lämna över ansvaret till läkarna", dvs använda snitt-tiden... Jag hör till Karolinska sjukhuset i Solna och här är en länk angående planerad vagnial förlossning: http://www.karolinska.se/templates/Page____36829.aspx Jättetacksam för kommentarer så fort som möjligt eftersom jag måste bestämma mig inom kort! Kram.
Svar på tråden: planerad vaginal förlossn eller planerat snitt???

även på andra snack - ursäkta
Skrivet av vilsen
Hej, ursäkta att jag skickat detta till flera snack, men eftersom jag har BF i början av januari vore jag tacksam för många snabba svar! Tack.

Inte lätt att svara på...
Skrivet av Margut med 4:an i magen
Själv har jag fött alla mina barn vaginalt (genom igångsättning). Själv är jag livrädd för kejsarsnitt! :/ Precis som barnmorskorna/läkarna har sagt kan du inte "göra fel" under förlossningen. Om du lyssnar på din kropp så "sköter den sig själv" som regel. Personligen skulle jag välja vaginal förlossning, men jag har viss förståelse för din rädsla också. En väninna till mig födde sin första vaginalt, men valde kejsarsnitt till de andra. Det är väldigt individuellt hur man upplever smärtan. Det enda som jag tror är likadant för alla som fött barn är att minnet av smärtan bleknar ganska snabbt när man har barnet i famnen. Annars skulle väl ingen välja att föda barn _igen_! :-) Jag hoppas att jag inte skrämt dig ytterligare. Vad jag vill säga är att det är ditt val och att du måste känna efter. Jag vågar inte rekommendera något särskilt. Dels har jag ingen egen erfarenhet av kejsarsnitt och dels är det, som sagt, så oerhört individuellt! Jag önskar dig i alla fall all lycka, vad du än bestämmer dig för! Barnet är värt smärtan (den vaginala eller den efter snittet)! Styrkekramar! Hoppas att du vill berätta här sedan vad du valde och hur det gick. Och framför allt vad det blev för nåt! :-)


Helt ärligt?
Skrivet av Marie-72, pl.sn. 11/1
Jag tycker faktiskt att tanken på en Planerad Vaginal Förlossning låter underbart!!! Det viktigaste tror jag under prosessen är att du har möjlighet att säga stopp och få bli snittat. Men samtidigt har du chansen att få uppleva vilken underbar kick det är för självförtroendet att ha provat på en vaginal förlossning. Lycka till!!!

Prova vaginal!!!
Skrivet av space
Det är ju mycket stor chans att allt kommer att gå jättebra och då kanske du inte behöver vara lika rädd för nästa gång?! Öva på profylaxen så mycket du hinner, helst två gånger om dagen enligt programmet. Det är som du skrev ett väldigt bra verktyg för att känna att man själv har kontroll! Lycka till! Jag hoppas verkligen att du får en underbar förlossning där du upplever att födandet "sköter sig självt"!!! Det är världens kick för självförtroendet!

Jaa du...
Skrivet av karin
Det känns lite idiotiskt att sitta här och messerschmitta, när det är helt du som bestämmer... men eftersom du ber om det så skriver jag gärna vad jag tänker! Du är rädd att göra fel under förlossningen, så det skadar barnet. Mitt svar på det är: Nej du kan inte göra fel så det skadar barnet. Du kan krysta för hårt och ta i så du spricker, men det skadar inte barnet, bara dig, och det är inte farligt, för vårdpersonalen lappar ihop dig så fint så fint. Du kan spänna dig under värkarna och hålla andan. Det är fel. Men det skadar inte heller barnet, det gör bara mer ont för dig. Och det går att klämma fram barnet även om man gör fel. Fel och fel förresten, mindre optimalt kanske är ett bättre uttryck. Personalen kommer stötta dig så gott de kan, för att få dig att slappna av och andas lugnt, men visst, det är svårt när det gör ont. Jättesvårt ibland. Lyssna på kroppen hjälper, men det kan också vara svårt, särskilt när det är första gången och man fått EDA. Men, kan man inte lyssna på kroppen så får man lyssna på personalen, och de har rätt bra koll de också. Förlossningen måste ju inte bli perfekt. Det räcker väl med att barnet kommer ut och mår bra? För om du känner krav på dig att förlossningen ska bli PERFEKT, då är det lika bra att ge upp direkt, och uttnyttja tiden som är inbokad för kejsarsnitt. Med "lyssna på kroppen" menar jag att man andas just så som det är mest optimalt för kroppen, så musklerna får syre utan att få för mycket syre, och så man inte stör värkarbetet i onödan. Och under krystandet så lyssnar man på kroppen genom att känna när det är dags att krysta. Och så kan man lyssna på kroppen genom att känna precis vilka muskler man ska använda, och hur man ska slappna av i underlivet, och hur man ska röra på sig för att hjälpa barnet rotera ned i födslokanalen. Visst låter det jättesvårt? Men min poäng är som sagt att det går alldeles förträffligt att föda barn även om man misslyckas på alla de här punkterna. Det gör lite mer ont och tar lite längre tid, men det är inte farligt, varken för dig eller för barnet. Personalen kommer inte att lämna er i sticket. Du kan klanta till det hur mycket som helst, de kommer finnas där och stötta och hjälpa till dess barnet är ute och ni båda mår bra! Ett sätt som hjälpte mig väldigt mycket i början av förlossningen var en TENS-apparat. Den tog bort nästan all smärta från förverkarna (som jag hade i två dygn innan förlossningen tog fart). Hade jag känt smärtan från varje värk utan lindring så hade nog paniken börjat slå rot så sakteliga. Nu slapp jag det. Så om du bestämmer dig för att sitta hemma och invänta en alldeles vanlig förlossning, så rekommenderar jag varmt att du lånar en TENS-apparat. Man kan ta fram den ibland och testa den. Det pirrar lite trevligt om plattorna. Man vill gärna kunna göra nått under förlossningen. Men tyvärr, den går sin gång, och det är bara att stå ut. Det är först när krystvärkarna kommer som man kan bidra själv. Men man kan skapa goda förutsättningar förståss, genom att knata omkring lite, och ta det lugnt, och tja... pilla på TENS-apparaten om man har en... och praktisera någon andningsteknik eller något sätt att fokuera om man vill det. En sak till. Det här med att avbryta förlossningen när man ber om det, och då få kejsarsnitt. Jag ställer mig en smula skeptisk, för jag har svårt att tro att alla som behövs till det omedelbart lägger ner det de har för händerna och rusar till din sida och genomför kejsarsnitet på en gång, när det inte finns något medicinskt skäl. Du får nog räkna med att det kan dröja kanske 20-30 minuter innan barnet är ute från det du ber om det. De kan ju ha viktiga saker för sig, som inte går att lämna alldeles på sekunden. Dessutom är det oerhört vanligt att kvinnor någon gång under förlossningen hojtar efter kejsarsnitt, utan att det är aktuellt, och utan att de kanske vill det egentligen, det är mer ett uttryck för att man tycker att "jag är trött och nu får det vara nog". Ofta är det då inte så långt kvar till krystvärkarna börjar, och ändrar ju förlossningen karaktär... så jag (obs! personlig åsikt!) tycker det är lite dumt att gå in halvhjärtat på förlossningen och säga att jag håller på bara så länge jag själv vill, sedan får ni ta ut barnet med kejsarsnitt. Jag tror det kan leda till besvikelse för den födande kvinnan. Särskilt om man ropar efter kejsarsnitt just innan förlossningen ändrar karaktär (risken är ju liksom störst att det är då man ber om det), för då är ju risken stor att man håller på att krysta för fullt en stund senare när de tar ut barnet. Och det kan ju inte vara så kul (underdrift) att krysta för fullt i väntan på snitt. Då är det bättre att säga att de inte ska vänta med kejsarsnitt, om de ser antydan till medicinska skäl. På det viser överlåter man det ansvaret till barnmorskan, och riskerar inte att man sabbar sin förlossningsupplevelse genom att skrika på snitt när det i själva verket snart är dags att krysta. PS. Ta med en nalle. Du kan skylla på att den är till barnet, men ta med den för din skull. Visst, det är bra att hålla pappan i handen, men när han ska gå på toa och värken kommer, då vill man gärna ha en nalle att krama. Det ÄR faktiskt lite läskigt ibland. Jag förstår att du är rädd att barnet ska ta skada, eftersom du förlorat flera i missfall. Det är inte så lätt. Hoppas det går jättebra, och att du får en kanonfin förlossning, eller snitt om du hellre väljer det. Och att barnet skriker så fort det kommer ut i luften och blir rosig och fin alldeles på en gång! Det är du värd!


Måste bara få säga att...
Skrivet av Margut med 4:an i magen
... det var ett fantastiskt bra svar! Tänk om någon sagt det ovanstående på ett så klart sätt till mig när jag skulle ha min första och var livrädd inför förlossningen! ler Bra uttryckt, tycker jag! :-)

Bra skrivet, men...
Skrivet av Marie-72, pl.sn. 11/1
... för mig är dina ord ändå som ett slag i ansiktet. Hade jag haft bara mina två senaste förlossningar i bagaget hade jag nog skrivit under på dina ord, men tyvärr kommer jag allt för väl ihåg min första förlossning. Det var inget i världen jag önskade mer än att göra rätt. Lyssna på kroppen och lita på att bm &Co gjorde jobbet sitt. Nån rädsla för smärtan och förlossningen hade jag inte kännt av, jag skulle föda barn, jag skulle göra det kvinnor över hela världen gör och har gjort i tusentals år. Jag ville, och trodde att jag kunde. Det var inte jag som skrek efter snitt när det blev för illa men läkaren som kom in och tittade till progressen. Jag orkar inte skriva mer här. Har redan skrivit av mig inne på "svåra förlossningar". "Vilsen" har fått möjlighet att få föda barn på ett sätt som hon upplever som mer kontrollerad/planerad. Och jag tycker hon skall ta emot det erbjudandet därför att det _är_ en kick för självförtroendet att ha gått igenom en vaginal förlossning. Och skulle det sluta med snitt så har hon ändå varit så tuff att hon har vågat utsätta sig för den nakenheten det är fysisk och psykiskt att föda vaginalt. En erfarenhet som kan vara värdefull att ha med sig.

bra skrivet men ang
Skrivet av Det slutar som det slutar
om man ändra sig och vill göra snitt helt plötsligt för att man känner att man inte klara det av oro skäl eller rädsla går inte att få så sent som när kryst värkarna är på väg elelr har kommit, utan tex när för värkarna kommit och det börjar panikas i huvudet på en och man får svår ångest, och känner att det inte går, men det sker långt innan krystvärkarna, dessutom om man har en snabb förlossning så är det oxå svårt att avbryta för kejsar snitt om man tex öppnar sig völdigt for elelr är öppen mkt när man kommer in!Ett planera kejsar snitt i Förlossningen är vanligt bland folk som är FRUKTANSVÄRT förlossnings rädda och personalen tar STOR hänsyn till den kvinnans önska som som sagt inträffar långt innan kryst värkarna, annars tycker jag att du har helt rätt i det du skrv!


Ja, du har förståss rätt
Skrivet av karin
Om rädslan för förlossningen yttrar sig så fort värkarna startar så är möjlighet att få snitt en bra lösning.

Till Karin
Skrivet av Jdis
Detta var så bra skrivet! Tack för att du skrev det och lät oss andra läsa. Jag kommer troligtvis inte få fler barn i livet men om det blir aktuellt skall jag ta med mig en nalle till BB. Det hade jag önskat att jag haft när jag var där sist. För visst var värkarna skrämmande vissa stunder... ;-) Kram

snitt och igångsättning
Skrivet av Susanna med Tova -03 & Torkel 041116
jag har fött ett barn med snitt och det andra vaginalt efter igångsättning. Med de erfarenheterna i bagaget så skulle jag välja vaginalt defenitivt. Men det är klart jag lider ju inte av förlossningsrädsla. Att få en planerad förlossnig låter som en bra lösning.


Var i dina skor o hörde oxå till KS
Skrivet av Afrodite me Luna
Jag fick även valet jag, planerad vaginal eller planerat kejsarsnitt. Jag hade liksom du en enorm rädsla ( skall inte ta upp alla skälen här, men låt oss säga att den var väldigt väl förankrad i mig), utöver det så var jag rätt sjuk under min graviditet, och fick blödningar o sammandragningar då man trodde förlossningen skulle starta i v.23, då upptäcktes aven att vår dotter hade hjärtarrytmi, vilket gjorde att min rädsla späddes på, och jag blev än mer förvirrad i mitt val. Dels så hade man ju hört o fick höra från alla håll o kanter att vaginalt var det som var bäst, men när hjärtarytmin upptäcktes så ändrade isg omgivningen o läkarna, ingen kunde längre sig mig vad som var bäst, ingen kunde säga hur min dotter med hjärtarytmi skulle påverkas av en vaginal respektive ett kejsarsnitt. Ingen kunde längre ge mig råd, o det känndes som om jag stog o balanserade en vågskål där min dotters liv låg o vägde, skulle hon klara en vaginal förlossning, var då kejsarsnitt säkrare, eller var det okej med vaginal. kanske var vaginal ändå säkrare för henne? Jag stog o tänkte o tänkte, och i vecka 37 när jag fortfarande gick på aurora samtal, specialistmödravården, vanliga mvc, hjärtspecialisten på astridlindgren och kvinnokliniken på ks så visste jag fortfarande inte hur jag skulle göra. Det är ett svårt beslut. Någon stans där efter v.37 så började jag ändå luta aningen mer åt vaginal, men det var marginellt. Man började i allafall planera för en planerad förlossning. Jag fick träffa narkosläkaren som bedömde min rygg ( jag har en felaktig kurvatur o behövde få reda på om jag kunde få eda). Jag var o kontrolerades o bedömdes var 3dje dag i början ( sen varannan dag), det skrevs in i min journal att jag inte under några omständigheter fick hänvisas till ett annat sjukhus eftersom vi behövde närheten till Astrid Lindgrens barnsjukhus o barnläkaren skulle vara med vid förlossningen, man skrev in att barnet skulle nogrant övervakas, att så att säga mitt ord gällde, jag skulle fått eda som las redan då jag kom in ( valde dock bort den sen själv) och ville jag ha snitt eller om man såg mer tecken på hjärtarytmin så skulle det blir snitt. Min förlossning gick sedan långt över förväntan. JAg är idag glad att jag valde vaginal. Personalen var helt underbar, alltid hade dom koll på mig, frågade vad jag ville o var väldigt omhändertagande, hjälpsamma o lyhörda. Så för egen del så kan jag varmt rekomendera en planerad förlossning. Min förlossning smygstartade på egen hand, jag hade 1-2 värkar i timmen när jag åkte in till K. jag var mogen o bad dom ta vattnet, det räckte som igångsättning för min del. Det var som o trycka på en knapp, värkarna kom igång på en gång, o jag öppnade mig snabbt, värkarbetet blev intensivt då jag öppnade mig fullt på ca 3 timmar. sen tog det tyvär stop pga eda, o en timme senare då lillans hjärtfrekvens snabbt dippade neråt så blev det akut o hon togs ut på någon minut eller två med sugklocka. Men som du själv säger, beslutet är DITT!! jag kan bara tala för egen del, men enorma skräck blev lindrad när jag väl fattade beslutet o gick in för det till 100%

försök!
Skrivet av Hella
jag skulle nog föreslå att du provade på planerad vaginal förlossning nu när du har valmöjlighet. Förhoppningsvis känns det okej för dig och när du är inne i värkarbete och födande kanske du inte tänker på om du gör "rätt" eller "fel". Jag har själv inga erfarenheter av förlossningsrädsla, och kan inte säga hur jag skulle gjort i din situation, men det känns som du har fått en fördelaktig överrenskommelse det här med att kunna ångra dig och få snitt om det känns bäst. Börjar du med att försöka föda vaginalt behöver du ju inte välja om du ska ha kakan eller äta den i förväg utan se hur det känns innan du bestämmer dig liksom. Lycka till hur som helst

Jag var oxå...
Skrivet av Anna
jätterädd med mitt första barn. Men jag är mer den som lider i tysthet. Jag valde att ta EDA tidigt (eftersom jag var så rädd för smärtan och att tappa kontrollen)och väntade tills det var dags att krysta ut ungen och då gjorde jag vad jag kunde för att undvika ett utdraget förlopp som är jobbigt för barnet. Allt gick bra. Nästa gång med andra barnet var det en trygghet för mig att jag redan gått igenom en förlossning. Var inte rädd längre och behövde knappt smärtlindring. Kroppens signaler var tydliga och det var inte speciellt svårt att höra dem: göra fel-gör skitont, göra rätt-uthärdlig smärta. Men du måste göra bedömningen själv.


Hej du!
Skrivet av Bm - stud.
Vad fint att du fått så många alternativ att välja på och att man tagit din rädsla på allvar! Jag tror att om jag vore du så skulle jag försöka pröva föda vaginalt, men ifall det under förl. gång blir för jobbigt välja snitt. Jag tror att jag i efterhand skulle ångra mig om jag inte prövade, och fundera mycket på hur det skulle ha varit. Lycka till med allt och skriv gärna hur det gick! Kram

planerad vaginal förlossn eller planerat snitt???

även på andra snack - ursäkta

Inte lätt att svara på...

Helt ärligt?

Prova vaginal!!!

Jaa du...

Måste bara få säga att...

Bra skrivet, men...

bra skrivet men ang

Ja, du har förståss rätt

Till Karin

snitt och igångsättning

Var i dina skor o hörde oxå till KS

försök!

Jag var oxå...

Hej du!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information