TACK för allt snällt

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

TACK för allt snällt
Skrivet av	Vuxen och utvecklingshämmad
ni har skrivit :) Det värmer ett hjärta och en själ som inte mår så himla bra just nu.... Min svärmor vet om mina diagnoser...men vad hjälper det när människan INTE kan sätta sig in i andra människor känslor...hon kan vara riktigt jobbig ibland, men jag har börja lära mig att säga ifråndet kan ju annars bli lätt så att jag bli någon slags piga för henne nu när vi är på väg att flytta dit(När du nu blir av...väntar fortfarande på svar från det jobbet min man har sökt...) Om det är någon som har svårt att lyssna på vad andra människor känner och tycker, så är det hon. Allt som inte är normalt för henne är konstigtoch tycker man inte på samma sätt som henne, så så vill hon övertala en att tycka som hon. I grund och botten så är hon snäll och hjälpsam, men det blir så fel ibland.eftersom hon har så svårt att lyssna på andra, så kör över människor som inte är starka nog att säga ifrånhon vill hjälpa en person, som inte inte vill ha hjälp, men det struntar hon i. Hon kan också upplevas som en person som trycker ner folk utan att tänka på det.allt som alla säger till henne, rinner av som vatten av en gås Det är väldigt jobbigt just nu här....men det är väl bara att härda ut, till veckan ska min man jaga älg och jag ska vara med...inte ute i skogen, utan följa med honom...tack och lov så kommer svärmor att jobba under veckan..skönt. Det har det blivit bättre nu när har en eget stuga att bo i när vi är på besök hos svärföräldrana, vilket är varje helg. Det är så skönt att få ha något eget, att kunna stänga dörren om sig, att rå sig själv!! Att själv bestämma när man ska äta och framförallt kunna dra sig undan när det blir för stojit runt mig....när jag känner att "nu är det för mycket, nu måste jag få vara i fred". Men som sagt var...svärmor kan ju komma på det mesta ändå.... Och nästan varje helg så lyckas hon på nått sätt få mig att må pest och pina genom sitt sätt att vara. Denna helgen var inge undantag. Första gången började hon frågasätta mig varför jag var sjukskriven och om jag VERKLIGEN var så sjuk (underförstått om jag verkligen hade dessa "problem" som hade kommit fram i utredningen om mig) att jag behövde var sjukskriven och kände jag mig verkligen sjuk? Vad svara man på det, när man har försökt 100 gånger att förklara hur det ligger till? Jag gick bara där ifrån och samma stund så bestämmde jag mig för att INTE berätta för henne att jag kommer att få "sjukpansion" (heter inte så i dag), som minst 50% när jag väl har hittat ett jobb... Detta kommer hon aldrig att förstå, för jag är ju inte sjuk?! Och andra gången hon lyckades reta upp mig ordentligen var i Söndags. Då hon helt sonika bara travar in i stugan utan att fråga mig och börja dra och slita i allt!! Hon skulle bjuda sina syskonbarn, som var på besök, på lunch, men då kunde hon ju sagt det först till mig innan hon börja rota runt i mitt kök!! Jag blev så ARG!! Men jag sa inget, mer än att hon skulle lugna ner sig.... Hur ska man bete sig med en sån människa?? Jag menar, min man har också svårt att förstå, men han försöker åtminståne, likaså min mamma (som jag tyvärr inte har så bra kontakt med, vi "pratar" bara med varandra vi mail...känns inte riktigt som vi känner varandra...)men hon bara kör på som vanligt... VILL INTE fatta!! Dubbel suck!! Jag säger bara bläääääääääääääääää åt allt just nu....
Svar på tråden: TACK för allt snällt
Inga svar finns

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv