Annika

Annika
Skrivet av	Lana
Jag svarar dig här, hade inte möjlighet att skriva tidigare men jag ser att det blev en diskussion kring mitt inlägg till dig. Jag ska inte gå in i detaljer (dopet osv.), jag vet inte hur du tolkade mitt inlägg men jag hoppas att du inte är arg på mig. Min åsikt är som jag skrev tidigare att du borde slappna av lite mer, det är ju ditt liv men du kan inte grubbla över allt din mans familj gör, du verkar inte tycka om de alls och det är grunden till alla era problem. Att det pratas svenska eller inte, skulle inte vara ett problem om det inte var så att hos er verkar ALLT vara ett problem. Det jag ville säga är att visst har vi alla olika problem då och då och det är inte lätt, men man måste inse att vi alla är olika. Speciellt om det är så som det är att familjer är blandade med olika bakgrund.
Svar på tråden: Annika

En sak till
Skrivet av Lana
vad det gäller språket på dopet så tycker jag att du har fel, tyvärr. Du kan inte tvinga nån att prata svenska om de inte vill och har möjlighet att prata sitt eget språk. Med dig pratar de väl svenska, eller hur? Det är såna saker som du verkar inte vilja acceptera, de kommer säkert att prata sitt språk nästa gång ni träffas också, om de kan. Inget att vara arg över. :)

Nej, jag är inte arg..
Skrivet av Annika
Att bli arg på en vilt främmande människa på nätet blir jag inte..;) Du kanske har rätt på sätt och vis, att jag har svårt med min mans familj för att de är väldigt speciella även sett i familjer från samma lands ögon. Men jag kanske gör problem av saker eftersom jag gärna vill ha ett finger med i spelet när det rör mina barn och hur vi ska göra vid tex dop. Andra saker bryr jag mig inte om. Jag vet att jag grubblar mycket men det har blivit så efter att i början varit totalt avslappnad i vårt förhållande och inte grubblat alls till efter hur jag blivit behandlad blivit mer grubblande och vill ha "lösningar" på saker som dyker upp så de inte tar mig på sängen. (Vilket de gjort ett antal gånger och jag då känt mig väldigt kränkt och överkörd) Angående dopet var det som Isabella skrev att jag ville att min familj (min mamma och pappa samt bröder) skulle känna sig delaktiga och välkomna. Dopet kommer att vara i min mans kyrka så bara det är väldigt främmande för min familj. Någonstans måste även mina föräldrar får känna att de är delaktiga likaså som mina svärisar föräldrar. Men vi har redan löst frågan om dopet.. Vi gör likadant som vi gjorde med min äldste son och hyr lokal genom min mans förening. Jag kanske ibland är inskränt i mitt synsätt men jag har ingen runt omkring mig som har erfarenheter att leva med en man från ett annat land eller problem med svärisar. Mycket hjälp har jag fått ifrån dessa diskussionsforum och även vidgat mina vyer, ibland blir man hemmablind. Min man har ibland blivit förvånad över hur jag plötsligt har vänt i mina tankebanor.. ;) Men jag vidhåller ändå att jag tycker att av artighet om man sitter vid ett bord tillsammans så pratar man på ett spåk som alla förstår. Och självklart om man sitter vid ett bord med bara landsmän så pratar man sitt språk. Och nej, mina svärisar pratar inte med mig direkt när jag är på besök. De pratar sitt språk vilket alla gör vid matbordet och jag får sitta och fråga hela tiden om vad de pratar. (Efter en stund brukar jag tröttna) Det lustigaste av allt är att till våra barn där vi vill att de ska prata min mans språk vägrar de och pratar dålig svenska med dem..??!


Hej igen!
Skrivet av Lana
Jo, jag förstår ditt problem med din mans familj, men borde inte din man säga något om det? Borde han inte säga de eller visa på något sätt att de måste behandla dig med respekt? Jag är rädd för att han kanske skrattar tillsammans med de åt dig då de behandlar dig så respektlöst så ofta. Hoppas du förstår vad jag menar. Det att de pratar sitt språk när ni sitter tillsammans vid bordet, då kommer vi igen till det där att du bör lära dig deras språk, lite, så att du kan hänga med och kunna skratta åt samma skämt, så att säga. Men prata med din man, han kanske kan vara en lösning till din "hopplösa" situation.

Suck..
Skrivet av Annika
får jag skriva det..;) Nej, jag vet att de inte skrattar åt mig varken framför eller bakom ryggen på mig. De är inga elaka människor mina svärisar utan mer att de inte tänker sig för eller mer att deras sätt är det rätta. Jag vet inte hur jag ska förklara... Min man har sagt ifrån och även jag, vi hade ett prakt gräl i våras med svärisarna. Inget blev då igentligen löst men jag tror de far lite varsammare fram med mig nu. Angående det med spåket så har jag skrivit att jag ska börja läsa det till våren, men jag kan skriva det igen. Jag tror inte att det löser allt, jag tror inte att det löser mycket för det är inte språket som är det igentliga problemet.

Alla är vi olika...
Skrivet av Sunshine
Det är inte så lätt alltid att leva i ett multikulturellt förhållande. En del har svårare att anpassa sig till en annan kultur än vad andra har. Vissa saker som är jobbiga för Annika kanske inte är jobbiga för dig. Jag har inte fått uppfattningen att Annika inte tycker om sin mans familj som du verkar tro. Själv älskar jag min mans familj, traditioner och kultur, men ibland kan det ändå bli för mycket och för intensivt för mig. Jag tycker det är jobbigt att bli totalisolerad när man inte kan språket och det är kanske svårt för någon annan att förstå, men det är så jag känner. Tycker att du är lite för snabb att döma Annika!


Du har nog
Skrivet av Lana
missupfattat det hela. Jag dömer inte Annika men jag har inte fel när det gäller hennes familj, iallafall det hon alltid skriver. Skäl till att jag skrev till henne var just att jag följt hennes berättelse om hennes mans familj och det är mer än tydligt att de inte "kommer överens". :)

Ok...
Skrivet av Sunshine
det är möjligt att jag har missuppfattat det hela, tycker bara att du går lite hårt åt henne. Tycker det känns lite taskigt att du skriver att du är rädd för att han skrattar med sin familj åt henne. Det gör väl knappast det lättare för henne att ta det lugnare när de pratar mannens språk i hennes sällskap.

Annika

En sak till

Nej, jag är inte arg..

Hej igen!

Suck..

Alla är vi olika...

Du har nog

Ok...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information