Arg och ledsen...

Arg och ledsen...
Skrivet av	Lilla jag.
Mina föräldrar skilde sig nu i höst och det kom som en chock för oss alla. Det var mamma som tog steget. Vi gifte oss i juli och när vi kom tillbaka från våran bröllopsresa så började hon att berätta lite smått att hon hade tröttnat och ville vara själv mm...och sen gick skilsmässan igenom i höst och huset blev sålt. Nu har de som sagt flyttat åt separata håll och min mamma sa att hon skulle få mera tid över till barn och barnbarn och inte en enda gång nu så har hon frågat om hon kan få vara barnvakt. Vi bokade in en dag som hon skulle ha vårt barn men då hade det kört ihop sig på jobbet så jag fick ta en ledig dag istället. Hon ringer inte spec mkt och nu har det kommit fram att hon datar en gift man som ligger i skilsmässa. Hon anpassar allt efter honom. När han kan ses så ser de och när han kan ringa så pratar de. Allt är på hans villkor. Jul och nyår firar han med sina barn men kunde komma förbi mamma en sväng ikväll efter middag med barnen. Han kanske kan komma 30 min och pga så stannar hon hemma ensam ikväll och väntar på att han ska komma. Vi bjöd hem henne men det gick inte. Så fort vi frågar om vi kan ses så är det nja, jag vet inte. Han och jag kanske ska ses....ska det vara så här. Hon märker ju inte själv att hon glömmer sina barn och barnbarn på vägen... Kan man säga nåt och vad ska man säga?? Det passar säkert att komma hit och gråta sedan när han inte kommer lämna sin fru eller bara har tröttnat på en kvinna som bara sitter och väntar på honom. Jag tröttnar också på det här och nu väntar vi barn nummer 2 till våren och jag hoppas att det kommer att bli bättre.
Svar på tråden: Arg och ledsen...

Men du
Skrivet av Moa snitt 10/1
Efter att ha gått igenom en skilsmässa är väl ingen sig själv, hon behöver säkert bara tid innan hon blir sig själv igen... Tänk på hur tungt det måste vara för henne, hur skulle du känna om det var dig det handlade om? Du kanske skulle prata med henne och se hur HON mår?

tillägg
Skrivet av Moa snitt 10/1
jag kanske lät lite hårdare än jag menade, ursäkta isåfall :)


Ja, det är klart...
Skrivet av Lilla jag.
men jag blir så trött på att hon blir så snabbt beroende av en annan karl som dessutom är gift och man tycker ju att hon borde lära sig av honom att han alltid låter sina barn gå först. Det är inte bara jag som tycker så här utan även min syster. Dessutom så var hon ju inte uppriktig emot någon då hon längtade efter att leva själv men träffade en annan man på en gång och är så pass nere i honom direkt...

Lägg er inte i
Skrivet av mamma
Ni är vuxna och hon är vuxen, det är hennes beslut. Du vill säkert inte att hon ska ha åsikter om ditt kärleksliv heller.

Gör så här
Skrivet av Loppan
Om du haft bra kontakt med din mamma innan så tycker jag att du ska sätta dig ner och prata med henne och säga hur du känner, det hade jag gjort. Eller så lägg dig inte i hennes liv och vad hon gör. Det är antingen eller. Men själv hade jag varit ärlig och pratat med henne och sagt vad jag känner. Jag hade börjat typ: Hörrudu mamma, inte för att jag egentligen har med det att göra men.............. Nått i den stilen tror jag. Lycka till.


Glöm inte bort din mamma
Skrivet av JoBelle
Ta hand om din mamma. Ställ inte krav på henne som du gör, utan finns tillhands och var ett stöd istället för att kritisera hennes liv.

Oj,
Skrivet av Lilla jag.
det var väldigt vilka negativa reaktioner jag fick här. Har ni inte varit med om skilsmässa kanske eller är ni inte nära era föräldrar. Man kan ju fundera för jag har varit van vid att alltid ha min mamma vid min sida då detta inte är min riktiga pappa som hon har skilt sig ifrån utan den far som har varit min far sedan jag var 1,5 år. Min riktiga pappa är död. Jag har alltid haft ett väldigt starkt band med min mamma. Hon har hjälpt mig ur många svåra stunder jag haft som vuxen och nu känner jag att jag förlorar det men då ska jag bara acceptera det med andra ord. Det kanske är jag som överreagerar iallafall då. Som sagt tack iallafall för er ärlighet.

Jo,
Skrivet av JoBelle
Men du får tillbaka din mamma så småningom. Ha lite tålamod och låt henne få smaka på sin nyfunna frihet. Så vänta så får du se.


Jo
Skrivet av Moa blir mamma 10/1
Mina föräldrar är skilda och jag har nära kontakt med båda, speciellt med min mamma. Men något man måste inse som vuxen är att mamma är också människa och inte bara din mamma. Hon har ju egna behov.

Jag vet inte hur
Skrivet av Mia
gammal din mamma är, eller hur länge hon varit gift, men jag antar att hon tillhör den äldre generationen där kvinnan stod för markservicen och inte fick utveckla sina egna personlighetsdrag och intressen, utan istället ställde upp på mannens dito. Har inte hon blivit styrd tillräckligt, utan att även barnen ska börja styra henne nu också? Se istället hur stark hon är som äntligen vågat/orkat dra sig loss och skaffat sig en egen identitet. Att hon är annorlunda kan bero dels på att hon _faktiskt är_ en annan person än den du sett som gift. Det kan också bero på att hon känner frihetens vingar och vill leka loss lite. HOn är vuxen och ska inte behöva be dig om lov. Nu kanske hon tycker att du börjar kräva markservice istället för mannen hon var gift med. Kväv henne inte!

Arg och ledsen...

Men du

tillägg

Ja, det är klart...

Lägg er inte i

Gör så här

Glöm inte bort din mamma

Oj,

Jo,

Jo

Jag vet inte hur

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information