Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ang. prövotid!

Skrivet av Lena
Hej! Ny här! Jag bor ihop med en man som har två barn sedan tidigare. Han har dom varannan helg och vissa lov, m.m. Förhållandet mellan min sambo och hans barns mamma är inte bra. De kommer inte överens och har ofta diskussioner. Han har tidigare processat om att barnen ska bo hos oss och det slutade med att barnen bor kvar hos mamman. Idag är det på på gång igen med en sådan process. Att det startat är att barnen uttryckt sin vilja om att flytta till pappa. Vi anser att barnens vilja ska gå först och vi vill att de ska få en prövotid att bo hos oss, för att de ska få känna på att bo hos oss.
Jag undrar om någon här varit med om samma och hur det gick till? Erfarenheter är välkommet!
Svar på tråden: Ang. prövotid!

ålder

Skrivet av  Mia
på barnen?
 

Dom är 7 och 9.

Skrivet av  Lena
.
 

Fler frågor

Skrivet av  ~Trixie~ med tre
Hur gamla är barnen? Bor ni långt i från varandra? Kan barnen bo varannan vecka?
 

Det kan dom!

Skrivet av  Lena
Vi har haft varannan vecka, med större avstånd. Nu har vi 2 mil. Dom är 7 och 9.
 

Också fler frågor

Skrivet av  Sunrise
Går barnen i skolan?
Har de gångavstånd till skolan från både er och mamman?
Varför vill de hellre bo hoss er?
I vilket sammanhang har de sagt att de hellre vill bo hos er?
Till vem har de utryckt sin vilja?


 

Svar!

Skrivet av  Lena
Barnen går i skolan. Har bra kontakt med lärare och tycker att en prövotid är positivt. En av dom har själv påpekat att den äldsta vill flytta och märkt att det inte så bra hemma hos mamman. Varför, ja, dom trivs bättre hos oss. De känner en större trygghet. Skillnaden i övrigt i våra hem är att vi bor i villa, har båda jobb och en stort socialt liv. Mamman arbetar inte, har inte gjort på flera år och bor i lägenhet. Har inte heller något stort socialt liv. De har många gånger sagt att de vill flytta, till mig till deras pappa och mamma. Det märks när mamman fått höra det, för då sätter hon igång med allt. Det ska till samtal, hon ska bättra sig i allt och hon vill bli tillmötesgående mot min sambo. Sammanhangen har varierat, men mest har det varit spontant från deras sida på olika platser.
 

Varannan vecka , hit och dit!

Skrivet av  Sunrise
Så som lagstiftningen om vårdnad och umgänge ser ut idag kommer jag att uppmuntra mina döttrar att inseminera med anonym donator istället för att skaffa barn på vanligt sätt.

Pappor har idag i praktiken alla rättigheter och mammor alla skyldigheter.

Idag får så gott som alla som begär delad vårdnad det. Spelar ingen roll om föräldrarna aldrig har haft för avsikt att bli ett par. Även kriminella får gemensam vårdnad skrämmande ofta. Har man gemensam vårdnad får den som har barnen skrivna hos sig inte flytta vart den vill. Då måste den andra föräldern skriva på. Även om man lyckas få ensam vårdnad så har den andra alltid umgängesrätt (utom i riktiga extremfall). Man måste tvinga sitt barn till den andre föräldern annars riskerar man att förlora vårdnaden eftersom man ”saboterar umgänget” som det heter. Trots att man tvingas till gemensam vårdnad kan man aldrig kräva avlastning av den andre föräldern. Det finns starka krafter som nu vill öka pappors rättigheter ytterligare men inte öka skyldigheterna.

Jag är fd lärare och har jobbat som det i drygt 12 år. En anledning till att jag hoppade av yrket är att jag blir för ledsen över hur illa barn far idag med allt detta växelvis boende, en vecka hit och en vecka dit. Barn behöver EN fast punkt i livet. Alla barn klarar inte av allt detta bollande och olika värdenormer varannan vecka.

Jag tror också att mammor som inseminerar blir gladare mammor för de behöver inte få sina drömmar krossade vid en separation.

