"övertalning"

"övertalning"
Skrivet av	Malin
Behöver övertalning av er garvade om varför jag ska välja att födaa utan smärtlindring den här gången. Förra barnet föddes med EDA och det var relativt bra, stort sett utan smärta men med dåliga krystvärkar och ett förlamat ben. Det är naturligtvis därför jag funderar på att vara utan denna gång men jagvet att när jag har som mest ont behöver jag nåt att tänka på som hindrar mig från att ta den lättaste vägen. Varför väljer ni att vara utan? Hur tänkte ni när ni hade som ondast och ändå valde bort smärtlindring? Ge mig nåt att hålla fast vid.
Svar på tråden: "övertalning"

jag har aldrig valt bort EDA.
Skrivet av Jenny P
Jag har dock aldrig hunnit få någon. Med första barnet var jag öppen 10 cm när de tänkte sätta en och med andra barnet somkom huvudet nrä de tänkte sätta en. Jag förstår alltså att man kan ha så pass ont att man vill ha en. Men eftersom jag aldrig använt en så vet jag ju att man klara sig utan. Jag tycker som så, att man kan prova sig runt lite. Man kanske provade riskuddar tidigt under förlossningen men tyckte inte de var bra. Men man kanske tycker de är bättre senare i skedet. Så prova allt möjligt tycker jag, dusch bad riskuddar/hotpack tens lustgas akupunktur massage. Kanske finns det nåt som funkar jättebra. Ohc tänk framåt, "en värk till så tar jag bedövning sen" osv. Vem vet det kanske bara är några få värkar kvar?

Jag valde bort EDA (långt)
Skrivet av M
Jag hade EDA när jag födde mitt första barn, men jag tyckte inte alls om det. Det var inte den nya stand-up EDAn utan hela min underkropp var "borta". Jag hade ingen som helst känsel i benen. Smärtorna försvann visserligen, men istället kom ett konstant tryck nedåt som jag tyckte var mycket obehagligt. Dessutom hade jag svårt att känna krystvärkarna ordentligt och bm fick lägga sig på min mage för att hjälpa till. Anledningen till att jag tog EDA var egentligen inte att smärtorna var så svåra, utan att jag var så trött efter 20 timmars värkar när jag knappt öppnade mig alls. Jag trodde jag skulle få vila lite med EDA, men så blev det inte. När mitt andra barn skulle födas hade jag bestämt mig för att inte ta det igen. Och det gick faktiskt mycket bättre än jag hade trott. Men jag var inte helt utan bedövning, lustgasen blev min räddning. Jag tyckte den var helt underbar. Jag blev igångsatt eftersom vattnet gick men inga värkar kom. Trots igångsättning ch dropp var det faktiskt fullt uthärdligt. Åtminstone som jag minns det nu, det är nu ca 4 år sen. Min man skrattade åt mig för jag blev alldeles svart om näsan av lustgasmasken, den släppte jag inte ifrån mig. Visst var det jobbigt ibland, jag frågade bm flera gånger om bedövning men när hon sa att då blir det EDA, då bestämde jag mig för att klara mig ett tag till. Och det gick bra, det gick mycket fortare än första gången. Jag var helt klar mellan värkarna och kunde tom skämta med min man. När det var dags att krysta behövde jag inte ens lustgasen mer, då klarade jag mig helt utan och var så fokuserad på det att jag inte ens tyckte det gjorde särskilt ont. Nu kände jag verkligen hur jag skulle krysta, det var en himmelsvid skillnad. Och det var så skönt att verkligen känna den där styrkan, jag kände precis hur jag skulle göra, jag tyckte det var underbart. Det tog inte många krystvärkar så föddes en stor grabb på 4,6 kg. Och jag behövde inte sy ett enda stygn. När jag skulle föda mitt tredje barn var jag helt klar över att jag skulle göra likadant. Tyvärr blev det inte så, det blev akutsnitt istället, men det är en annan historia. Men om jag skulle få ett barn till så skulle jag helt klart försöka klara mig utan EDA då också. Jag kan inte säga vad jag tänkte på när det gjorde som ondast, under värkarna var jag nog rätt dimmig, men jag försökte ta en värk i taget, vila så mycket det gick emellan, vara glad en en värk var över och att det var en mindre kvar istället för att gruva mig över nästa. Jag försökte slappna av i pauserna och koncentrera mig på att andas under värkarna. Jag hoppas det går bra för lika bra för dig som det gjorde för mig!


