Det var ett tag sen sist!

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Det var ett tag sen sist!
Skrivet av	mippe med Nathalie och Elias
Hej! Skrev om min Nathalie här för ganska länge sen,då jag nyligen hade fått veta att hon saknade en bit av kromosom 9.Nathalie fick en bror för ca. 6 månader sen och jag har levt ensam med barnen då deras pappa måste jobba på en annan ort.Därför har jag sällan tid att sitta vid datorn. Nu sover båda så jag tänkte skriva lite hur det går för oss. Nathalie är en pigg och charmig liten tjej som utvecklas hela tiden även fast det tar längre tid än för andra.Hon är nu drygt 2 år och har ganska nyligen börjat på dagis.Det går jätte bra och personalen är så underbar (jag trodde det skulle bli mycket jobbigare). Hon håller på och lär sig att gå och har nyligen börjat att ta några steg med sin"Micki"gåvagn.Hennes överrörlighet gör att hon fortfarande är ganska "ranglig" i kroppen och det gör henne lite osäker och försiktig. Hon har inte börjat prata än men kan säga mamma och härmar kossan och även andra läten.Förstår däremot väldigt mycket och passiva ordförrådet ökar hela tiden.Nathalie älskar att bada,lyssna på musik och busa i sängen. Hon är min älskling men jag brottas fortfarande med jobbiga tankar ibland.Oron för framtiden och hur hon kommer att få det finns alltid där och så även sorgen över att hon hade oturen att födas med ett handikapp.Man känner sig bitter och arg ibland men de känslorna kommer allt mer sällan.Jag försöker ta en dag i taget och njuta av stunden. Nu hör jag en liten kille prata i sin vagn så jag måste nog sluta nu. Ha det så bra allihopa med era små gullungar och när det känns tungt så är det alltid bra att skriva av sig här! kramar "Mippe"
Svar på tråden: Det var ett tag sen sist!

Hej Mippe!!!!!
Skrivet av Ann m Fanny -99 & Frida -02
Vad kul att höra ifrån dig! ler Och så skönt att höra att det går bra, även om du säkert har fullt upp! Hur är det med Elias då? Jag känner igen det där med oron för framtiden, så känner jag också. Det går lite i vågor, men just nu har jag börjat gå hos psykologen på HAB och då dras alla jobbiga känslor och tankar upp igen. Även jag känner en viss bitterhet då och då. Man tycker att "alla andra får ju friska barn, en efter en...". Varför inte vi? Och nu vill inte maken försöka igen, jag skulle gärna ge mig på ett till! :-) Men det hade kanske varit att ta sig vatten över huvudet. Skulle inte din man komma efter upp dit? Hur länge ska du behöva klara allt själv? Det låter ju ganska tungt i mina öron. Stor kram!!! Ann

hej!
Skrivet av mippe med Nathalie och Elias
Hej Ann! Jag har tänkt på dig och det var så roligt att få en bild på Frida, en sån sötnos! Hon ser så härligt pigg ut och det måste ju vara otroligt skönt med tanke på vilka svårigheter hon fått gå igenom. Elias mår bara bra tack.Han har energi så det räcker och blir över.Just nu håller han på och kryptränar (står på alla fyra och gungar).Han kräver väldigt mycket uppmärksamhet och är ganska krävande men otroligt söt och glad när man ägnar all tid åt honom. Min Peter ska flytta hit om 2,5 veckor och det känns otroligt skönt.Jag känner mig så "halv" och ensam när han är borta.Det ska bli skönt att få återgå till ett normalt familjeliv där man delar på ansvar,sorg och glädje. Vi är båda överens om att försöka skaffa ett till barn men det blir först om några år.Den gången ska vi göra fostervattensprov. Jag är tokig i barn och ibland får jag en sån längtan efter att vara gravid.Visst finns ju oron över att nåt kan gå galet men barn är ju meningen med livet så man får ta lite risker. Sen tror vi att det är bra för Nathalie att ha flera syskon. Nu behöver mina barn mig igen men du får ha det så jätte bra med dina små gullungar. Kram Marjo


Hej Mippe!
Skrivet av Ann m Fanny -99 & Frida -02
Vad skönt att höra att maken snart kommer till dig! Jag kan också känna sug efter fler barn men tyvärr delar inte maken det suget alls. :-( Dessutom är jag ju snart överårig suck så jag har inte så mycket tid kvar att vinka på. Men något år till har jag väl. Får väl se om maken ändrat sig då. Jag tycker också att det vore bra för Frida att få fler syskon, men det argumentet biter inte på Peter. Frida mår toppen just för tillfället, är ett riktigt solsken från morgon till kväll. Jag älskar henne otroligt mycket och kan knappt sluta pussa på henne och lukta på henne. :-)Tyvärr har hon ju problem med kräkningar till och från som är hemskt jobbiga, men just nu har det minskat igen. Förmodligen beror det på att hon har lätt för att bli slemmig. Nu ska jag göra mig klar, idag ska vi bjuda hem folk på TexMexafton så det är lite att stå i! ler Kramar Ann

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv