ville bara tala om...

ville bara tala om...
Skrivet av	m
att för ett tag sedan när min dotter fyllde år så hade vi bjudit in alla släkt och vänner i god tid för att ingen skulle hinna boka andra planer. Vi ringde runt och frågade alla om det var en bra tid och ingen hade några invändningar. Det gick en månad och det var väl två dagar innan kalaset så ringde farmor och farfar (till dottern alltså) och sa att dom inte kunde komma dom ville stå på loppis och sälja istället och så undrade dom om dom fick komma någon annan dag istället, men eftersom jag tyckte att det var himla dålig stil av dom att göra andra onödigare planer när dom redan hade lovat oss så sa vi att antingen kommer dom när det är bestämt eller så behöver dom inte komma alls, dom valde naturligtvis det senaare alternativet och efter det har vi inte hört av dom (inte för att jag vill det heller) men nu till saken- vad säger man till en treåring som undrar var farmor och farfar är. När vi umgicks med dom så var det alltid bara när dom hade tid och lust och det blev ju inte ens varje månad så hon stod ju aldrig dom nära men hon undrar ju ändå.
Svar på tråden: ville bara tala om...

samma här
Skrivet av suck
Samma problem har vi. Farmor och hennes man sedan 20 år har visat tydligt att det är när hon har lust och tid som hon vill träffa sina tre barnbarn. Ibörjan när vår äldsta var liten, han är 10 nu, så ringde vi och undrade om de ville komma eller om vi fick komma och fika. För barnens skull. Men med tiden har vi gett upp och tar det vi får, de är barnvakt ibland, det är allt. Häromdagen kom dock svärmor och sa att hon är förbannad på mig och hennes son, min man. Hon ville inte säga mer förrän sonen också var hemma. Sedan gick hon. Har hört från farfar som också lever med en ny, jättetrevlig kvinna som VILL umgås, att det har med att göra att VI bara hör av oss när vi vill ha barnvakt....fattar ingenting. Hon har ej hört av sig sedan dess, fyra dar sen....

Det beror på vad du vill.
Skrivet av Mamm till tre barn
Om du tycker att din treåring ändå ska få lära känna sin farfar och farmor litegrann, så håller du god min och accepterar detta dom gånger dom vill vara med henne. Om din stolthet är viktigast så bestämmer du att dom minsann inte ska få träffa henne alls. (som du gjorde med hennes födelsedag) Och appropå vad du ska säga åt henne; En treåring behöver inga långa förklaringar, utan du kan bara säga att farfar och farmor inte har tid. Vi är ju många som bor långt ifrån far- och morföräldrarna och våra barn kan inte heller träffa dem många gånger om året. Dom har en bra kontakt ändå och tycker om varann. Därför tror jag inte att det här behöver vara ett problem för din dotter, men säkert för dig.


jag har....
Skrivet av m
alltid försökt hålla kontakten, vi bor i samma stad så jag tycker inte det är för mycket begärt att man ska kunna träffas åtminstone några gånger i månaden men eftersom vi aldrig fick komma över till dom när vi ringde och frågade om vi fick komma över, eller fick stå i trappen och växla några ord eftersom vi tydligen aldrig var välkomna in om vi inte ringde innan heller så tycker väl jag att det finns så mycket mer att göra - det är väl inte meningen att dom bara ska kunna ringa på våran dörr och trycka sig in utan förvarning eller så när det passar dom. Det har ingenting med min stolthet att göra det har väl med vad dom prioriterar om dom väljer att stå på en loppis som är varje helg men dom ändå ska stå just den helgen som kalaset var planerat redan en månad innan så tycker väl inte jag att barnbarnen betyder tillräckligt mycket för dom och då kan det väl lika gärna va.

Deras val
Skrivet av Anna med 2
Jag tycker att farmor och farfar har gjort sina val i detta och de har valt att inte vara en del av barnens värld. Det är klart att ni kan framhärda men vad hjälper det? Det får er som föräldrar att känna vanmakt och det gör med all säkerhet era barn förvirrade. Som farmor och farfar skall man umgås med barnen på barnens villkor, inte sina egna, då är det inte till någon nytta och glädje för barnet! Vi har liknande situation i vår familj och numera ser vi farmor och farfar som några som helst ytligt bekanta som man ibland stöter på. Sådana personer är det helt naturligt att man får förklara för mindre barn från gång till gång vilka de är.

Nej du!
Skrivet av Anna med 2
Em treåring är sannerligen ingen liten en som man bara tala om ditten och datten för! Vanligen vill de ja ganska klara förklaringar på saker och ting och det tycker jag att de ska få också, då respekteras de. Sedan tycker jag du har fel när du blandar in m\'s eventuella stolthet i detta. Att vägra barnen att träffa farmor/farfar för att man själv är för stolt är självklart fel men att inte vilja att de träffas för att det blir för svårt för barnet är en helt annan sak. Att vara farmor, farfar, mormor, morfar eller annan släkting innebär ett ansvar gentemot barnet. Man kan inte bara komma och gå som man vill utifrån sina egna behov, man måste finnas där för barnet och gå efter barnets behov och ett barn behöver kontinuitet i en relation. Kontinuitet behöver naturligtvis inne innebära att man träffas tre gånger i veckan, men att regelbundet ha kontakt via besök och/eller telefon är viktig.


Oj
Skrivet av Myran
Det var en duktig moralkaka. Men vad annat är att vänta? Vi vet ju sedan tidigare diskussioner här i forumet att det finns en hel massa folk som inte tycker att man kan kräva _nånting_ över huvud taget av far-och morföräldrar. När man fått barnbarn har man tydligen "gjort sitt" och har hädanefter rätt att umgås med sina barn och barnbarn till 100% på sina egna villkor utan någon hänsyn till dem eller deras känslor. Jag tycker inte att "m" behöver fortsätta att anstränga sig och hålla god min, och acceptera att farmor demonstrativt umgås med dottern bara om det råkar finnas en lucka i hennes schema och hon inte har något roligare för sig. Vad lär sig flickan om relationer då? Nej i en relation måste man både ge och ta, gäller även farmödrar. Umgänge på sådana villkor skulle man aldrig acceptera med en vän. Och då ycker jag inte man skall göra det med en farmor heller. Vad gäller vad du skall säga till henne, så sg som det är. farmor har inte tid för hon måste göra annat. Du behöver inte lägga in någon värdering i det. Tids nog förstår din dotter själv vad det betydet att en farmor "inte har tid".

Känner igen
Skrivet av Maylin
Svärmor brydde sej heller inte om barnbarnes födelsedagar. Presenter kunde komma veckor efter utan att de ens kom då heller. Men sen klagade de på att de aldrig fick vara barnvakt åt våra barn. Visst var svärmor barnvakt 2 gånger under den tid vi umgicks. Men är hon ofta full kan man inte lita på henne. Så födelsedagar sket hon i, men hennes fick man inte missa alls. En morsdag ides vi inte ens fara till henne för att hon då inte ens gratta pojken som fyllt år någon vecka innan. Sen pratade hon knappt med oss och strax efter bröt vi kontakten. Sen när hon fick fler barnbarn klagade hon och hennes sambo på att de alltid fick ta hand om de barnen svägerskorna hade. Så inget var bra då heller. Nu har vi ingen kontakt sedan 2½ år. Svägerskorna har också delvis brutit med henne på grund av allt drickande. Trist att det skall behöva vara på detta sättet. Var i våras med yngsta pojken vid bankomaten. När jag vänder mej om står svärmor bakom mej. jag bara gick. Pojken kände inte ens igen henne. Hon sa inget heller utan stirrade bara. Jag orkade inte ens säga hej efter all skit hon snackat om mej och alla andra. Men det är en annan historia.

men vard et inte samma sak
Skrivet av gwendolyn
förra året? jag minns ett inlägg om farföräldrar på loppis trots att de sagt attd e skulle komma och en besviken liten dotter? jag hoppas verkligen inte attd et är samma barn och samma farförsäldrar utan en tillfällighet. är det samma så tycker jag att de börjar förbruka sitt förtroende. det bästa är förstås alltid att berätta vad man känner men det kan ju vara svårt, särskilt när det inte är dina släktingar direkt. förklara hur besviken barnet blir (lår gärna din man göra det efetrsomd et är hans föräldrar). en treåring förstår _visst_! om det inte är sammas om förra året kanske ni får ta ett mildare snack om besvikelse för barnet, och _er_. berätta gärna att ni är besvikna eftrsom det redan var bestämt! och glöm inte att glädjas åt dem som faktiskt kommer!


Här också
Skrivet av Kanina
Min svärmor har aldrig (jo en gång, av misstag, på Lidl) träffat min son. hon vill inte komma, inte ringa och ingenting. Hon vill att gubben min ska ta med sig pojken till henne, och lämna mig hemma. suck Vi gav henne ett ultimatum, om hon inte har visat sig hemma hos oss senast den dag lillen fyller ett år (2 veckor kvar) då behöver hon inte komma alls nånsin mer. Min man är så besviken och arg på henne, och jag förstår honom. Min föräldrar träffar liten ett par gånger i veckan, och min pappa avgudar honom. Gubbens pappa är också helt underbar och gullar och leker med lillen som om det inte fanns nån morgondag. Den ungen kommer bli sååååå brtskämd =) Tack och lov bor inte svärfar och svärmor ihop. Kämpa på, och ta avstånd om det behövs. De har gjort sitt val, liksom min svärmor har gjort sitt. Jag förstår dock inte hur en normalt tänkande människa kan välja bort sitt eget barnbarn för något annat.

Suck, väx upp
Skrivet av Lena M-ö
Vems barn är det egentligen? Ditt och din mans, inte farfars och farmors. Bestäm inte över andras liv.

vad menar du egentligen??
Skrivet av m
Jag har väl inte antytt någonstans att jag bestämmer över någon annan??? Om du inte ens kan läsa ordentligt så behöver du väl inte svara heller.


Men att ditt barn fyller år
Skrivet av Lena M-ö
är väl inte så viktigt för nån annan som för dig. Det låster nästan som att det vore en nobelfest. Låt dom komma om dom vill och vill dom inte den dan kan dom väl komma nån dag senare. Du förstör ju bara för ditt eget barn.

viktigast....
Skrivet av m
är det väl för den som fyller år dvs i det här fallet min dotter, och då menar jag på att det är dålig stil av farmor och farfar att boka in sig på annat som är såpass oviktigt när dom ändå vetat om i över en månad när kalaset skulle vara. Och det har inte med bara kalaset att göra, det är svårt att umgås med folk som bara ska bestämma när man ska umgås och då är det verkligen bara när dom vill och kan. Om vi tex inte är hemma när dom ringer på våran dörr så kräver dom nästan att vi ska komma hem på engång för att dom känner för att träffa sina barnbarn. Det har gått flera månader sen kalaset och dom har inte hört av sig en enda gång, då verkar det ju inte så intressant att umgås. Förstör för mina egna barn tycker jag verkligen inte att jag gör- jag försöker bara bespara dom besvikelsen varje gång dom vill hälsa på farmor och farfar men inte får eller varje gång dom väntar sig dom på tex kalas (som för mina barn säkert känns som nobelfesten) men dom inte kommer. Varför ska jag alltid vara tvungen att planera mina dagar och tillställningar efter deras schema dom skulle aldrig ändra på något för våran skull.

