Det här med fysisk tillrättavisning, hur tänker ni

Det här med fysisk tillrättavisning, hur tänker ni
Skrivet av	Funderar över kulturskillnader
om det? Min pappa är inte svensk, min man är inte svensk. Häromdagen tog min pappa sonen i örat när han inte ville lyssna vad han sa till honom. Inte jättehårt, men som en markering. Sonen beklagade sig för mig och jag sa till min pappa att han inte fick göra så, men talade också om för sonen att han måste lyssna på morfar. Min man sa efter jag hade berättat episoden för honom att morfar hade rätt. Sonen hade säkert gjort något som morfar inte tyckte om. Han skulle också ge honom mandat att ge sonen en "smäll" om han inte lydde. Men inte på huvudet. Men en smäll i rumpan t ex. Här i Sverige räknas ju även sådant till "misshandel". Man får inte slå barn. Men i andra länder är ju detta helt normalt. Om barnet inte lyder tar man hårt i det, ruskar om, ger det en smäll, ibland t o m örfil, luggar, drar i örat m m. Det är inte förbjudet i lag med aga. Föräldrarna har rätt att Tillrättavisa sina barn sk Correction på franska. Hur ser ni på detta. För problemet måste ju finnas för er också i familjen. Eller är era män alla emot att ta hårt i barnet osv. Gör de aldrig det. Gör släktingarna aldrig så? Om man säger detta som jag skrev om ovan att morfar drog i örat på sonen upprör sig många svenskar väldigt mycket. De skulle bryta kontakten med den morfadern direkt. Min man säger att om vår son skulle uppföra sig illa, inte lyda trots upprepade tillsägelser mot t ex farmor skulle han åka på en smäll direkt.
Svar på tråden: Det här med fysisk tillrättavisning, hur tänker ni

Vi har faktiskt inte
Skrivet av Selma
haft några kulturella skillnader där. Maken är från Chile, vet inte hur det är där egentligen, men i min makes familj är det som i de flesta svenska familjer (hoppas jag i alla fall), man säger till och lyfter bort, inget fysisk eller psykiskt våld, och så har maken vuxit upp, och även jag i Sverige.

skulle kännas obehagligt...
Skrivet av Miss Lane
Jag vet att min man blivit slagen av sin pappa när han var liten men jag har aldrig tänkt tanken att han skulle göra det samma med min son... Hela min mans familj har liksom satt honom som på en pidestal vad han än gör är det ok för dem, ofta saker som jag aldrig skulle tolerera. Om de skulle "tillrättavisa" honom skulle jag nog bli vansinnig, särskillt som han är knappt 3 år. Men sedan är det något annat kan jag tycka om barnet är 15 år och beter sig väldigt illa. Inte ren misshandel men en örfil... Min man skulle aldrig slå våran son, han har alltid önskat att hans pappa varit mjukare mot honom och visat mer kärlek istället för disiplin. Så för honom är det också otänkbart.


Men snälla nån...
Skrivet av Mimmi
hur kan du säga att det är okej att ge en 15åring en örfil? Vad är det för skillnad mot att slå en treåring, förutom att femtonåringen förmodligen vet varför? Det är väl aldrig nånsing rätt att slå till någon? Definitivt inte i svensk lagstiftning i alla fall, varken att slå barn eller på andra vuxna!

inte okej...
Skrivet av Miss Lane
sa bara att det var skillnad. Tycker skillnaden är stor eftersom ett treåring ofta inte riktigt vet vad den gjort för fel alls medan en femtonåring kan vara både elak och utstuderande. Då kanske någon maktlös förälder smäller till i ren förtvivlan menar jag...Alltså inte att det är rätt att ha som tillrättavisningsmetod på tonåringar, bara skillnad...

jobbigt läge..
Skrivet av Tina med Claudio & bf 10 juni
Min sambos farmor har lappat till små barn i släkten, men inte min son och det skulle jag aldrig acceptera, jag skulle ärligt talat bli vansinnig!! När vi var nere i syrien i somras så fick man se både det ena och det andra, små barn som fick örfilar och luggningar med jämna mellanrum. Det var verkligen inte lätt att förklara för sonen... Det är obehagligt att se, men vad ska man göra? De förstår ju inte ens mig då jag inte pratar dersa språk..


Våld skapar inte respekt
Skrivet av Emot agning av barn
det skapar bara rädsla. Den typ av respekt man vill få från sina barn kan man ej få med våld, ALDRIG! Det är fel och det kvittar vilket land eller vilken kultur man tillhör anser jag!

precis
Skrivet av usch
Mer än detta behövs inte skrivas...Våld skapar våld och rädsla. Bor i ett land där barn ständigt blir slagna på rumpan och andra metoder...det gör så ont i mig! Var inne på "allt för föräldrar" här och diskuterade angående aga en gång, men det var brutalt - jag orkade inte längre, då jag blev svarslös och grät över alla barn som blir slagna av vuxna. De skyller bla på Gud att det står i bibeln att "spare the rod, spoil the child" och många anser att vi skapar mördar-maskiner om vi inte slår våra barn.

rättelse
Skrivet av usch
När jag skriver "allt för föräldrar" HÄR, menar jag i detta land (en liknande websida) och inte svenska AFF


Jag tänkte väl
Skrivet av Carita
att det lät konstigt att de skulle vara så för aga här på AFF. Jag är säker på den som förespråkat aga råkat ut för mothugg, även om det varit på Multikulturella familjer el på Utlandsföräldrar. I USA vet jag att många är för det men det gäller ju inte alla. Här debatters t ex To spank or not to spank: http://parentcenter.babycenter.com/comments/73320 Men även de som är emot "spanking" säger att man inte kan fördöma de som gör det. Var och en gör sitt bästa för sitt barn på sitt sätt, och ingen annan har rätt att lägga sig i eller kritisera, anses det.

Snarare tvärtom...
Skrivet av Emot agning av barn
....att man kan skapa mördarmaskiner när man agar barn! Jag blir också så ledsen när jag tänker på alla barn som blir misshandlade (för att aga är att misshandla anser jag!) Jag kan knappt tänka på det för jag blir så olycklig!

Jag blir...
Skrivet av Mamma Mia
... som en tigrinna om maken tar för hårt i våra barn, det är helt enkelt inte ok i den familj jag vill ha. Jag tror stenhårt på att barn lär sig genom att observera oss föräldrar, de gör som vi gör, inte som vil säger. Lär vi barnen att det är ok med våld ibland så tror jag vi gör dem en otjänst, det är nämligen inte ok i vårt samhälle. Lika lite som jag tycker det är ok att tukta sin fru (vilket är lagligt i många länder), lika respektlöst tycker jag det är att tukta sina barn fysiskt...


För barnets del...
Skrivet av Mimmi
är de eventuella kulturella skillnaderna totalt ointressanta. Här i Sverige får ett barn inte agas, punkt slut! Det är inget att ens diskutera eller försöka ta i försvar, eller att gömma sig bakom andra kulturer! Vad har det med nånting att göra? Den som nyper sitt barnbarn i örat kan bli dömd enligt svensk lag så varför ens försöka gömma sig bakom kulturella skillnader, tar lagen hänsyn till det? Jag blir bekymrad över att du vacklar i vad som är rätt eller fel - du vet ju vad som är fel! Däremot verkar din man och hans släktingar inte riktigt göra det!

Jag vet att det är förbjudet i svensk lag
Skrivet av Funderar över kulturskillnader
men jag kan inte tänka mig att föräldrar som har en annan kultur bara automatiskt låter bli att daska ungarna i rumpan, ta tag hårt i armen, nypa i örat osv bara för att de är i Sverige. De behöver inte vara urusla föräldrar för det. De anser säkert att det gör detta för att visa att de menar allvar. Misstolka nu inte att jag är för sådana tillrättavisningar. Men jag vill bara fundera över detta. Vi som är tillsammans med män från andra kulturer. Ibland verkar det här som det inte finns några kulturkrockar alls, att man är överens eller blir överens, att våra män är speciella, jämlika, osv. MIn skulle aldrig ändra sig när det gäller detta. Han anser att det är rätt. I Frankrike ser jag hur hans yngre syskon som har barn daskar ungarna i rumpan. Det är inget konstigt alls där. Vi vet att det är förbjudet i lag kanske är vi räddare för lagen. Eller så är vi mer upplysta här?? Kanske finns det inga fruar till tillrättavisande män här som skriver?

Jo, det kanske...
Skrivet av Mamma Mia
... inte framgick men min make har någon gång blivit för hårdhänt mot vår dotter men som jag skrev så blev jag mycket arg på honom o förklarade att jag inte på några villkor kan acceptera detta. Det fanns liksom inte utrymme för något annat o det har inte upprepats. Menar du att din make inte kan anpassa sig till din vilja o de villkor som råder här? Det är ju synd isf men jag skulle ändå inte tillåta min make att aga våra barn, hellre hot om skilsmässa än våld mot barn...


Du har helt rätt
Skrivet av Har också funderat
Min fd man tycker att det hör till en förälders plikter att tillrättavisa sina barn. Ibland är en smäll det enda som hjälper, tycker han, och den svenska lagen är löjlig som förbjuder detta. Han kan också säga att det är för att barnet ska respektera den vuxne. Jag har försökt på alla vis att argumentera för vad jag tycker är rätt och sant, dvs att våld föder våld, att rädsla för stryk inte är detsamma som respekt etc etc, men det är som att tala med väggen. Som tur är har vi inte ofta behövt diskutera detta, det var nog mest i teorin innan vi fick barn. Sedan har det hänt att vår dotter fått en dask av sin pappa, jag har blivit rasande och han har blivit skitsur för att jag undergräver hans auktoritet... Jag tror nog att det krävs lite mer än en enstaka dask för att man ska polisanmäla sin egen make för misshandel, även om man själv är helt och hållet emot barnaga!

Bara för att det är OK i andra länder...
Skrivet av Vildänglarnas mamma
... så betyder det ju inte att alla i de länderna tycker att det är OK att slå sina barn. Liksom alla i Sverige (även "infödingar") inte kan ta till sig att det bra att leva ihop med sina barn utan att slå dem. Jag är inte stolt över det jag nu ska skriva, men i vår familj är det faktiskt jag, som ju är svensk, som mest måste tänka på att behärska mig så jag inte blir för hårdhänt mot äldsta dottern. Det är jag som tar henne hårt i armen och tvingar henne ut från köket när hon bråkar. Och det är jag som sedan får dåligt samvete och undrar om jag tog i för hårt och tänker att det måste finnas något bättre sätt. Min man, iraniern, gör aldrig sådana saker. Han har betydligt mer tålamod än jag och även om han också kan bli arg ibland, så har han aldrig tagit till något fysiskt våld. Jag är inte uppfostrad med aga, medan han som barn fått någon örfil emellanåt (men inte speciellt ofta, han och lillebrodern var mammans älsklingsbarn). Så jag tror inte att det bara har att göra med hur vi själva blivit uppfostrade, utan mer med hur vi lärt oss (eller inte lärt oss)lösa konflikter och vilket temperament vi har. Kan också berätta att ingen av makens släktingar nånsin försökt uppfostra dottern överhuvudtaget. Vi träffar dem väldigt sällan, så de tycker nog att de bara behöver skämma bort våra barn, uppfostran får föräldrarna stå för:0).

Det har nog avgörande betydelse hur
Skrivet av Funderar över kulturskillnader
man själv har tagit till sig sin uppfostran. Min man berättar att hans mamma bara behövde titta på dem för att de skulle lyda, hon skrek aldrig eller slog dem. Men om inte maten passade fick de ingen mat. Han berättar vidare att pappan bara slagit honom en gång. När han var 13 år och tittade på prostituerade i Bois de Bologne. Där blev han tagen av polis och när pappan hämtade honom gav han honom en rejäl smäll så att han fick uppsöka sjukhus. Alltså min man anser att hans pappa gjorde det för hans skull. Att det var rätt. Han älskade sin pappa och älskar sin mamma. Och det är väldigt tabu att prata illa om sina föräldrar. "de har gett dig livet..." och det räcker.


Aga är det normala
Skrivet av Carita
om man ser på världen i stort. Och har man lärt sig att något är rätt så ändrar man inte automatiskt åsikt bara för att man flyttat till annat land. Nu har jag inte svärföräldrar att bekymra mig om. Mina egna föräldrar slog mig som liten men skulle inte drömma om att slå min dotter, sen dess har det blivit förbjudet. Dessutom blir de inte så arga på min dotter som på mig. Inte behöver de uppfostra henne heller. Nu måste det för många föräldrar verka som att barnen har alla rättigheter och föräldrarna inga i Sverige. Kanske därför som många invandrarföräldrar ger upp när deras barn inbillar dem att man inte får göra nånting. Min man har aldrig slagit el krävt att få slå vårt barn. Han vet att det är förbjudet här. Däremot så fördömer han inte sina landsmän som gör det (i hans hemland alltså). En gång smällde hans syster till sin lilla dotter när hon trots tillsägelse klev ut i gatan (och bilisterna körde snabbt där, som galningar tyckte jag). Annars såg jag dem aldrig slå sina barn. Så det är inget problem för oss, men kanske det vore annorlunda om vi bodde i hans hemland. Där skulle jag inte ha lagen att stödja mig på.

Det här med fysisk tillrättavisning, hur tänker ni

Vi har faktiskt inte

skulle kännas obehagligt...

Men snälla nån...

inte okej...

jobbigt läge..

Våld skapar inte respekt

precis

rättelse

Jag tänkte väl

Snarare tvärtom...

Jag blir...

För barnets del...

Jag vet att det är förbjudet i svensk lag

Jo, det kanske...

Du har helt rätt

Bara för att det är OK i andra länder...

Det har nog avgörande betydelse hur

Aga är det normala

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information