Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Tack så hemskt mycket *LÅNGT igen*

Skrivet av Vuxen och utvecklingshämnad
för alla fina svar jag har fått på mitt inlägg!! Det värmer verkligen!! Jag hoppas att jag på detta snack kan vara en tillgång för er, att jag kanske kan ge min syn på saker och ting...jag har ju vara där era barn är nu.

Just nu håller jag på att lära mig leva med det funktionshindret som jag tills bara för en månad sedan gjorde ALLT för att dölja (men jag ändå tror att de flersta såg att det var som det skulle med mig, men ingen ville ta tag i det)....och det är omtumlande...

Att tex våga säga i kassan i affären att jag har lite svårt att räkna hur mycket pengar jag ske ge och personen i fråga kan hjälpa mig, är ett stort steg att ta....

På sätt och vis så har jag på nått sätt lärt mig leva med mina svårigheter, utan att jag har kopplat det till att jag gjort på nått annorlunda sätt än andra.

Alla andra människor tar en kassa med kort kö när de ska betala de saker de ska köpa, men det gör inte jag. Utan jag ta den kassa som har längst med kö för då hinner jag föreberad mig (ta fram plånboken, evt ett medlemskort, kolla hur mycket pengar jag har osv) innan det blir min tur, så jag slipper stå där och fummla medan folk bakom mig harkla sig irriterad!!

Ett annat exempel på detta är att jag ALLTID NOGGRANT rekonisera innan jag själv ska besöka en plats som jag inte har varit på. I bland räcker det med att jag med en karta och busstabel kollar vart jag ska och vad busshållplatsen heter. Ibland åker jag dit dagen innan bara för att vara på den säkra sidan.

Ett sista exempel på detta var att jag under skoltid alltid gjorde läxorna direkt när jag kom hem. Gjorde jag inte det, så blev de inte gjorda. Alla andra ungarna var ute och lekte och gjorde läxorna sent, men inte jag..och sen så hade jag ju inga kompisar heller att leka med....

När jag kom hem i från skolan så hade jag allt färskt i huvudet och kunde använda min sista enegi åt att lösa uppgifterna. Fast det gick aldrig särskilt lungt till....fattade jag inte så flög böckerna i luften och jag SKEK och grät!! Men när väl hade lugnat ner mig, så gjorde jag ett nytt försök och oftast gick det bättre då.

Jag har kvar det här att jag blir hysterisk om jag inte fattar hur jag ska göra saker och ting, om jag inte lyckas lösa uppgiften jag ska göra tillräckligt snabbt, och blir tvär arg på en gång...

Det finns så många som tror att ett funktionshinder smittsamt!! Och säger jag att arbetprövar just nu på Samhall, så får folk någon konstigt i blicken.... Samhall klinga negatift för de flesta tyvärr...

Nu har jag skrivt en massa igen...
Svar på tråden: Tack så hemskt mycket *LÅNGT igen*

Ja men du

Skrivet av  Anna, mamma till två..
du _får_ skriva massa!! =) Igen o igen! Jag läser gärna och tar del av dina erfarenheter!! =)

Jag känner igen mycket av dina beskrivningar på min son som bara är fem år..Inte det med skolan iofs(*S*) men det där med att bli tvätarg om man inte förstår, han blir det om han inte får göra de than vill på det sätt han vill.
Det som underlättar med en diagnos tycker jag, e att man då vet bättre hur man ska handskas och bemöta honom. Inte ställa höga krav på saker han \'borde\' klara för det blir bara jobbigt för honom(o oss andra) för då blir han arg..*s* Så jag har sänkt ribban kraftigt och nu e det mesta dels han som får leda, till viss gräns, och visa..

Jag önskar dig all lycka till! =)

Men en ooootroligt krokad fråga som man kanske booorde veta är, vad är samhall? Kan inte placera ordet riktigt..

KRAM!
 

Samhall är ett företag

Skrivet av  Vuxen och utvecklingshämnad
som ägs av staten. Det ska sålunda gå med vinnst som vilket annat företag som helst. Deras uppgift är att skapa meningsfullt och utvecklande arbete för personer med arbetshandikapp.

De anställda att marknadsmässiga löner, men jobbet de gör är anpassad till individens förmåga.

Samhall har olika verksamheter runt om landet och jag är på ett tryckeri som trycker olika förpakningar.

Tyvärr så har samhall haft ett längre anställnings stopp, men nu har de åter börjat atta anställa människor som annars skulle ha svårt att få jobb någon annan stans.
 

Aha

Skrivet av  Anna, Sebbe o Alina
det låter ju toppen bra!! =)
 

*äsch*

Skrivet av  Anna, mamma till två..
klampade fel med nicket..*S* Men jag e samma Anna som över..*S*
 

Hej igen!

Skrivet av  simons mamma
Det hoppas verkligen.Att du fortsätter att skriva här alltså.
Du kommer att vara till stor nytta och glädje för oss alla.

Att en del människor inte har förståelse för funktionshinder är nog ganska vanligt.Gäller(enligt min erfarenhet)framförallt äldre människor.

Tror också att många fördomar framför allt beror på okunskap och ibland rädsla för det okända.

Att Samhall finns är väl jättebra.Det finns stora grupper i vårt samhälle som har svårt att platsa på öppna arbetsmarknaden av olika orsaker.

Där jobbar ju inte bara folk med intellektuella svårigheter.Människor med fysiska handikapp också.
En av mina väninnor arbetade där en tid innan hon blev förtidspensionerad.Hon var med om en arbetsplatsolycka och klarade därefter inte tempot på sitt gamla jobb.
Sträck på dig och var stolt över att du tagit itu med din situation.

Känner igen min son när du berättar om läxorna under skoltiden.Just det här om att inte förstå.Han drog ut på det i det längsta och sen satt han och grät för att han inte fattade.Framför allt ma-läxorna.Han satt och försökte räkna multiplikation fast han inte förstod.
Tack och lov är den tiden över.Han går nu i grundsärskolan där han får utvecklas i egen takt.

Jag ser fram emot att du skriver fler inlägg.
Ha det bra och sköt om dig!

Kramar från

 

Jag blir mycket glad av det du skriver,

Skrivet av  Ullet
jag blir varm i hela kroppen o du ska veta att vi tar in o lyssnar med varje centimeter av våra själar. Bry dej inte om vad andra säger, det är bra att Samhall finns, alla kan inte vara läkare o hjärnkirurger!

Sen att bli arg när inget funkar känner jag igen. *s* Det mståe ju vara frustrerande att vilja o känna att det sitter som i sirap? Sköt om dej nu o skriv allt du vill o kan, vi lyssnar o tänker på dej.
 

Artiklar från Familjeliv