ehh ?
Skrivet av FS
Vad var nu detta ? Har du själv barn ? SJÄLVKLART är ett barns födelsedag viktig...för barnet. Och kommer inte släkt och vänner som är inbjudna sedan länge blir man besviken å sitt barns vägnar. Begriper du inte vad farmor/farfar betyder för ett litet barn ? Att de inte dyker upp för att de ska sälja på en loppis är det lägsta jag hört, och kan för mitt liv int förstå hur man sen kan komma och gnälla på att man int får träffa barnbarnet. Lägg sedan till deras i övrigt mediokra attityd till situationen och du får kanske en klarare bild ?


jo, jag har tre barn
Skrivet av Lena M-ö
och hävdar att ingen treåring tycker att födelsedagen faller med om farfar och farmor kommer, särskilt inte en som umgåtts så lite med dom som det här barnet har gjort enligt m. Det här handlar ju bara om m:s egen prestige, och det gör mig irriterad när man låtsas lägga problemet på barnet istället. m är jättesur på svärföräldrarna och då borde hon våga stå för det, istället för att blanda in en liten unge i striden...

Det är väl klart...
Skrivet av m
Att jag blir arg och besviken när dom gör så där gång på gång, men det är ju inte för min skull jag har umgåtts med dom. Min treåring förstår vilka som inte kommer när dom har lovat det och fastän hon inte umgåtts särskilt mycket med farmor och farfar så vet hon ju vilka dom är och det har hänt många gånger att hon själv frågat om vi kan hälsa på dom. Jag tycker att om du blir så irriterad på mitt "problem" så behöver du ju inte läsa det. Ni kanske har såpass mycket folk på era kalas så dina barn inte hinner märka att några fattas några men hos oss blir det inte så många det är därför (för barnens skull vill jag poängtera än en gång) det vore kul om åtminstone alla som lovar kunde komma. Kalas är ändå en dag barn ska få känna sig extra speciella.

Vi tycker nog olika
Skrivet av Lena M-ö
men jag har väl rätt att diskutera även om jag är irriterad. Själv är du ju arg och besviken.... Vi ser olika på frågan, men jag tycker verkligen att det skiner igenom hur sur du är på farfar och farmor. B Jag menar, barnet behöver ju inte få veta varför dom inte kommer, om det är barnets känslor du är orolig för. Det finns ju massor av saker här i livet som en treåring inte vet eller behöver veta. Men det verkar viktigt för dig att ditt barn ska få veta och bli besviket.... Det finns ju barn som inte kan träffa farfar/farmor mer än kanske en gång om året och dom kan väl tycka om farfar/farmor jättemycket ändå. Det skulle säkert kunna funka för ditt barn också, om inte du sätter käppar i hjulet för att du är arg och besviken.


Hur många gånger...
Skrivet av m
ska jag behöva berätta för dig att JA!! det är klart att jag är arg på dom det är ingenting jag försöker hemlighet hålla som du verkar vilja få det att framstå. Mitt "problem" var i det här fallet att jag inte riktigt vet vad jag ska säga till min treåring när hon tex frågar om vi kan gå och hälsa på farmor och farfar, jag har hittills sagt att vi får göra det någon annan gång men det börjar kännas lite tjatigt. Så jag skriver än en gång att läs innan du svarar för du verkar inte ha ett hum om vad du svarar på, Jag säger absolut inte något till mina barn som gör dom besvikna det sköter f och f så bra själva. Men eftersom dom fortfarande är efterfrågade här hemma utan att få något som helst till gensvar så vet jag inte längre vad jag ska säga UTAN att dom ska bli ledsna. Det är ju inte bara kalaset jag pratar om (ifall inte det har gått fram) dom har ju helt sagt upp kontakten med oss.

ville bara tala om...

samma här

Det beror på vad du vill.

jag har....

Deras val

Nej du!

Oj

Känner igen

men vard et inte samma sak

Här också

Suck, väx upp

vad menar du egentligen??

Men att ditt barn fyller år

viktigast....

ehh ?

jo, jag har tre barn

Det är väl klart...

Vi tycker nog olika

Hur många gånger...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information