Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Lite frågor!

Skrivet av En dagisfröken
På min avdelning går en liten kille som är 1 år och 4 månader. Han började hos oss i Augusti och hade då krupit i 2 veckor. Han kan resa sig upp till knästående men inte till fötterna. Kan inte gå längs med möbler eller stå lull själv. Kan gå med stöd i båda händerna från en vuxen. Tar inte emot sig när han ramlar. Stoppar inga leksaker eller mat i munnen. Behöver matas vid lunchen och verkar inte kunna/vilja stoppa in nånting själv med händerna. Enbart smörgås har jag sett honom äta själv. Inget pincettgrepp och inget språk mer än mamma och pappa och något som låter som titta.

Reagerar inte på "roliga" oväntade saker som tex ett torn med klossar som faller. Är glad mot ALLA. Verkar inte kunna klappa häner eller liknade småbarnsgrejer.

Vad tror ni? Föräldrarna matar honom hemma och det bidrar ju säkert till matsituationen men det andra??
Svar på tråden: Lite frågor!

Känner igen mig i allt...

Skrivet av  Millimeterns mamma
Hej

Min dotter började dagis när hon var 18 månader, hon kunde då krypa sedan 4 månader.
Idag (ett år senare) kryper hon fortfarande, går med stöd, äter själv, reser sig upp och så vidare. Glad i alla, ljudar (babblar), några ord är "klockrena".
Min dotter går på ett vanligt dagis och vi har en extra resurs 30 timmar/veckan. Mycket träning görs på dagis tack vare resursen, vi övar teckenspråk, motorik och balans och det går sakta framåt.
Min dotter är sedan inskriven på barnhabiliteringen och dagis får regelbundet besök av sjukgymnast och specialpedagog som visar hur man kan träna. Kommunikationen mellan dagis, oss föräldrar och habiliteringen fungerar alldeles utmärkt.

Mina frågor till dig är, vad säger pojkens föräldrar?
Har de kontakt med habilitering?
Har ni resurser på ert dagis avsatta för träning av pojken, om inte ansök hos er kommun om timmar.
Ta upp dina funderingar med pojkens föräldrar under utvecklingssamtalet och lägg upp en plan för hur ni skall kunna öva och vad pojken behöver öva på.

Lycka till!
 

Lite svar

Skrivet av  En dagisfröken
Mina frågor till dig är, vad säger pojkens föräldrar?

- Pojkens föräldrar säger inte så mycket utan verkar bara tro att han är "sen" med sitt gående. Matar hemma hela tiden och tycker inte han är mogen? att äta själv. Tydligen inte ens prova som mamman sa när jag frågade..

Har de kontakt med habilitering?

- De går på sjukgymnastik en gång i månaden pga att han kröp sent som mamman säger. Där ställer de honom upp och gungar hans höfter så han känner golvet med fötterna. Det är det enda som de gör. Jag tror att de inte inser att han kanske behöver mer träning och känner att det är svårt att påpeka att något kanske är fel. Vi observerar och skriver upp det mesta han gör/ lär sig.

Har ni resurser på ert dagis avsatta för träning av pojken

- Svar nej!
Jag och mina kollegor känner att han nästan är som tre andra barn pga att han är krävande vid maten och pga att han inte går eller står. Ont i ryggarna!

Ska försöka prata på utvecklingssamtalet..
Vad har din dotter för diagnos?? Hur började ni? Såg ni att hon behövde träning eller skrek dagis till??
 

Så här gjode vi...(långt)

Skrivet av  Millimeterns mamma
Hej

Vi föräldrar var medvetna om att dottern var sen. Vi tog upp detta när vi ansökte om plats för vår dotter.
När vi började på dagis så var vi inte inskrivna på barnhabiliteringen utan träffade endast en sjukgymnast då och då.

På dagis provade man i ca 1 månad utan resurs och efter det bestämde vi oss gemensamt för att ansöka om resurstimmar till dottern. Vi fick i början 10 timmar/vecka och dessa har under årets lopp utökats till 20 och sedan 30 timmar.

Det var jättebra att få 10 timmar/vecka eftersom resursen då kunde avlasta vid lunch och vilan. Numera äter dottern själv, vi har låtit henne "kladda" och nu så kan hon äta. Det som vi idag över på är tecken och motorik samt balansövningar. Dottern övar självständigt genom leken med de andra barnen och resursen stöttar när det behövs. Några timmar per dag så har de enskilda övningar där de tillsammans med dottern övar på tecken, lägger pussel, gåövar mm.

Angående dignoser på små barn så är det oerhört svårt att ställa. Det finns massor med orsaker till att ett barn är sent i sin utveckling. Min dotter har Microcefalus som diagnos vilket betyder "liten skalle". Vår neurolog tycker att dottern är alldeles för frisk för att ha denna diagnos, och jag har lärt mig att det är milsvid skillnad på barn med denna diagnos.

Angående pojkens föräldrar så är det såå svårt att inse att ens lilla barn har svårigheter...vi började "misstänka" det redan när vår dotter var runt året. Tyvärr viftades våra misstankar bort på BVC (nej, alla barn är olika osv, osv). Jag fick till slut kräva en remiss till en läkare/ sjukgymnast/neurolog av vårt BVC.

Det kan ju vara så att pojken "bara" är sen, men å andra sidan skadar det inte med lite extra träning.
Förhoppningsvis har föräldrarna redan kanske börjat misstänka att pojken behöver extra stöd och att ni tillsammans kan utforma en plan för hur ni bäst kan stötta honom. A och O tycket jag att det är med en öppen dialog mellan dagis och föräldrarna.

Hoppas att det löser sig för er, och fråga gärna meda. Jag skall försöka svara så bra jag kan ;-)
 

Precis samma träning gjorde vi med Plorp

Skrivet av  Ullet
för att lära honom gå, nåt annat var han inte mogen för o det går inte stressa fram en utveckling genom att ge barnet svårare uppgifter än det klarar av. Vi har vetat sedan Plorp var liten att det var nåt "fel" på honom o har 100% resurs på honom under dagistid. Habiliteringen varit inkopplad sedan han var nio månader gammal.
 

min son kunde inte heller

Skrivet av  Linda med Filip
gå eller äta när han kom till dagis så han var 14 månader. Han åt inte ens med händerna själv då=( Men dagis gav inte upp för det( jag var orolig) men de lät honom vara med så gott det gick på allt de andra barnen gjorde...

Sen efter ett tag köpte de in en gåstol åt honom och på den vägen är det, idag går han.. inte obehindrat men bra!!! han äter inte själv med sked ännu men med händerna..

Han är dagisets gullebarn *ler*, nej men allvarligt tror jag de brytt sig lite mer om honom...

Han är världens gladaste unge, jag tror inte man ska fokusera på problemen utan på det han faktiskt kan och uppmuntra det..

Vår neurolog sa att man kan inte direkt träna ett så litet barn bara leka med det, försöka få honom att vilja lära sig. Annars är han väl inte mogen, det finns de som inte går förrän de är 2 år!!

hälsningar Linda
 

Jo*känner igen en del*

Skrivet av  Anna, mamma till två..
Inte det motoriska kanske, då det e \'det enda\' sonen e någolunda/i stort sett ikapp sina jämnåriga med.. Men det psykiska/sociala känner jag igen..
Min son var det stora leendet mot alla, höll nappflaskan själv vid 1 års ålder eller så, hade mamma o pappa o andra \'småbarnsord\' vid ett år men dom har sedan försvunnit o blivit till ljud av olika slag..
Men jag tror att t ex det där med matningen enbart/till stor del kan lossna vid träning.. Varför matar föräldrarna honom hemma? Om ni bara matar lite o låter han \'försöka\' äta själv, hur går det?
Det där med att ramla utan att ta emot sig visar väl på att han int ehar det begreppet att man verkligen ska ta emot sig? Vet du om bvc har sagt något? Har ni påpekat ngt för föräldrarna eller har dom sagt något? För oss var det dagis som första tog kontakt med talpedagog och la fram det lite fint för oss ovana föräldrar.. Det va ok, bvc bombaderade oss med antydnignar som mest satte oro och de mesta andra tankar i huvudet.. Bvc=skit..*s*

Men prata lite försiktigt med föräldrarna.. Sakta men varsamt..

Lycka till.. =9
 

En jämförelse och lite tankar

Skrivet av  Mia
Det behöver ju inte vara något fel heller...
Jag läser en del här och har tidigare frågat själv här inne, då jag kan tycka att min son är ovanligt sen...

Vi var nyligen på läkarbesök av andra orsaker, men passade då på att fråga om sonens motorik. Han är nu 1 år och 5 månader. Sonen kan gå, men har inte gjort det särskilt länge. Krypa har han aldrig lärt sig (vilket inte alls är ovanligt att barn hoppar över enligt bvc), ej heller att gå längs med möbler och väggar. Min son kan fortfarande inte komma upp från golvet om han ramlar. Några gånger har han dragit sig upp med stöd, men utan stöd är det totalt omöjligt. Han kan inte sätta sig på baken ännu, utan putar bara ut med baken utan att böja benen när han vill sätta sig. Läkaren sade nyligen om allt detta motoriska att det ändå att det är helt ok och att han kommer att lära sig de sakerna med tiden.

När det gäller matsituationen har han varit totalt ointresserad av att äta själv (tog och höll skeden, försökte en gång kastade sedan skeden och vägrade att hålla den igen)förrän tills helt nyligen. Nu kämpar han äntligen på med sin sked och tillåter oss knappast att mata alls. Gällande hans beteende är han glad mot ALLA, men han kan också kolla på någon av oss föräldrar först så att vi visar att det är ok att vara glad. Pincettgreppet och klappa händerna har han kunnat länge, däremot är det inte så många ord han säger. Han har lärt sig ett ord i taget och övat på det, men använder endast några få ord. Han förstår dock MASSOR som man säger.

För att sammanfatta mina tankar... Visst kan det vara så att han har något handikapp av något slag, eller så är han helt enkelt senare än de flesta barn med många saker. Jag tycker det är svårt att säga när han inte är äldre.
 

Artiklar från Familjeliv