En väldigt svår fråga!

En väldigt svår fråga!
Skrivet av	Loijsan
Jag vet inte om denna frågan är speciellt uppskattad här eftersom att ni har barn med cp-diagnos men jag känner att jag ändå måste fråga. Det är så att jag just nu har en dotter på 10 månader och är gravid i v.15, men tidigt i graviditeten så fick jag en virusinfektion som fortfarande håller i sig och den är rätt allvarlig. Risken är ca 50% att fostret blir smittat och om den blivit smittad så är risken rätt stor (ca 20%) att den får allvarliga skador som tex cp-skada och värst är det ju för att jag blev sjuk så tidigt i graviditeten då nervsystem å allt sånt bildas och att jag har då ännu mer ökad risk för stora skador på barnet. Det vi nu ska få göra är att ta ett fostervattenprov vilket jag egentligen skulle få göra i morgon men eftersom jag fortfarande har virus i blodet måste jag vänta så kanske nästa vecka. Det dom kan se är om fostret blivit smittat men dom kan inte se om den fått skador eller ej. Min sambo har från första början sagt att om det visar sig att fostret blivit smittat så vill han att vi avbryter graviditeten och från början höll jag med honom att det nog vore det bästa, jag tänkte mycket på att dottern då fortfarande kommer att va så liten å kräva så mycket och inte kunna få lika mycket tid å uppmärksamhet som om hon skulle få ett friskt syskon. Men så har jag flackat å ändrat mig massor fram å tillbaka men nu vill jag inte ta bort det igen för magen är så stor och jag känner nu rörelser där inne och allt blir bara svårare å svårare ju mer tiden går. Min fråga till er är att om ni skulle få veta nu med den erfarenheten ni har att erat barn i magen är skadat skulle ni då fortsätta graviditeten eller inte? Kan ju va svårt för er svara på en sån här fråga för att jag vet att ni älskar era barn precis lika mycket som jag älskar min dotter och jag tvivlar inte en sekund på att jag skulle älska detta barnet precis lika mycket oavsett om "hon" har skador eller inte. Men situationen är rätt svår och min kille har ju en så bestämd åsikt så jag tror att om jag skulle gå emot honom å behålla barnet iaf och den får nån skada så tror jag inte vårt förhållande skulle klara det och då står jag själv där med två småbarn... Sen undrar jag en sak till, var era barn livliga i magen alltså kände ni mycket rörelser eller va dom mest stilla? När jag väntade dottern så funderade jag ibland för hon va så himlans lugn och det va sällan man kände av henne fast allt va ju bra... Tack alla ni som orkat läsa enda hit! Kram
Svar på tråden: En väldigt svår fråga!

En sak har jag lärt mig...
Skrivet av njila
att det finns inga garantier. Jag hade ett friskt barn i magen som skadades under sin första vecka i livet. Nu är han mycket lindrigt skadad, spastisk diplegi, och skadan har hitintills mest betytt att han är mycket tidig med talet. Vid 1 år hade han ett ordföråd som en 2 åring. Nu vid 15 månader kommer två-ordsmeningar. Vi hade inte velat ha honom annorlunda! Visst, trots sin lindriga skada tar han mycket tid, jag gör sjukgymnastik med honom varje dag, streschar benen, tränar vänsterhanden och lägger ner mycket tid på att hålla kontakt med andra mammor med barn i samma ålder och ungefär samma problem. Det är ett annat mammaliv, men det är ett mammaliv. Som någon sagt. Det är som att stiga på planet till en solsemester i Italien och hamna i Holland. Det går att vara i Holland också, man kan ha riktigt kul där med. Det är väldigt svårt att svara på din fråga eftersom det är väldigt svårt att "Abortera" en levande människa, och det är våra barn, ett okänt foster är lättare att abortera eftersom man inte vet något om det. Jag tror inte du kan utläsa något som helst av om barnet är liviligt i magen. Det kan ju lika gärna tolkas som en pojke tex. Du står inför ett mycket svårt val och jag känner med dig! Kramar i mängder

måste bara fråga dig
Skrivet av jessica
hej jag såg att du skrev att din sons skada innebär att han talade tidigt vet du om det beror på skadan. för min dotter har också spastisk diplegi hon är nu sex år och hon pratade rent och flytande vid 1,5 årsålder och började läsa när hon var fem år. är nyfiken på om det finns någon fakta på att dessa barn lär sig prata tidigt


Vad roligt att höra!
Skrivet av njila
Hej! Jag tror att min son började intressera sig för ljud med munnen, eftersom det var det enda han kunde göra fram till ca 10 månaders ålder. Före det låg han bara på rygg och lekte med leksaker som han höll i händerna. Han avskydda att ligga på mage, var inte tillräckligt stark i nacken. Benen kunde han inte använda alls i stort sätt, de var alldeles för stela. Så då gjorde han helt enkelt det enda han kunde leka med, ljud. Hans första riktiga ljud var ett ljudande KKKKK, sedan upptäckte han att det inte var riktigt gångbart och bytte till ljudande rrrrr. Han sa mamma när han var 5 1/2 månade (3 1/2 korr) idag har jag tappat räkningen på orden han kan. Jag tror inte han kommer att tala flytande vid 18 månader, kanske vid korrigerad 18 månader. Att prata är fortfarande hans stora intresse, att lära böcker, och frågar ständigt vad saker är och upprepar vad vi säger. Helt rätt blir det inte, fotboll blir poopboll. Fast nu tar krypandet mycket tid också. Jag började läsa Max-böcker för honom när han var 5 månader gammal, jag tror mycket kommer av det också. häslningar

hej
Skrivet av jessica
jag läste också mycket för min dotter och gör så än idag fast hon kan läsa själv min dotter kunde inte heller lyfta huvudet när hon låg på mage och kunde inte sitta föränns hon var ca 11 mån så det blev att vi låg och pratde med varandra på golvet när hon låg på rygg sa vad sakerna hette som hon hade att leka med tex boll mm då började hon ganska snart ta efter vad man sa till henne

En väldigt svår fråga!

En sak har jag lärt mig...

måste bara fråga dig

Vad roligt att höra!

hej

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information