Astrid!

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Astrid!
Skrivet av	Jessica med Viktor 030711
Tusen tack för ditt långa svar.Ibland känner jag mig tyngd av undran över hur framtiden ser ut. Jag kan också tycka att det finns likheter mellan våra pojkar! Hur fungerar det/har det fungerat för Daniel med maten, språket, det sociala samspelet? Är han på dagis? Jag kan tänka mig att han har stor glädje av sin bror, jag ser redan på Viktor hur han spanar in storebror som är 4½! Glad påsk! Jessica
Svar på tråden: Astrid!

Hej Jessica
Skrivet av Astrid
Han hade problem med ätandet när han var mindre; när han var riktigt liten och ammades (=under halvåret) storknade han ofta när mjölken rann till för fort och orkade liksom ofta inte äta sig mätt. Han var ganska ointresserad av riktig mat under de första månaderna, men började äta som en häst när han var ca 8 månader gammal. Jag fick mosa maten riktigt fint i början, men när han var ca året gammal upphörde konsistensen på maten att vara ett större problem. I dag äter han samma mat som sin bror och äter & dricker allt med munnen (är kanske lite mer känslig för alltför stora tuggor och spottar ut om han tycker att han får för mycket i munnen på en gång). Han kan äta lite med sked och insisterar ibland på att äta själv, fast det blir givetvis mycket klet och kladd med fingrarna i maten och skeden som hålls i sned vinkel så att allt rinner ut innan den har nått munnen. Ibland är han trött & vill inte ens försöka utan räcker mig genast skeden och vill bli matad. Drickandet var han länge dålig (hällde ibland desperat mjölk i hans pure för att han skulle få i sig någonting), men det blev bättre vid ca 2 år. Han är en glad och social pojke (för det mesta... han har också lätt för att bli fruktansvärt arg och ledsen när något går honom emot eller om vi inte förstår vad han menar). Han går sedan 18 månaders ålder på ett "vanligt" dagis tillsammans med sin tvillingbror Erik. Jo, jag har ett intryck av att han tar till sig mycket av vad hans bror gör och de andra barnen. Än så länge är barnen så pass små att Daniel inte blir betraktad som "avvikande" av de andra jämnåriga, men givetvis märks handikappet i o m att han inte kan springa i kapp med de andra, hoppa upp och ned i möbler mm. Hans första ord var mamma och pappa och kom ungefär samtidigt som hans bror vid ca 17-18 månader. Sedan stod talutvecklingen länge ganska stilla, men en flod av nya ord började komma vid ca 2,5 år. Daniel säger i dag många ord, några kristallklart och andra mer grötigt; en del ord säger han så pass suddigt att jag förstår vad han säger bara eftersom jag vet vad han pratar om eller hör att han försöker upprepa en mening som jag precis sagt (ex "it u ol" i stället för "liten gul stol"). Men man kommer ganska långt bara med att kunna säga ja, nej och peka också! Nu blev det ganska långt igen, men fråga gärna om det är något mer som jag kan berätta om Daniel (=kärt samtalsämne...)!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv