Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vilka fördomar

Skrivet av Selma m 2 barn
Vilka fördomar jag mötte när jag började jobba igen. Jobbar som lärare i ett relativt invandrartätt område. Pratade med en kollega, och hon sa att hon gjort en liten iakttagelse, och det var att de allra flesta svenska kvinnor som är gifta med muslimska män är väldigt osjälvständiga, de låter männen ta över deras liv, de har tex inte körkort, de blir hämtade hit o dit, de låter männen ta det stora ansvaret för barnen, kvinnorna bara hemma osv osv.

Jag blev lite mörkrädd eftersom vi jobbar på en skola med flest invandrarelever, varav de flesta faktiskt är muslimer, och många har svenska mammor. Tror inte alls att det är så, snälla, ni som är här och skriver, ge mig massor av exempel så jag kan argumentera bätter. Är själv gift med en sydamerikans katolik så jag kan ju inte ta mig själv som exempel.
Svar på tråden: Vilka fördomar

Struntprat

Skrivet av  Helena B A
Körkort har jag haft i 20 år och inte slutade jag köra bil när jag träffade min muslimske man, tvärtom, jag måste skjutsa barnen varje dag. Snarare har det varit jag som hämtat och lämnat honom...
Jag har hand om allt administrativt, allt som gäller barnen, jag jobbar, jag träffar folk. Ingen av din kollegas fördomar stämmer in på mig. Visserligen är vi på väg att skiljas, men jag har aldrig levt den sortens liv som hon tror är typiskt.
 

funderar lite på

Skrivet av  höstmamman
vad hon menar med muslimska män? Män från länder där de flesta är muslimer eller praktiserande muslimska män? Eller drar hon alla över en kam? Jag är gift med en man som är lika mycket/litet muslim som jag är kristen. Dvs inte alls i praktiken. Vi lever som vilket som helst svensk par, förutom att min man nog gör nästan mer hemma än vissa svenska karlar. Jag jobbar heltid, mitt jobb innefattar både utlandskonferenser och resor inom landet. Jag kommer och går som jag vill, och det gör han också. Redan 1990 var han pappaledig i 3 månader med vår dotter. Och detta mönster upprepar sig hos de av mina vänner som också är gifta med män från samma land som jag. Min man kommer från Iran. Jag pratar alltså vara om mig själv och om de jag känner, inte om alla iranska män.
 

Fördomar

Skrivet av  C
Jag har en webgrupp där alla medlemmarna (ett 90-tal) alla är gifta/sambos med män från muslimska länder (även fast inte alla män är muslimer utan några tillhör kristna minoriteter) och de allra flesta är självständiga kvinnor som lever sina liv nöjda över de val de gjort och väl integrerade i samhället. Själv är jag gift med en muslimsk man från Marocko sedan 16 år och är varken hunsad eller osjälvständig. Jag lever inte annorlunda än vad jag hade gjort om jag hade gift mej med en svensk. Körkort har jag iof inte, för jag bor i en storstad där bil inte är något måste. Det praktiska ansvaret för barnen har jag iom att dom fortfarande är små och mammiga men vi fattar alla viktiga beslut tillsammans. Jag jobbar bara 60% så att barnen inte ska behöva ha så långa dagar, min man jobbar istället 110% så att ekonomin går ihop. Det är vårt val och vi är nöjda med våra liv. Så be du din kollega att dra nått gammalt över sej, hon verkar ju ha fastnat i sina egna fördomar. :-(
 

Du får väl fråga henne hur många hon känner.

Skrivet av  Vildänglarnas mamma
Själv känner jag inga sådana svenska kvinnor, men de finns säkert några nånstans.

Eftersom muslimska män är så olika varandra så måste förstås de kvinnor som gifter sig med dem vara olika. Hennes beskrivning stämmer inte in på mig och min man är nog en sådan hon skulle kalla muslimsk man. Sen är han ju iranier och inte religiös överhuvudtaget, men det vet man ju inte om man inte känner honom.

Är det inte positivt förresten om mannen tar stort ansvar för barnen? Förstår inte riktigt det negativa hon ser där.

Förresten, jag tror att det kan vara väldigt lätt att dra den slutsatsen hon gjort på väldigt lite fakta. Nu när jag börjat gå på kyrkans Öppna förskola med barnen frågade "fröken" där om inte stora flickan skulle gå i barntimmarna. Mitt svar blev bara att vi pratat om det hemma men att vi inte vill det. Det kändes bra att "fröken" inte visste att barnens pappa är iranier, för då kunde hon inte dra sådana slutsatser som din vän gör.
 

Artiklar från Familjeliv