Några goda råd?!

Några goda råd?!
Skrivet av	Ewa
jag är en gift kvinna, har 2 barn på 5 & 2 år gamla, vårt förhållande här har egentligen inte så stora bekymmer om det inte vore för en svägerska till mig, hon ska bara ha bort mig från släkten antar jag. Jag blev anmäld för barnmisshandel nu senast av henne, socialen insåg ju hur allt stod till då vi träffades här och inga åtgärder vidtogs, jag polisamnälde händelsen för jag tyckte att det var lååångt över gränsen för vad man gör mot ngn, polisen brydde sig inte, jag känner mig superbitter eftersom min man inte sagt flaskan varken till sin bror eller till ngn annan heller i släkten ang detta, jag själv har försökt prata med dem många ggr, men de ber mig bara glömma det och låta allt bli som vanligt igen, det betyder att hon återigen ska få styra och jäklas med sånt hon inte har att göra med, jag orkar snart inte mer av detta, får ju inte ngt stöd alls från ngn av min mans släktingar, de är så rädda för henne eftersom hon under många många år bråkat och ställt till trubbel så fort det inte passar henne. Så här har jag haft det nu över 1 år, jag mår pyton och trots att min man både vet ser och hör hur jag mår, barnen märker detju givetvis också, så försöker de nog få tiden att läka detta eller trötta ut mig på ngt vis så jag bara ska ge upp här, jag gått ner i vikt så man ser ju förjävlig ut nu också, 56 kg idag mot innan 72 kg. Hur länge ska man finna sig i och ha det så här, må så här dag ut och dag in, ska man vara tvungen till det livet ut för barnens skull?? Vad skulle ni säga/kräva av mannen/släkten i ett sånt här läge? Hjälp mig ngn med goda råd innan jag i panik gör ngt dumt som jag senare kanske får ångra!
Svar på tråden: Några goda råd?!

tillägg!!
Skrivet av Ewa
Känner mig ju såååå jävla sviken av min man, han om ngn borde väl ha stått upp för vår familj när det där kom som en fin överraskning?! Reagerar han/dem inte på det där, vad då får dem att väckas till liv igen då undrar jag...man blir ju mörkrädd för mindre.... Ville bara skriva det också....

Det var det..
Skrivet av Milano
Det var det värsta jag hört /läst på länge. Jag det enda som jag kan komma på är att polisanmäla henne, men hur kommer det sej att polisen inte brydde sej? Det finns ingen som du kan prata med ang.detta? Nu menar jag typ av psykolog eller så? En utomstående? Men låt det inte förstöra för dej eller din familj, barn och man. För då vinner ju HON! Det är ju vad hon vill. Bry dej inte! Då är det inte så roligt för henne heller men hon har ju problem. Hur kan man vara så utstuderad? Okej att hon inte tycker om dej (alltså inte okej) men hon kunde ju förstöra för barnen. Helt otroligt! En styrkekram!


Jag har
Skrivet av Ewa
andra som jag pratat med, mina släktingar (=vansinniga), några andra vänner, samt en arbetskamrat, men det hjälper ju inte så långt, jag fårju bara prata av mig, det ärju skönt det iofs, men grejen är ju likadan iallafall. Jo, jag kan polisamnäla just henne, men som Polisen sade till mig i det allternativet så kan hon trots allt gå fri om åklagaren finner minsta tvekan, de friar väl hellre än fäller, och sedan har ju hon mkt lättare att sätta åt mig för tex. förtal eller att hon känner sig hotad av ngt slag eftersom ju jag då påpekat henne som person mer exakt än som jag gjorde nu iom det jag fick, då blev hon ju mer som huvudmisstänkt om jag säger så... Jagskulleha förståttdetbättreom hon endastgettsigpå migsom person från början, tecx attkännasighotad ellerattjagskulleha gjortngtannat, men nu drarhon in vårabarn och deriskeradehamnapå familjehem och gudvetallt, jagblirså förbannadoch ledsen så jaggårsntunderhurnng (tillochmedhon) kundegöraen sån sak....hon har ju själv barn och ytterligare ett är på väg. Det är ju nästan så man har lust att påpeka för myndigheter själv hur hon är med sitt barn och familj (bara bråk och skit hela vägen vad jag minns av de 8 år jag och min man varit tillsammans), men en annan har ju gränser....ja, än så länge iallafall.

Oj Oj!!!
Skrivet av Ewa
Tangentbordet hakade visst upp sig, såg inte det.....

Ja, då..
Skrivet av Milano
ja, då förstår jag bättre polisens agerande. Ja, det skulle vara som nga här har skrivit att du pratar med henne. Pratar ut. Fråga henne vad du gör som retar henne så fasansfullt, "så att du kan förstå henne bättre" och börja med att hålla en låg profil, på det viset undviker du konflikter. (ja, jag vet att det inte är rätt mot dej men ibland är det lättast att göra så om man har att göra med människor som din svägerska). För jag förstår att alternativet att välja bort inte är det lättaste och oftast inte är lösningen. Men framförallt sjunk inte ner på hennes nivå. Låt inte det här förstöra för dina barn och familj. Det är du, din man och era barn!!! Det är det viktigaste. Släpp det här annars blir det en sjukdom av det hela. Kram!!!


