Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Svärmor...suck!

Skrivet av Anonym svärdotter
Vi bröt med min svärmor för 3 år sedan för att hon drack så mycket. Vi orkade helt enkelt inte med henne och sambon och att ta all skit ifrån dem.
Nu har även svägerskorna vaknat upp också sedan de fått barn.
En svärmor som tycker att alkoholen kommer i första hand. Barnbarnen bryr hon sej knappt om. Inte ens på kalas. Men sin sambos barnbarn och barn är alltid viktiga att komma ihåg. De kan fara dit istället för att komma på kalas.
Men de hör till överklassen och de kan då få låna en stuga i miljonkronorsklassen när de är där. Tala om att vara girig. Där finns ju också barskåp mm.

Vi är alla trötta på deras drickande, men inget verkar hjälpa. De har inte träffat våra barn på över 3 år och nu träffar de heller knappt svägerskornas barn heller. Alla är så besvikna på dem.
Tyvärr kan vi inget göra längre. De vägrar att inse att de har problem.
Trist för barnen att inte få umgås med sin farmor. Men de kan ju inte sakna det som de inte minns.
Svar på tråden: Svärmor...suck!

Ibland

Skrivet av  Förstår
Är det bättre att bryta, än hoppas och bli besviken.
 

min svärfar

Skrivet av  anonym jag med
dricker också mycket ohc jag såg hur ledsen min sambo blev då han kallade vår dotter för fel namn.(svärfar alltså inte sambon)

sen dess är relationen något...ansträngd...
 

Min mamma

Skrivet av  FS
hade problem för 2 år sedan. Det hade eskalerat från helgdrickande till vardagsöl och sedan blev det värre. Runt terminsavslutningarna var det värst, betygspress m.m. Vid flera tillfällen hade jag pratat med min far och han hade lovat att prata med henne och få henne att sluta, men utan efffekt.
När vi var i slutet av graviditeten hade jag och min sambo haft en lång och seg diskusion om det hela och jag bestämde mig för att sätta hårt mot hårt direkt. Jag åkte över själv och satt i 3 timmar med mamma och pratade. Jag sa rakt ut att det inte kommer bli av att träffa vår kommande lilla älskling om hon inte slutar dricka. Efter en del gråt, kramar och snack så lovade hon att ta tag i det hela. Jag sa även till henne att försöka ändra på arbetssituationen eftersom hon mådde som hon mådde då.
Idag jobbar hon halvtid, har inget eget klass-ansvar ( bara betyg för de klasser hon har, ej klassföreståndare som innan) och varken hon eller pappa dricker i nån större utsträckning. Visst, vin till middag nån gång ibland men inte som innan. Det skönaste är att sonen slipper känna andedräkten, svammlet och allt sånt.

Våga prata med dem som dricker, även om de förnekar att de har problem. Fungerar det inte är det bara strypa kontakten av ren hänsyn till de små. Valet står sedan hos de vuxna, barnen ska i alla fall inte bli lidande mer än absolut nödvändigt och håll med om att det är bättre att inte ha nån kontakt än att förvänta sig bättring och sen bli besviken ?
 

En liknande situation

Skrivet av  Anonym pga ämnet
Jag kan till viss del förstå hur du har det då jag befinner mig i en liknande situation.
Min svärmor har allt sedan min sambo och jag blev tillsammans druckit en hel del och då främst vin.
När vi fick vårt barn började det hela eskalera för att till sist helt brista i slutet av maj i år.
Hon hotar, manipulerar och skyller allt på mig eftersom jag tydligt har markerat att jag inte accepterar att man dricker hemma hos oss när man ska sova över om man vill umgås med vårt barn. Det är inte ok om man kan hälla i sig en hel bag-in-box själv och absolut inte när man ska ta sig tid att rå om sitt barnbarn. Hon hatar och skyller vårt avståndstagande på mig och menar att jag inte accepterar henne. Henne accepterar jag, inte hennes beteende. Vårt krav, som gjorde henne så hysteriskt arg, var att om hon ville dricka vin till maten så ok, men max 1 flaska. Min sambo har ledigt vissa dagar i veckan och hon trodde väl att hon, genom att köpa med sig "skiten", skulle ha en suparkompis i min sambo.
Vår kontakt är bruten och jag säger som du att visst är det trist att barnen mister kontakten med en så pass nära släkting, men valet är ju faktiskt deras.
Hårt kan det låta, men faktum är att alla har en valmöjlighet och det finns hjälp att få om man bara vill.
 

Artiklar från Familjeliv