Så som det är idag så är det den föräldern (oftast mamman) som verkligen engagerar sig i sitt barn, tar sig tid med barnet, tar föräldraledigt, arbetar deltid när barnet blir äldre, VABbar som alltid kommer att förlora i boendetvister. Den som satsar på karriären istället (oftast pappor) kommer alltid att ha bättre förutsättningar ekonomiskt och att lösa boendet vid en separation. Sen har pappan alla materiella fördelarna och kan skaffa sig en ny relation som tar hand om barnen. Allt för ofta är det mammor och styvmammor som i praktiken har ”_delad_” vårdnad. Mammor som jobbar deltid kommer alltid ha svårare att få bostadslån, hyreskontrakt etc.

Nej, så som vårdnads och umgängeslagarna ser ut idag så inseminera tjejer, för barnens bästa!
 

SORRY! FEL snackgrupp!

Skrivet av  Sunrise
Aj, aj, aj det här hamnade under HELT FEL snackgrupp. Det var ett inlägg under snackgruppen "Läst på allt för föräldrar" ang de som åker utomlands för att inseminera sig med en anonym spermiedonator.

Snälla Lena strunta helt i det här inlägget. Jag återkommer när jag har skrivit ett vettigt svar till dig.

 

Svarar ändå

Skrivet av  Malinau
Jag bara undrar: har du någon som helst erfarenhet av hur det är att växa upp och inte ha någon aning om vem en förälder är och inte heller kunna ta reda på det? Innan du fattar ett sådant beslut åt ett barn - det vill säga en annan människa - bör du nog verkligen ta reda på det.

Av olika skäl har jag mött människor i livet som inte vetat vilka deras föräldrar är, oftast pappor, av olika skäl. Kan säga att en mycket stor majoritet av dessa upplevt det som en livssorg. Fundera exempelvis varför program som "Spårlöst försvunnen" hade gott om folk som ville ha hjälp!

Nej, bästa Sunrise, att göra något sådant mot sina barn är en fruktansvärt egoistisk och i vissa fall direkt elak handling.
 

(Malinau. Pest eller Kolera?)

Skrivet av  Sunrise
Visst är det här lite som att tvingas "välja mellan Pest eller Kolera". Visst är inte den här utvecklingen bra men jag tycker faktiskt att den är bättre än allt detta bollande mot barns vilja som ofta sker idag.

Visst vore det ännu bättre om de kvinnor som absolut vill inseminera fick göra det i Sverige med en donator som barnet sen kunde få reda på vem det är.

Visst längtar alla som inte har någon pappa otroligt mycket efter en. Har man ingen kan barn lätt romantisera över hur det skulle kunna vara att ha en. Har man däremot en pappa som man tvingas umgås med mot sin vilja så är det däremot inte så trevligt längre.

ps. Läs gärna mitt svar till Ziggy här ovan.


 

Svar

Skrivet av  Sunrise
Som du kanske har förstått av mina tidigare inlägg är jag av princip emot VV 50/50. När jag jobbade (under drygt 12 år) som lärare så upplevde jag aldrig att barnen mådde bra av det.

Jag tolkar er som om ni vill ha barnen mest hela tiden och att mamman ska bli varannan helg förälder. Har jag tolkat det hela rätt? I så fall så undrar jag varför ni inte fick det förra gången ni processade? Kanske kan det tyvärr vara taktiskt av er att processa om varannan vecka till att börja med.

Kan ni bevisa att mamman inte har något bra socialt kontaktnät? Kan ni få lärare att vittna om att de hört barnen säga att de vill bo hos er? I en process är det ju bara bevis som gäller.

Om jag förstått det hela rätt så kan aldrig en domstol döma till att ni ska ”pröva” någonting.

Sen undrar jag om du och din partner har varit ihop länge? Tyvärr förekommer det att pappor kämpar för boendet för att imponera på en ny flickvän. Pappan måste vara trovärdig att HAN verkligen vill ha boendet. Jag tycker också DU som styvmamma ska ligga lite lågt. Det är ju föräldrarna som har GV inte du. Om mamman kan hävda att han lämnar över all vårdnad och umgänge till dig i praktiken kommer det ligga honom i fatet.

Om ni hade varannan vecka förut varför slutade ni med det?

Jag tolkar det som om ni har 2 mil mellan er föräldrar men hur långt är det från skolan och hem till er? Hur långt är det från skolan hem till mamman? Att barn kan vara spontana och själva gå men till klasskompisar är viktigt ju äldre barnen blir.

Ps. Ursäkta än en gång för det där inlägget ovan som hamnade helt fel.
 

Artiklar från Familjeliv