Hon bara skriker ju....
Skrivet av Ewa
när vi ska försöka prata och reda ut allt som händer, hon slår över precis och drar igång värsta sakerna, påstår att det är jag som bara hittar på allt och hon står inte för vad hon just innan sagt och gjort trots att alla ändå redan vet, "hon" gör ju inget fel. OM ändå ngn mer bara kunde säga att så här och så här sade du ju faktiskt eller gjorde, men alla bara jamsar med och låter henne köra sitt race och ljuga ihop värsta storyn och påstå att jag är den elaka hela tiden, visst jag blir ju arg jag med och biter ifrån när gränsen är nådd, men alla bara köper ju hennes hela tiden, de säger inget och gör inget, bara låter henne hållas. År efter år..samt efter detta hon gjorde mot mig/oss. Jag har provat med att noncha henne, inte bry mig, bara låta henne leva sitt och vi vårt, men jag tror det var därför nu och typ för att vi klarar oss så bra utan henne och inte sörjde som hon gjorde allt det här med anmälan på mig, hon SKA nog bara klämma åt mig på ngt vis, jag kan inte komma på ngt annat.

hon är inte frisk,
Skrivet av gwendolyn
jag skulle gissa på någon form av borderline-personlighet. hon behöver hjälp. och du _måste_ se till att ni inte träffar henne, hon är inte bra för någon i er familj. du skall inte behöva ha det så här. din man har uppenbart dubbla lojaliteter, du får försöka förlåta honom men också vara mycket tydlig att du vill att han står på din sida och att du slipper träffa henne, liksom dina barn. hur han vill göra är upp till honom. hon är inte frisk, då beter man sig inte så här. din man och hans släkt får de till att hon får hjälp, så här kan ni inte had et!

Antingen
Skrivet av ~helena~
sätta sig ner och verkligen prata med henne eller om det inte går, klippa bandet med henne för gott. Din man verkar konflikträdd, men han måste ju förstå att du inte kan ha det så här!


Jag skulle välja bort henne
Skrivet av Malinau
Om jag hade en sådan person i min närhet som förstörde så mycket, så skulle jag själv till att börja med helt välja bort henne. Konsekvensen av det skulle också bli att min man fick välja. Det är inte bara du som ska gå vidare ur det här, det är ju han också! För det är ju er och era barn som hon utsätter för det här, absolut inte bara dig. Jag kan inte förstå alls hur han bara låter det ske. Men om du vet att du inte missköter dina barn på något sätt, behöver du aldrig vara orolig för att myndigheterna tar barnen. Krävs ganska mycket för det och det räcker alls inte med att någon påstår något. Det görs ordentliga utredningar eftersom omhändertagande av barn är mycket allvarliga saker.

Prata
Skrivet av C
med henne och fråga varför hon gör sådana här saker!! Konfrontera henne med något vittne i närheten (du kanske till och med borde spela in samtalet utan att hon vet om det) Kan ju vara så att hon blir lite rädd och slutar. Gör hon inte det så säg upp bekantskapen med henne.... Kram

Se svar ovan till Milano. IMT
Skrivet av Ewa
..


Illojalitet
Skrivet av Kakan
När man tycker att den egna partnern inte stöttar en så är man ute på riktigt hal is. Förstår inte din man att han riskerar hela er relation genom att inte ge dig stöd? Jag skulle satsa på familjeterapi, lösning med släkten får du nog inte förrän du och din man står enade. Har du sagt till din man hur illa du mår av att du inte känner stöd? Det kan ju vara så att han inte förstår hur dåligt du mår. Hoppas att det löser sig, lider med dig.

Jodå...han vet
Skrivet av Ewa
...jag har talat om det för honom både genom samtal, gråt, att bara vika undan, allt som tänkas kan, har ser mig dagligen gråta just för detta, så han kan omöjligt ha missat hur illa det här är för mig. Tillochmed att jag har sagt vid ngt tillfälle att jag ibland är beredd att lämna honom eftersom jag inte orkar detta ensam, DÅ blir ju HAN ledsen och jag känner mig usel och elak.

Jobbigt
Skrivet av Kakan
Jag tänker familjeterapi. Du kan gå själv också ifall du vill, det låter verkligen som om du skulle ha nytta av någon att prata med så att du kan få sortera dina känslor. Det kanske inte går att leva för dig med en man som inte ställer sig på din sida. I så fall är det väl bättre att du får riktig hjälp med att ändra på det.


manipulerande
Skrivet av Milano
Det är ingen lätt sits du sitter i. Men jag tro också om du kunde hitta ngn utomstående ex. familjeterapi som du kunde prata ut med. Men jag tro visst din man och övriga familj vet hur hon är men de har alla hamnat i en ond cirkel. HON din svägerska är en svag människa men manipulerande. En människa som mår bra har inte behov av att såra och behandla andra människor illa. Om du försökte att prata med din man utan att gråta och vara arg. Lugnt och sansat och berätta hur du känner dej. Och fråga din man varför det är så svårt för honom att prata med sin bror om varför relationen mellan er (dej din svägerska), har blivit som det är. Du har säkert gjort dina fel, kemin stämmer inte mellan dej och svägerskan, men ingen förtjänar att bli bemött på det viset som du har blivit. Men försök att ta dej samman! Tänker på dej!

Hon är störd
Skrivet av Maria.K
Precis som Gwendolyn skrev. Håll er borta från henne!!! Saknar helt empati för andra människor samtidigt som hon är manipulativ, snarstucken och hämdlysten. Hon kan anmäla folk bäst hon vill. Ni behöver inte vara oroliga. Det leder ändå ingen vart eftersom det inte finns någon substans. Passar hon sig inte kan det slå mot henne själv. Det är olagligt att göra falska anmälningar nämligen... Skit i din mans släkt. Förmodligen är de rädda för henne och beter sig därefter. Däremot tycker jag att du och din man skulle behöva gå på familjerådgivning. Det är inte dyrt och kanske kan de få din man att inse att han behöver stötta dig. Hoppas du slutar att oroa dig. Och får det lugnt och skönt med din familj.

Till er alla....
Skrivet av Ewa
tack för ert stöd, känns så bra att få dela med sig och "prata ut" lite, även om det blir mkt kort och säkert rörigt här. Familjerådgivning blir kanske ett måste om detta inte ändrar sig nu när jultider och allt kommer då vi måste stöta på varandra. Jag kan ju iofs välja vägen att bara låta henne få storma alla och stå i centrum som alltid, låta henne tro att vi uteblir bara för hennes del, därför känner jag att det ska jag inte unna henne, så vi/jag skall vara med på jul som vi alltid har varit, hon ska inte få en chans att tro att jag inte kommer dit bara för att hon är där eller ngt sånt, jag vet att en del kanske nu tycker att jag jäklas jag också, men varför skall jag låta henne få den möjligheten och kännsa sig ännu starkare och få tro att jag vikit undan för ngt som jag ej är skyldig till.....det kommer bli superjobbigt, men jag måste nog försöka fixa det, kan ju bli intressant att se hur mannen/övriga släkten beter sig det här året nu när allt detta också hänt mellan oss, vanligt tjaffs är ju en sak, men detta ser jag mkt mkt allvarligare på, underligt är ju bara att inte de andra också gör det...men men... Vi har inte träffat svägeskan och brodern på nu över 7 månader, så jag är bara rädd för att jag antingen exploderar när vi väl ses nu nästa gång eller bara flippar ur och låter allt segra över mig, men man kan väl inte göra mer än att ta det som det kommer, men gud hjälpe mig för hur jag kommer att reagera........


Tycker att
Skrivet av laila
det är oerhört dumt att träffa henne och att göra det här till en prestigekamp. Jag skulle råda dig att inte fira jul ihop med henne. Jul firar man med människor som man älskar och respekterar och det behöver inte vara släkten. Le vert eget liv i stället.

Du har helt rätt
Skrivet av Ewa
....men de människor vi egentligen vill träffa och umgås med på själva julafton är ju bl.a min mans övriga släkt (de träffas alla hos "mormor") som vi ju alltid brukar träffa då (firar där halva julafton samt andra halvan med min släkt), ska vi träffa dem som vi brukar så måste vi ju där träffa även denna svägeska....

håller med laila,
Skrivet av gwendolyn
ni borde inte träffa henne. det viktigaste är att ni mår bra. kan ni inte träffa den släkt ni _vill_ träffa på t ex juldagen. jag tror att det kanske kan vara viktigt att markera mot den övriga släkten (som inte heller stått på er sida vad jag förstod ovan) att ni faktiskt känner er kränkta över svägerskans behandling och att nu får det vara nog. berätta för dem hur ni känner! kanske förstå de allvaret då, men inte om ni ändå fortsätter umgås... önskar dig lycka till!


Jaa,
Skrivet av Ewa
de kanske känner av det lite mer då, den övriga släkten menar jag, de vill ju så gärna träffa barnen just på Julafton. Kanske de snappar upp ett och annat om vi uteblir....nja, har ju svårt att tänka mig det, att det tar på det viss som man tänkt sig, de hittar nog på en "bra förklaring" och sopar det under mattan som med allt annat, men prova kan man ju göra.

Några goda råd?!

tillägg!!

Det var det..

Jag har

Oj Oj!!!

Ja, då..

Hon bara skriker ju....

hon är inte frisk,

Antingen

Jag skulle välja bort henne

Prata

Se svar ovan till Milano. IMT

Illojalitet

Jodå...han vet

Jobbigt

manipulerande

Hon är störd

Till er alla....

Tycker att

Du har helt rätt

håller med laila,

Jaa,

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information