Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Kakan!

Skrivet av Sunt förnuft...
Varför svarade du inte mig längre ner-eller har du bara inte varit inne...
Är bara så nyfiken på om du gav upp i dina försök att lära mig att leva på en lön...eller om det faktiskt går...
Svar på tråden: Kakan!

Kanske är jag ett ekonomiskt geni?

Skrivet av  Missy
Hej!

Jag har inte varit inne på länge...

Jag hade en lön på runt 15000 innan skatt när vi levde på min lön. Det blev knappt, men om man verkligen vet att det inte finns mer pengar så funkar det rätt bra. Fast mannen fick sluta röka *s*, snus blev billigare.

1. Mat: Potatis, linser, lök, krossade tomater, köttfärs, men aldrig ”helt” kött (jo fläskkarre för 29.90 när det fanns). Månadskostnad för 4 personer, mellan 1000 och 1500.
2. Boende: Barnrikeshusen från det glada femtiotalet består oftast av tvåor. Man får helt enkelt bo mindre. Hyra för oss (2:a) 3500.
3. Semester: Planera och spara till saker som man kan semestra mycket med, typ tält.
4. Eftersom man har mer tid så har man tid att hitta billiga alternativ. Klädbytardagar är bäst (barnkläder för 10-20 kronor plagget – hurra). Spara planerat till typ skidutrustning som man sen köper begagnat. Begagnade tv:s går att hitta snudd på gratis.
5. Det är inte en mänsklig rättighet att gå på bio. En utflykt med matsäck är ett billigt nöje.
6. Klippning hos frisör går bort. Däremot var vi noga med tandläkaren.
7. Att komma ihåg: Vatten är en fantastisk dryck. Chips och godis är fruktansvärt dyrt i längden. Spara till att göra ”dyra” och roliga saker ibland och snåla extremt emellan. Det är roligare med en riktig lyxgrej ibland(gå på café) än att få lite smålyx (ex. dricka hur mycket mjölk man vill) jämt.
8. Bil är svindyrt. Finns det alternativ? Att tänka på – har man bil så se till att det inte går en massa pengar till onödiga körningar.

Nu levde inte vi så för att vi verkligen ville, utan för att livet föll sig så. Det fungerade alldeles utmärkt i ungefär 5 år. När vi båda fick lön så tyckte vi att kostnaderna steg i samma utsträckning som inkomsterna. Det blev helt enkelt dyrare att få ihop roliga saker när båda jobbade heltid och inte hade samma tid att planera. Det finns inget dyrare än att jobba över – kringkostnaderna blir enorma (köpa pizza till middag för att man inte orkar laga, kortare framförhållning med allt eftersom planeringstiden försvann o.s.v.).

Det jag menade var att det självklart går att leva på en lön, men eftersom de flesta vill ha en standard som är högre än 50-talet så väljer man bort det. Det är bara det att inte så många ser det som ett aktivt val.

Kuriosa. Jag har bytt yrken flera gånger i mitt liv. Finns det någon bra förklaring till att lågavlönade åker på dyrare och fler (framför allt utlands-) semestrar än högavlönade? Är det viktigare att visa att man har råd om man har lägre lön?
 

Glömde

Skrivet av  Missy aka Kakan - nu med ett nick:-)
Tröttnade på att ha flera olika nick!
 

Jag vet! Jag vet!

Skrivet av  Superwoman
(ursäkta att jag blandar mig i här, det var jätteintressant att läsa om hur ni har lyckats leva på en lön - klart inspirerande!)

Men, jag vet varför lågavlönade kan åka på fler, längre och dyrare semestrar än högavlönade - det beror på alla dessa förmorrade prylar man köper på sig när man har en bra inkomst! Har man t.ex. köpt drömhuset (vilket kanske inte så många lågavlönade gör) så är man sen så illa tvungen att lägga all tid varenda semester (och en förfärlig massa pengar också...) på att fixa med huset.


Samma sak med bilar, trädgårdar, båtar - you name it! Allt ska fixas med och det tar tid (som man aldrig har om man satsar fullt ut på karriären). Och pengar. Och blir det pengar över så köper man nya prylar (för man har ju ändå inte tid att åka på semester) som sen i sin tur kräver tid, och pengar, för att hållas i skick... helt klart en ond cirkel!
 

Hurra!

Skrivet av  Missy aka Kakan - nu med ett nick:-)
Du har säkert rätt:-) Det som jag fann intressant var att det inte ses som lågstatus att "inte göra något speciellt" på semestern på de välavlönade jobb jag har men att det ses som helt tokigt om man skulle säga detsamma på de mer lågavlöna jobben. Eller, det känns i alla fall som att man måste försvara och förklara sig. Men det kanske är just för att de högavlönade antar att man skrapar båten!
 

Artiklar från Familjeliv