Verkar vara ett lätt val
Skrivet av MsK
Jag har ioförsej aldrig provat EDA själv, men det är berättelser som dina som fått mig att låta bli. För vem f-n vill ha t ex dåliga krystvärkar och förälamade ben?? Ok, ok, jag har själv haft dåliga krystvärkar trots att jag inte använt EDA, men det har enligt BM berott på att jag är liten i växten och ändå föder normalstora barn - lite "för" stora för mig. Men förlamningar, känselbortfall och att inte ha nån kontroll över vad som händer med ens kropp, är lätt att välja bort tycker jag. Hellre så in i h-e ont och full kontroll! Min åsikt.

Man kan väl ha kontroll...
Skrivet av Mia
fast man föder med eda? Jag upplevde att jag hade full kontroll först när den fruktansvärda smärtan hade försvunnit. Jag kunde både stå och gå, inga förlamade ben eller svaga värkar. Varför ska man plågas i onödan?

Ett lätt val om
Skrivet av A-M
man är upplyst av kunniga människor....ja, då kan man göra sitt val på goda grunder. Om man är liten behöver det inte vara något problem eftersom det är bäckenöppningens storlek som avgör, den syns inte utanpå på höfter eller annat. Det som du skriver om att man inte har kontroll när man föder med EDA är bull. Det är snarare tvärt om då man slipper den värsta smärtan. Förlamade ben och liknande är biverkningar som inte är vanliga. Alla medicinska preparat medför en risk för biverkningar och dessa ska man alltid ha i beaktande, naturligtvis. Ta en titt på t ex huvudvärkstabletternas biverkningslista....hur många av dem har du erfarit?? Vi stoppar i oss både det ena och det andra utan att tänka speciellt mycket på biverkningarna men sedan när det handlar om EDA eller annat i samband med förlossning är man plötsligt panisk och tror att allt ska drabba en.......


Handlar inte bara om dig längre
Skrivet av Suck
När man föder barn har man ju riskerna för barnet att beakta också, och många är mer oroliga för barnets väl o ve än för sig själva. Kanske innebär det att man väljer EDA eftersom man tror att ens rädsla för smärta kommer att innebära ett riskmoment, kanske försöker man avstå från all farmakologisk smärtlindring, eller något mittemellan. Hur kan du yttra dig så nedlåtande om någon annans upplevelse av kontroll? Somliga tycker smärtan är i vägen, andra tycker att smärtlindringen är i vägen. Är det så svårt att förstå?

Det är väl snarare du...
Skrivet av Maria
som yttrar dig nedlåtande om oss som väljer att föda med eda? Jag hoppas att du inte antyder att jag inte skulle bry mig om mitt barns väl och ve under förlossningen för då är du helt ute och cyklar. Och varför ska man inte välja den lättaste vägen? Jag tror inte på allt psykologsnack om positiv smärta osv, smärta är smärta och kan man slippa den är väl det bra.

Det är väl snarare du...
Skrivet av Maria
som yttrar dig nedlåtande om oss som väljer att föda med eda? Jag hoppas att du inte antyder att jag inte skulle bry mig om mitt barns väl och ve under förlossningen för då är du helt ute och cyklar. Och varför ska man inte välja den lättaste vägen? Jag tror inte på allt psykologsnack om positiv smärta osv, smärta är smärta och kan man slippa den är väl det bra.


Det är väl snarare du...
Skrivet av Maria
som yttrar dig nedlåtande om oss som väljer att föda med eda? Jag hoppas att du inte antyder att jag inte skulle bry mig om mitt barns väl och ve under förlossningen för då är du helt ute och cyklar. Och varför ska man inte välja den lättaste vägen? Jag tror inte på allt psykologsnack om positiv smärta osv, smärta är smärta och kan man slippa den är väl det bra.

Till Maria
Skrivet av Helena med tre barn
Tycker du svara onödigt häftigt på ett resonligt inlägg av Suck - jag kunde ha skrivit det själv. För mig fanns definitivt funderingar om barnets väl och ve med när jag tagit ställning MOT EDA för egen del. Tillräckligt många berättelser om värksvaghet och sugklocka övertygade mig om att jag inte ville ta risken. Vid min första förlossning var jag tvungen att få dropp och skalpelektrod i alla fall och för min del var det oerhört störande att BEHANDLAS under förlossningen om du förstår vad jag menar... Jag vill verkligen inte påstå att alla som väljer EDA tar en risk för barnets skull. Ingen statistik stöder att dessa barn skulle må sämre. Men jag skulle vilja påpeka att du måste vara mer försiktig med orden när du förkastar andras sätt att föda! För många av oss ÄR smärtan underordnad, det finns inget RÄTT eller FEL i det, bara personliga upplevelser. Du har din och jag har min.

Öh, läs igen. imt
Skrivet av Suck



(Maria alltså) imt
Skrivet av Suck


Oj oj oj, så ömt det var...
Skrivet av A-M
om du tar och andas ett par gånger och tänker efter så har jag inte talat nedlåtande om någon. Snarare är det du som agerar ogenomtänkt och hetsigt. Det är upp till var och en att överväga risker, fördelar och beslut. Alla upplever sin förlossning på olika sätt och ibland är det svårt att sätta fingret på orsaken till ev komplikationer. Värksvaghet, känselbortfall, nervsmärta osv kan uppstå även när förlossningen framskrider utan smärtlindring och annan påverkan. Jag talar om den negativa klang som finns runt EDA i stort och om det ska behöva utvecklas mer så menar jag att biverkningar är något som drabbar människor ibland ,tyvärr, alltså om man tar en EDA eller ett preparat av annan sort så betyder det inte automatiskt att DU får biverkningarna. MEN risken FINNS alltid, vilket man ska vara medveten om på ett korrekt sätt. Grejen är också att många tänker på den "gamla" EDA´n (med tanke på snack om förlamade ben, osv)som man blev sängbunden av, den används mycket sällen eller aldrig längre vid en normal förlossning. Därför tycker jag att man ska ta reda på fakta från kunniga människor innan man dömer ut något eller väljer något. Så ta och svälj huggormen nästa gång.....

Föresten, var
Skrivet av A-M
framgick det att jag bara tänkte på mig själv??? Helt självklart tänker man på barnet också, visste inte att jag behövde sätta det på pränt, såg nog det som självklart..


Skärpning
Skrivet av Suck
Du undrar varför man oroar sig mer över biverkningar vid EDA och förlossningar än när man tar en huvudvärkstablett, min förklaring är att de flesta funderar en hel del på hur de ska göra för att minimera riskerna för barnet. Är jag gravid eller ammar tänker jag mig för både en och två gånger innan jag tar en huvudvärkstablett också, med tanke på eventuella biverkningar. Är jag varken gravid eller ammar så är det bara min kropp som kan drabbas av något, alltså bekymrar jag mig mindre om riskerna. Hur svårt var det egentligen? Ett tips till dig är att du tar några djupa andetag själv och sedan läser mitt inlägg igen, sakta den här gången. Att kalla det någon annan skriver för "bull", det tycker jag är att vara nedlåtande. Men efter att ha läst ditt senaste inlägg så är jag inte förvånad, du verkar ju vara osannolikt snarstucken och grälsjuk.

Nu "Suck"
Skrivet av A-M
petar du på ovidkommande saker i mina inlägg för att få mig att framstå som "grälsjuk". Jag undrade inte varför man oroar sig, det var en liknelse angående biverkningar. Att säga att man får förlamade ben och ingen kontroll med EDA är som att säga att alla barn som får duplexvaccin blir autistiska eller att alla förstföderskor går över tiden. När man överväger ett beslut så är det ju alltid bra att ha riktiga uppgifter att bygga vägen till det personliga beslutet på. Jag säger inte att det ena eller andra sättet är bättre eller sämre. Om du nu hittar något mer att "peta på" i detta inlägg så får du sucka vidare på egen hand, jag orkar inte diskutera analyseringar och vridningar hur länge som helst.

Jag tror
Skrivet av Hanna
att man skall vara lite forsiktig med att "bestamma" sig i forvag. Sjalvklart tycker jag att man skall ha onskemal och ocksa forbereda sig efter dem. Det jag menar ar att om man onskar sig en forlossning utan medicinsksmartlindring, sa forbereder man sig till det. Men om man sen under sjalva forlossningen kanner att det har orkar jag faktiskt inte langre ,inte klandrar sig sjalv eller kanner sig misslyckad om man ber om EDA eller nagot annat. Men som jag ser det sa ar forberedelser (i form av avslappning, andning, yoga eller vad man nu valjer) till stor hjalp, om man i utgangspunkten vill ha en forlossning utan smartlindring. Sen finns det en del naturliga smartlindringsmetoder som kan vara vart att se over (TNS, akupunktur, bad, mm). Det ar heller inte "bortkastade" forberedelser om det nu anda skulle sluta med tex EDA. Sjalv sa blir jag igangsatt i morgon och (andra barnet) och gar dit med installningen att klara mig sa langt som mojligt med min TNS-apparat. Men gar inte det sa gar inte det och det ar OK for det!!! :-) (hade EDA forra gangen) Lycka till!! Kram Hanna i A-dam V38+6 plus dotter 980513


Jag förstår inte varför du vill...
Skrivet av Lena
övertalas? Antingen tycker du väl att det inte är värt "besväret" att få EDA:n eller också tycker du att det är det. Och du kan ju inte veta innan vad du tycker när du ligger där? Eftersom du tycker att det är den "enkla" vägen ut att ta EDA:n, så kan det väl inte vara så hemskt? Andra kan väl inte föreställa sig vad du upplever när du föder barn, upplevelsen är väl i högsta grad individuell. Jag har svåra förlossningar. När en del kvinnor säger: att du inte provade att duscha, det ger ju bra smärtlindring..., så är de nog inte medvetna om att jag absolut inte kan stå på benen, utan önskar att jag finge dö istället. Duschens inverkan hånar jag vid detta tillfälle, även om de hjälper mot förvärkarna hemma. Jag menar bara att du ska lyssna till dig och din kropp. Som sagt bestäm dig inte nu! Första gången jag tog eda funkade den perfekt, andra gången hade den ingen verkan alls. Att du fick biverkningar förra gången, innebär ju inte att du ska få dem denna gång. Lycka till!

