Ni som inte gillar att era barn blir tagna

Ni som inte gillar att era barn blir tagna
Skrivet av	Elisha
för fel kön, utan vill att de ska ses som könslösa, vill ni själva bli ses som ett henom? Vari ligger problemet att man visar sin könstillhörighet? Inte för att det spelar någon roll när man är liten och kanske träffas i sandlådan, men gör det något om andra vet om det är en kille eller tjej man har? Nu finns det ju många kläder som är helt neutrala för de ska ju vara lekvänliga också, men om man inte ser om det är en kille eller tjej, vad gör det om man frågar? Jag tror att könstillhörigheten är viktig, även om vi inte tänker på det och som intelligenta individer kan sätta oss över den ofta och det ska vi också (i jobbet osv), men identiteten tror jag inte är betydelselös och jag tror att det är därför människor frågar, inte att de har någon baktanke eller vill placera nödvändigtvis, det bara finns där, man vill veta. Ska väl avsluta med att inlägget är skrivet i en lugn och sansad ton så att ingen far i taket nu. Det är ju fredag också och då ska inget får förstöra helghumöret, eller hur?!
Svar på tråden: Ni som inte gillar att era barn blir tagna

Ja
Skrivet av Pappa Po
jag skulle gärna bli tagen som något mittimellan, eftersom jag inte känner mig helt hemma i vare sig den manliga eller kvinnliga normen för hur man "ska" vara. Men då jag har helskägg och basröst så tar ju knappast någon fel pga mitt utseende...

Förmodligen inte. :)
Skrivet av Elisha
Jag stämmer nog inte heller in alla gånger, men ofta. Men man är ju olika, det är ju alla människor, så det finns nog ingen som "stämmer" alltid. Fast jag har inte funderat på det så mycket om jag ska vara ärlig.


Ja!
Skrivet av Umal
Måste säga att jag inte vill bli betraktad utifrån mitt kön i min yrkesroll. Betraktar inte heller andra utifrån deras könstillhörighet utan bara som arbetskamrater. Gåt inte omkring och direkt tänker på att det är en man eller kvinna utan en person med viss kompetens. Det är också så jag förväntar mej att bli bemött av andra.

Ja, jag hoppas att du
Skrivet av Elisha
inte missuppfattade mig, för jag är likadan. Tänker inte på mina arbetskompisar på annat sätt naturligtvis, det är ju vad de gör på jobbet som är det viktiga, inte deras kön. Det spelar mig heller ingen roll om jag jobbar med en man eller en kvinna, tycker att det är sak samma faktiskt. Mer hur de är som person som gör skillnaden. Men ändå, jag vill ju bli tagen för kvinna eftersom jag är det. Menar att det är ju inte kul om någon ser att jag inte är det.

Då är vi nog ganska eniga!
Skrivet av Umal
Jag vill nog också bli tagen för kvinna då jag är det men ändå inte att jag skall få alla egenskaper stämlade i pannan. De får gärna se direkt att jag är av det kvinnliga könet som just därför kommer ha/har erfarenhet av barnafödande, ammning, menstruationer mm, allt som det faktiskt innebär att vara kvinna. Däremot vill jag inte ha några "vedertagna" egenskaper förutsatta. Jag är den jag är. Detta gäller även mina barn. Det är Ok att folk ser att det är pojkar men när kommentarer som tuff, häftig, vild, busig osv bara förutsätts för att de är pojkar, då drar jag öronen åt mej.


Ja
Skrivet av Fru Marmelad
Förstår inte vad mitt kön har att göra med vem jag är, i de allra flesta sammanhang. För min man är det förstås annorlunda - men han är nog den enda person jag har behov av att vara kvinna och människa för än bara människa. Annars ser jag inte alls varför nån skulle tänka på mig snarare som kvinnan Marmelad än människan Marmelad!

Håller med dig
Skrivet av Mamma till en + en till på väg
Jag vill gärna bli betraktad som kvinna :-) Varför? Jag är en kvinna och jag trivs med det! Vill jag att mitt barn ska se ut som en tjej? Ja. Varför? Hon är en tjej! Sen tar jag självklart på henne blå kläder emellanåt eftersom jag gillar blått (hon är för liten för att bestämma själv). Men jag ser inget negativt i att man klär sitt barn som en tjej om det är en tjej, varför skulle det vara fel? Självklart får man göra som man vill, det är upp till var och en att bestämma. Och vill min dotter klä sig pojkigt sen ska hon få göra det. Men nu för tiden har det blivit så "fel" med riktigt "tjejiga" eller "pojkiga" kläder. Fattar inte varför... Vad jag däremot är emot är stringtrosor och för tajta kläder på små flickor. Barn ska vara barn!

Ja
Skrivet av Omnia
För mig är det inget problem att människor ser mej som kvinna, för det är jag ju. Problemet blir att i många sammanhang nu förtiden (var mycket lättare när jag var yngre) får jag vissa förväntningar på mig just för att jag är kvinna. Då skulle det vara skönare att bli tagen för ett neutrum, men det händer inte oavsett hur jag klär mig. =) När det gäller mitt barn har jag inget i mot att folk frågar om kön, de kan ju inte veta. Jag tycker dock det är tråkigt när de drar sina slutsatser från kläder och klätteregenskaper, tycker det är bättre att erkänna att man inte vet vilket pronomen de ska benämna barnet med.


Har inte tid att
Skrivet av Skrållan
fundera eller sätta alla mina tankar på pränt. Men könet är inte det viktiga för mig, eller rättare sagt min tjej är en tjej och min kille en kille. Det viktiga är att de får växa upp till jämlika personer i ett samhälle där de har lika villkor. Att de kan genomföra de drömmar de har oavsett kön, ras mm. Redan nu märker jag svårigheter att få tag i tåliga praktiska tjejkläder som är ngn annan färg än rosa och röda (bor i en liten stad) Min 6 årige som är väl medveten om att många av hans killkompisar tycker rosa är tjejjigt fast han gillar fortfarande det skarpt. Han vet att många killar inte vill leka med tjejjer och definitivt inte "tjejlekar". Än bryr han sig inte utan gör det som han gillar. Leker tafatt, bygger med LEGO, leker mmamma,pappa barn, klättrar eller pysslar. En situation tagen från verkliga livet som utspelade sig på mitt jobb i veckan: Har två sjukgymnastkollegor på vår vårdcentral. En man, en kvinna. Det ringer en pat som går hos den manlige SG på telefontiden och det är den kvinnliga som svarar: sjukgymnastiken och sitt namn. Hon lovar att lämna ett meddelande så skall den andre SG ringa upp pat. Pat säger då till den manlige SG när han ringer upp: Ja jag pratade med din sekreterare tidigare..... Inte som skämt utan på fullaste allvar. Det kan ju bero på många anledningar varför pat tog den kvinnliga SG som sekreterare/assistent. Men en tankeställare dock.....

Håller med dig i det här
Skrivet av Elisha
med lika behandling och det får man väl hoppas att alla föräldrar (fast det tyvärr inte är så iof) vill ge sina barn. Det jag tänkte på med min fråga var mer om det spelar någon roll egentligen att man ser/vet vilket kön ens barn har. För jag tror att könsidentiteten är viktig och då menar jag inte för att man ska veta vilken färg på kläderna man ska välja. :) Angående det sista så ser jag inget diskriminerande med det, för jag har själv jobbat som sekreterare och kan utan tvekan säga att jag aldrig träffat någon manlig sådan, fanns heller ingen på utbildningen. Däremot så finns det många manliga sekreterare på högre nivå, men nu var det ju på en vårdmottagning.

Det är inget
Skrivet av Skrållan
sämre att vara sekreterare/assistent-det var inte det jag menade. Gudarna skall veta vad vi skulle göra utan våra sekreterare? Deras jobb är lika viktigt som mitt, SG läkarnas. Utan det jag menade var att personen som ringde direkt antog att SG var en sekreterare eftersom det var en kvinna. Även om han ringde till sjukgymnastikens nummer. Hade det varit tvärt om så kan jag tänka mig att många inte tror att en man kan vara sekreterare, eller en sjuksköterska. Visst det finns inte många kvinnliga sekreterare, eller sjuksköterskor. Men sjukgymnaster är övervägande kvinnor om än ganska jämt med män. Läkare håller det på att vara likaså. Just tanken att folk direkt antar att någon är av viss yrkeskategori, fast det í just dethär fallet borde vara ganska uppenbart. Det stör mig.


Nej, jag tolkade dig inte alls
Skrivet av Elisha
som att du la någon negativ värdering i det, menade bara att då det knappt finns manliga sekreterare och kvinnan tog ett meddelande, så utgick väl patienten från att det var sekreteraren som svarade. För visst är de flesta sjukgymnaster kvinnor om jag inte har fel? Så jag tror inte att det fanns något annat än en missuppfattning. Om man talar om bilmekaniker t ex så tänker man ju på män, men inte att de skulle vara sämre än kvinnorna för det. Jag menar, det behöver ju inte handla om att kvinnorna/sekreterarna skulle vara sämre eller mindre värda än männen.

Ja prova här istället
Skrivet av Lingling
jag arbetar i ett mansdominerat yrke på en huvudsakligen manlig arbetsplats, med kvinnliga sekreterare. Råkar då oc då ut för folk som frågar mig var andra är, eller ringer och undrar om jag kan hjälpa dem för de får inte tag i nn som är på vår sektion. jag har hört fler kvinnor berätta samma sak. Eftersom vi är kvinnor antas vi veta var folk håller hus ... Intressant.

"När kommer doktorn"
Skrivet av Journalgrodan
Det är en klassiker att patienten efter halva undersökningen undrar när doktorn kommer. Jag är med om det ibland. Oftast är det äldre personer - och det känns ganska lätt att överse med. Då får man sig tankeställaren att man inte har presenterat sig tillräckligt tydligt - fast man inser ju att en manlig kollega inte hade behövt det...


Fast jag måste säga att
Skrivet av Elisha
det låter lite oförskämt att fråga så.

Jag vill bli
Skrivet av Sol
tagen för den jag är, jag är inget kön utan en person med vissa egenskaper och det är min personlighet.

men ditt kön
Skrivet av ~majo~
är väl en del av din personlighet?


Jag lägger mig i....
Skrivet av Nyfiken
Ett sätt att se på det är att könet inte är en del av ens personlighet utan en del av ens kropp. Om du tycker annorlunda, var exakt menar du att könet har att göra med din personlighet? Amma, föda barn osv har väl med kroppen att göra, inte personligheten.

Tror du inte att det påverkar
Skrivet av Elisha
hur man blir och är? Det tror jag, för alla erfarenheter i livet gör ju det mer eller mindre. Att föda barn är ju något av det största som händer. Men det mesta av ens personlighet sitter ju inte i könet, menar bara att vissa erfarenheter i livet tillhör det och sådant är ju inte oviktigt.

för mig
Skrivet av ~majo~
är mitt kön en del av min personlighet, lika väl som att jag väljer om jag vill ha håret kort eller långt, eller klä mig i vissa kläder, eller lyssna på en viss musik. Skillnaden är att jag kan välja hårlängd, musik och klädstil, och i och med det, kan jag ändra min personlighet. Men min _grundpersonlighet_ är kvinnlig, att jag föddes till kvinna har påverkat flera av mina val här i livet och gjort mig till den person jag är. Enkel logik!


Vaddå enkel logik..
Skrivet av Nyfiken
Så du menar att jag är ologiskt för att jag tycker annorlunda? Äh, då känner inte jag för att förklara mer vad jag känner.

Elisha...
Skrivet av Nyfiken
Det klart att amning och förlossning påverkar! Har inte sagt något annat. Men amning och förlossning är erfarenheter man påverkas av, inte en del av ens personlighet. Jag menar fortfarande att kön inte är del av ens personlighet utan av ens kropp.

Äggbärare
Skrivet av Estragon
Förlossningen är förvisso en erfarenhet, men att överhuvudtaget vara kapabel att föda barn ger konsekvenser för personligheten. En däggdjurshona har helt andra villkor än en hane. Det gäller oss människor också. Det går dessutom inte att separera kropp och psyke, lika lite som man kan separera arv och miljö. Det finns förstås variation, men det är en variation utefter en normalfördelningskurva och det finns gränser för den. Sedan skulle man i och för sig kunna se på begreppet "personlighet" som det som ligger utanför det som generellt gäller för den grupp jag tillhör. Och då skulle det lite likna ditt resonemang att könet ligger utanför personligheten - men däremot inte begränsat till kroppen.


Nej,
Skrivet av Sol
det tycker jag inte att det är. Mitt kön är endel av min kropp som såväl hjärta och lungor.

ja kan uppriktigt säga
Skrivet av ~majo~
att jag skulle känna mig ganska förolämpad om någon kom fram till mig och trodde jag var en man! Jag är kvinna och vill inte var något annat, men för den skull är jag inte enbart kvinna, utan framförallt människa. Att jag är kvinna är ju en del av min personlighet, hur skulle det kunna vara annat? Jag kan ju inte bortse från att jag är född kvinna med allt vad det innebär. Mina tankar, mina värderingar, hela min uppenbarelse är en del av min personlighet, så även min könstillhörighet. Jag har burit,fött och ammat barn och det gör mig förbannat stolt, och det är inget jag tänker skämmas för, eller för den delen försöka dölja i en könsneutral anda! Så om någon tog mig för man skulle jag bli duktigt irriterad. Men å andra sidan blir jag vääääldigt irriterad på folk ( oftast män) som underskattar en kvinnas kunskaper och förmågor, just för att hon är kvinna. Det är ännu mer irriterande!

Kul att så många kommenterat
Skrivet av Elisha
mitt inlägg. Det är intressant det här och man får lite nya infallsvinklar och funderingar när man får se saker från annat håll än sitt eget. :)

Ni som inte gillar att era barn blir tagna

Ja

Förmodligen inte. :)

Ja!

Ja, jag hoppas att du

Då är vi nog ganska eniga!

Ja

Håller med dig

Ja

Har inte tid att

Håller med dig i det här

Det är inget

Nej, jag tolkade dig inte alls

Ja prova här istället

"När kommer doktorn"

Fast jag måste säga att

Jag vill bli

men ditt kön

Jag lägger mig i....

Tror du inte att det påverkar

för mig

Vaddå enkel logik..

Elisha...

Äggbärare

Nej,

ja kan uppriktigt säga

Kul att så många kommenterat

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information