bedövat ben och inga krystvärkar.. ( kan vara lite känsligt!)
Skrivet av hannis - Pernilla f/d 001213
Hejsan : Jag väntade mitt 3:e barn till den 28 jan i år. De andra 2 barnen har jag varit öppen 7 cm när jag kommit in och en timme senare så har dom varit födda. Har aldrig hunnit ta något mot det onda...Har ej heller velat det. Har mest kännt av ryggen (ryggproblem) Men denna gången slutade det med igångsättning den 12 dec-00. När dom kom och frågade mig för 4:e ggr om jag ville ha EDA så tänkte jag på en kompis som nyss hade fått barn och var helnöjd med EDA:n så tackade jag ja. Nu hör det till saken att jag fick vad som helst när som helst under förlossningen. För jag skulle föda fram mitt döda barn. Jag var helt emot eda innan (antagligen en aning spruträdd undermedvetet) Men när den hade tagit så mådde jag som en prinsesa.. Det blev min bästa vän. Jag kunde tom sitta och ligga på rygg. Antagligen vände jag ej på mig ordentligt utan vänster benet domnades bort. Känndes otäckt. Men det gick endå, och snäll undersköterska stoppade kudde som stöd under mitt ben. Fick även värkstimmulerande dropp men inte hjälpte det mina krystvärkar... men allt gick ändå bra och jag har sakt att blir jag grav igen ( vilket jag kan vara redan) så tar jag helst bara EDA. Från att hinnorna togs (öppen 3 cm ) så tog det 60-70 min tills min dotter var född. Hoppas ingen blev uppskrämd.. Kramis

Jag kan bara beklaga...
Skrivet av Lena
Det har blivit som någon fix idé hos mig att läsa dödsannonserna varje dag, för att se hur många nyfödda som dör. Antagligen eftersom min mormor gick bort i julas.(På dagen 44 år efter hennes dotters död, märkligt!) Det måste vara en hemsk upplevelse att aldrig få lära känna den som har levt i en i nästan nio månader. Med varje barn jag bär tror jag att jag ska förlora det. Min svärmor berättade om när hon fick min sambo, en kompis till henne skulle ha samma dag. Min svärmor åkte hem tillsammans med ett barn, men inte väninnan. Inte konstigt att vänskapen sprack, kanske... Jag hoppas att du kan gå vidare och att det går bättre med din nästa graviditet.


Tack för svar
Skrivet av Malin
Att detta ämne väckte så starka känslor! Jag tror vi måste vara försiktig med att råda andra vad som är bäst elller inte. Alla upplever känslor olika och det är vi alla överens om. Jag vill gärna ha fler svar i kategorin HUR tänker man när det gör som ondast för att klara av det utan smärtlindring. Jag vill ha styrka från er som känner att ni kan dela med er av den ni hade. Hur jag sen kommer att göra vid förlossningen är min ensak men det är väl bra om vi kan hjälpa varandra?!

Försök till svar från mig...
Skrivet av Helena som fött tre barn
När jag skulle föda mitt första barn gick jag på yoga för gravida på ett "Natural Birth Center" som drevs av en kvinna som förespråkade hemfödsel och en "avmedikaliserad" syn på födandet. (Jag hade ingen uppfattning alls, jag gick dit på rekommendation av en kompis som gått där och det fanns inte så många aktiviteter och sociala sammanhang i Dublin där detta ägde rum). I alla fall tycker jag i efterhand att det var det bästa jag kunde ha gjort. Stämningen var positiv, glad och förväntansfull (det var INTE bara mammor med rosa hemfödslar bakom sig där, utan alla möjliga, många hade fött barn innan, ofta med tung smärtlindring och känt sig osedda, "ofria" och styrda). Hon som ledde det hela tryckte mycket på det fysiologiska skeendet och lade mycket tid på att förklara och förmedla hur kroppen arbetar tillsammans med barnet mot målet - födelseögonblicket. Jag bestämde mig på förhand att INTE använda EDA eftersom alla som jag träffade och som använt det visserligen tyckte det var skönt att slippa smärtan, men hade råkat ut för komplikationer av olika slag (av den typ du talar om främst). Dessutom användes inte standup utan den gamla sorten och för att förhindra huvudvärk efteråt skulle man ligga platt i 24 timmar... inte alls tilltalande tyckte jag. Att föda gjorde förstås ont och var jobbigt på ett sätt som jag aldrig kunde ana innan. Jag kom dock in i en rytm med höftvaggning, lustgas och knästående som kanske inte hjälpte mot smärtan, men som hjälpte mig att koncentrera mig på en värk i taget... EDA avböjde jag flera gånger så för mig höll det faktiskt att på förhand bestämma sig. Men jag kan ju aldrig säga hur ont jag hade i förhållande till de som gör andra val. Barn två och tre har jag fött på ABC, det senaste för tre år sedan. Det lät ju som rena drömmen med ett ställe som arbetade efter den syn på graviditet och födande som jag själv kommit fram till, så att skriva in sig var ett självklart val. Och jag har aldrig ångrat det en minut! (Jo, kanske just när barnets huvud skär igenom, men då är man ju framme:-) och det är inte mycket att göra åt!) Att ha sin lugna man och en trygg barnmorska som lågmält bara FINNS där och som fångar upp de små signaler av tvivel och frustration som jag givit ifrån mig har varit helt ovärderligt! Jag MÅSTE trots sällskap vara helt ifred och vill inte att någon rör mig (väldigt individuellt), luktar konstigt, pratar högt osv. Då kan jag inte koncentrera mig och då blir smärtan och jobbigheten för mycket. Jag har använt mig av höftgung och knästående med armbågarna i sängen och ett litet "bo" för huvudet vid ett par av mina förlossningar, för att kunna koncentrera mig och "gå in i" smärtan (svårt att förklara). Jag har kunnat hantera EN VÄRK I TAGET trots att de kommit mycket tätt tidigt och inte spänt mig inför nästa eller tänkt på hur tiden går... Åh, det är så svårt att förklara och ge råd! Kan du skriva en födselplan där du anger att du verkligen vill bli peppad att klara dig med annan smärtlindring än EDA? Om du vet att du i vissa lägen känner dig otrygg och rädd och att det då kan kännas svårare att klara sig vidare, kanske en doula vore något att fundera över? Det är klart att din man är ett stort stöd men samtidigt är han känslomässigt involverad och det är kanske inte helt rättvist att kräva att han ska ta den sortens peppningsansvar... ibland är det ju papporna som skriker högst på smärtlindring:-) Jag vet inte vilken nytta det här gjorde. Du kan ju också ha en mental utväg för dig själv, t.ex. att du ska vänta tills du är öppen si och så innan du ber om EDA. Kanske är det så hanterligt när du kommer dit att du kan flytta din gräns? Är det å andra sidan ett långsamt förlossningsarbete kanske du blir så trött att du tappar motivationen och då är valet kanske enkelt? Lycka till från mig!

Vilket toppensvar
Skrivet av MAlin
...jag fick av dig. Förstår att det inte är lätt att förklara men det är precis sådana svar som du gav jag vill ha. Tack!


Tack, Helena!
Skrivet av Jannika
Vad glad jag blir över att få läsa sådana vidsynta, kloka, ödmjuka ord, Helena! Tusen tusen tusen tack!

Liten bisak
Skrivet av Bara jag
Visste du att just på Irland har många barnmorskor som propagerat för sk naturligt födande och hemmafödslar fällts i domstol? Man har nu börjat hålla räfst och rättarting med denna rörelse, pga att hemska olyckor hänt med både mödrar och barn som nekat medicinsk inblandning. Rätt eller fel? Jag vet inte. Men det är intressant att ta upp ansvarsfrågan. Jag läste om detta i "The Guardians" arkiv. Jag använde "epidural" som sökord.

Intressant!
Skrivet av Helena
Jag vill bara påpeka att kvinnan som jag hade kontakt med på inget vis ville förespråka hemfödslar till varje pris, hon var heller inte utbildad inom sjukvård, även om hon gått yogautbildningar förstås. Och hade själv fött hemma. Jag har två vänner som fött hemma på Irland och en till som ska göra det i maj om allt går bra. När jag födde på Irland för snart 8 år sedan fanns detn bara två barnmorskor på hela ön som åtog sig hemfödslar, det har antagligen ökat sen dess. The Irish Homebirth Association har en hemsida, om det är den föreningen som avses i artiklarna så finns det kanske bemötande där? Tack för tipset, det här var intressant!


Nej du Bara jag!
Skrivet av Helena
Hur läser du egentligen? Nu har jag varit in på "din" sajt och på ett antal irländska tidnings- och tidskriftsarkiv och läst på om det du påstår: 1. Inte MÅNGA barnmorskor (på hela ön finns ett dussintal) har FÄLLTS i domstol. EN barnmorska (själva pionjären) anmäldes först efter ett fall där INGEN kom till skada (anmälningen kom från sjukhusdirektören, inte från familjen). Hon frikändes slutligen från alla anklagelser om försumlighet. 2. ETT dödsfall har inträffat - en tvilling avled. Mycket tragiskt givetvis. Där kan man fråga sig om barnmorskan (inte samma) gjorde en riktig bedömning eftersom tvillingfödslar har en förhöjd risk i . De tre anmälningarna som rörde samma barnmorska (Ann Kelly heter hon) handlade alla om att hon för sent överfört mödrarna till sjukhus. För att förstå det rätt måste man veta att man inom den traditionella förlossningsvården på Irland förespråkar något man kallar "active labour management", alltså en "aktiv förlossingshantering" vilket i klartext innebär att du ska öppna dig 1 cm i timmen enligt ett schema och tar det längre än så är det FARLIGT och då ska förlossningen skyndas på med dropp osv, oavsett hur barnet mår. (Jag hotades själv med tången efter att det gått "för lång" tid - varför, mår barnet dåligt? frågade jag. Neej, det förstås men... blev svaret. Jag fick SLÅSS för att hålla på i 14 timmar från ankomsten till sjukhus!) Mot bakgrund av detta är det lättare att förstå vad debatten handlar om. Snälla, när du i fortsättningen refererar, var lite mer noggrann! Felaktigheter är oftast MYCKET svårare att dementera än att sprida...

Försök till svar från mig...
Skrivet av Helena som fött tre barn
När jag skulle föda mitt första barn gick jag på yoga för gravida på ett "Natural Birth Center" som drevs av en kvinna som förespråkade hemfödsel och en "avmedikaliserad" syn på födandet. (Jag hade ingen uppfattning alls, jag gick dit på rekommendation av en kompis som gått där och det fanns inte så många aktiviteter och sociala sammanhang i Dublin där detta ägde rum). I alla fall tycker jag i efterhand att det var det bästa jag kunde ha gjort. Stämningen var positiv, glad och förväntansfull (det var INTE bara mammor med rosa hemfödslar bakom sig där, utan alla möjliga, många hade fött barn innan, ofta med tung smärtlindring och känt sig osedda, "ofria" och styrda). Hon som ledde det hela tryckte mycket på det fysiologiska skeendet och lade mycket tid på att förklara och förmedla hur kroppen arbetar tillsammans med barnet mot målet - födelseögonblicket. Jag bestämde mig på förhand att INTE använda EDA eftersom alla som jag träffade och som använt det visserligen tyckte det var skönt att slippa smärtan, men hade råkat ut för komplikationer av olika slag (av den typ du talar om främst). Dessutom användes inte standup utan den gamla sorten och för att förhindra huvudvärk efteråt skulle man ligga platt i 24 timmar... inte alls tilltalande tyckte jag. Att föda gjorde förstås ont och var jobbigt på ett sätt som jag aldrig kunde ana innan. Jag kom dock in i en rytm med höftvaggning, lustgas och knästående som kanske inte hjälpte mot smärtan, men som hjälpte mig att koncentrera mig på en värk i taget... EDA avböjde jag flera gånger så för mig höll det faktiskt att på förhand bestämma sig. Men jag kan ju aldrig säga hur ont jag hade i förhållande till de som gör andra val. Barn två och tre har jag fött på ABC, det senaste för tre år sedan. Det lät ju som rena drömmen med ett ställe som arbetade efter den syn på graviditet och födande som jag själv kommit fram till, så att skriva in sig var ett självklart val. Och jag har aldrig ångrat det en minut! (Jo, kanske just när barnets huvud skär igenom, men då är man ju framme:-) och det är inte mycket att göra åt!) Att ha sin lugna man och en trygg barnmorska som lågmält bara FINNS där och som fångar upp de små signaler av tvivel och frustration som jag givit ifrån mig har varit helt ovärderligt! Jag MÅSTE trots sällskap vara helt ifred och vill inte att någon rör mig (väldigt individuellt), luktar konstigt, pratar högt osv. Då kan jag inte koncentrera mig och då blir smärtan och jobbigheten för mycket. Jag har använt mig av höftgung och knästående med armbågarna i sängen och ett litet "bo" för huvudet vid ett par av mina förlossningar, för att kunna koncentrera mig och "gå in i" smärtan (svårt att förklara). Jag har kunnat hantera EN VÄRK I TAGET trots att de kommit mycket tätt tidigt och inte spänt mig inför nästa eller tänkt på hur tiden går... Åh, det är så svårt att förklara och ge råd! Kan du skriva en födselplan där du anger att du verkligen vill bli peppad att klara dig med annan smärtlindring än EDA? Om du vet att du i vissa lägen känner dig otrygg och rädd och att det då kan kännas svårare att klara sig vidare, kanske en doula vore något att fundera över? Det är klart att din man är ett stort stöd men samtidigt är han känslomässigt involverad och det är kanske inte helt rättvist att kräva att han ska ta den sortens peppningsansvar... ibland är det ju papporna som skriker högst på smärtlindring:-) Jag vet inte vilken nytta det här gjorde. Du kan ju också ha en mental utväg för dig själv, t.ex. att du ska vänta tills du är öppen si och så innan du ber om EDA. Kanske är det så hanterligt när du kommer dit att du kan flytta din gräns? Är det å andra sidan ett långsamt förlossningsarbete kanske du blir så trött att du tappar motivationen och då är valet kanske enkelt? Lycka till från mig!

Läs "Vilket bjäbbande..." ovan! (imt)
Skrivet av MsK
.


I mitt fall
Skrivet av Scilla
(jag har svarat nedan oxå) så är den största orsaken ENVISHET! När jag väl bestämt mig för något (ex ingen smärtlindring) har jag väldigt svårt att ändra mig. Jag tänker inte på andra alternativ helt enkelt. Det är nog mycket en personlighetsfråga tror jag.

Jag vill ha kontroll över var
Skrivet av Scilla
i förlossningen jag befinner mig. Jag VILL känna alla värkar och kunna känna om jag är kissnödig osv. Jag vill oxå vara säker på att mitt barn inte blir påverkat. Det är värt några timmars "plågor" tycker jag. Dessutom är det välgörande för självförtroendet efteråt, när man känner att man klarade av smärtan och fick en sådan goding som belöning. (Jag är inte någon motståndare till EDA däremot. Alla väljer själva.)

"övertalning"

jag har aldrig valt bort EDA.

Jag valde bort EDA (långt)

Verkar vara ett lätt val

Man kan väl ha kontroll...

Ett lätt val om

Handlar inte bara om dig längre

Det är väl snarare du...

Det är väl snarare du...

Det är väl snarare du...

Till Maria

Öh, läs igen. imt

(Maria alltså) imt

Oj oj oj, så ömt det var...

Föresten, var

Skärpning

Nu "Suck"

Jag tror

Jag förstår inte varför du vill...

bedövat ben och inga krystvärkar.. ( kan vara lite känsligt!)

Jag kan bara beklaga...

Tack för svar

Försök till svar från mig...

Vilket toppensvar

Tack, Helena!

Liten bisak

Intressant!

Nej du Bara jag!

Försök till svar från mig...

Läs "Vilket bjäbbande..." ovan! (imt)

I mitt fall

Jag vill ha kontroll över var

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information