Malinau, det låter som om du missuppfattat...

Malinau, det låter som om du missuppfattat...
Skrivet av	Ellinor
...vad PAS står för. Det du beskriver är liksom motsatsen till vad PAS är... Tror du får läsa på lite nu s!
Svar på tråden: Malinau, det låter som om du missuppfattat...

Försöker igen
Skrivet av Malinau
Ber om ursäkt, för jag uttrycker mig flummigt. Ska sluta göra pepparkakshus och hänga upp julgardiner samtidigt som jag skriver inlägg. :-) Däremot är jag förstås ingen expert. Ja, PAS innebär att en förälder försöker skilja barnet från den andre föräldern. Defintion jag letade upp: Ett agerande med avsikt att skapa främlingskap mellan ett barn och en av föräldrarna. Alienation är en metod att få, eller behålla, vårdnad om barn och att förhindra att den andra föräldern har inflytande på barnet. Alienationen utvidgas ofta till den andra förälderns familj och vänner. PAS-föräldern distanserar sig emotionellt från mamman, men även barnet förstås eftersom detta ju är psykisk misshandel av barnet snarare än omtanke. Skälet är att PAS-föräldern känner sig hotad som förälder, oftast i samband med just vårdnads- och umgängestvister. En PAS-förälder kan för övrigt både vara mamma och pappa, både boende- och umgängesförälder. För även en umgängesförälder kan ju i allra högsta grad bete sig så här, även om man mest talar om mammor som har barnen hos sig och till och med går så långt att de inte låter barnen träffa sina pappor. Vad jag menade med att släppa in föräldern är, att man måste arbeta för att denna förälder inte längre ska känna sig hotad. Att bli av med en vårdnads- och umgängestvist är avgörande för att man ska kunna lyckas. Den som är frisk (om vi anser att PAS är ett sjukligt tillstånd och det är det väl) måste jobba på samarbetet så att den andre återfår förtroendet och inte längre ser den andre föräldern som en fiende. Konkret exempel från verkligheten: En pappa blir umgängesförälder och ligger i tvist om boendet och umgänget med mamman. Han känner sig undanskuffad och mindre värd. Han känner sig hotad som förälder. Så snart han får tillfälle påverkar han barnet till att ta avstånd från mamman. Han gör allt han kan för att ta kontrollen över barnet. Till slut lyckas han och även barnet börjar ta avstånd från mamman, ofta aktivt genom att uttrycka vilja att flytta, kritera mamman men glorifiera pappan och så vidare. Även detta är ett fall av PAS, det vill säga ett försök att skapa en distans mellan i det här fallet mamman och barnet. Bidde det tydligare nu då eller ska jag ägna mig endast åt pepparkakshus istället? ;-) Här kan du läsa mer om du vill: http://www.ufr.org/html/passh.htm http://www.styvmorsviolen.se/template/template.php?mainFile=levaIStyvfamilj%2Fforskning%2FforskningIndex.html

förlåt Malinau..
Skrivet av Ellen...
men jag förstår inte riktigt ändå.. först skriver du.. " Ett agerande med avsikt att skapa främlingskap mellan ett barn och en av föräldrarna. Alienation är en metod att få, eller behålla, vårdnad om barn och att förhindra att den andra föräldern har inflytande på barnet. Alienationen utvidgas ofta till den andra förälderns familj och vänner." Det håller jag med om..aftonbladets definition var ju densamma.. Sedan skriver du.. "PAS-föräldern distanserar sig emotionellt från mamman, men även barnet förstås eftersom detta ju är psykisk misshandel av barnet snarare än omtanke." Från mamman?.. sedan skriver du.. "En PAS-förälder kan för övrigt både vara mamma och pappa, både boende- och umgängesförälder. För även en umgängesförälder kan ju i allra högsta grad bete sig så här, även om man mest talar om mammor som har barnen hos sig och till och med går så långt att de inte låter barnen träffa sina pappor." Håller med.. "Vad jag menade med att släppa in föräldern är, att man måste arbeta för att denna förälder inte längre ska känna sig hotad. Att bli av med en vårdnads- och umgängestvist är avgörande för att man ska kunna lyckas. Den som är frisk (om vi anser att PAS är ett sjukligt tillstånd och det är det väl) måste jobba på samarbetet så att den andre återfår förtroendet och inte längre ser den andre föräldern som en fiende." Det är väl det som är problemet..antagligen påbörjade man tvisten för att PAS-föräldern stängde en ute ur barnets liv..om man då lägger ner tvisten så lär ju inte PAS-föräldern ta det som om man är en mindre fiende än när man började tvisten..jag tror PAS föräldern skulle se det som en vinst o ett bevis på att PAS föräldern har gjort rätt i att inte sammarbeta o rätt med att sabotera umgänget.. "En pappa blir umgängesförälder och ligger i tvist om boendet och umgänget med mamman. Han känner sig undanskuffad och mindre värd. Han känner sig hotad som förälder. Så snart han får tillfälle påverkar han barnet till att ta avstånd från mamman. Han gör allt han kan för att ta kontrollen över barnet. Till slut lyckas han och även barnet börjar ta avstånd från mamman, ofta aktivt genom att uttrycka vilja att flytta, kritera mamman men glorifiera pappan och så vidare." Här kan ju bägge föräldrarna ha PAS..pappan kan ju känna sig hotad som förälder, undanskuffad o mindre värd för att mamman ser till att han är blir det i barnets ögon..PAS där med alltså..PAS föräldrarna drar barnet emellan sig o vill vara den föräldern som "vinner"..den andra föräldern blir "fienden".. Frågan är ju hur en förälder skall agera utan att få PAS-stämplen på sig enligt dig..om man verkligen känner sig undanskuffad o mindre värd som förälder o det är umgängessabotage från den andra föräldern..hur skall man då agera utan att starta en tvist?.. Sedan tror jag att de flesta tvister uppstår för att man tänker på barnets bästa..barnets rätt till båda föräldrarna..de flesta drar sig nog för att starta en tvist in i det längsta..en tvist är nog den sista utvägen när allt annat inte fungerat..


Det är inte alltid lätt...;-)
Skrivet av Malinau
Undran: "PAS-föräldern distanserar sig emotionellt från mamman, men även barnet förstås eftersom detta ju är psykisk misshandel av barnet snarare än omtanke." Från mamman?.. Så här då: PAS-föräldern distanserar sig emotionellt från _den andre föräldern_, men även barnet förstås eftersom detta ju är psykisk misshandel av barnet snarare än omtanke. Du skrev: Det är väl det som är problemet..antagligen påbörjade man tvisten för att PAS-föräldern stängde en ute ur barnets liv..om man då lägger ner tvisten så lär ju inte PAS-föräldern ta det som om man är en mindre fiende än när man började tvisten..jag tror PAS föräldern skulle se det som en vinst o ett bevis på att PAS föräldern har gjort rätt i att inte sammarbeta o rätt med att sabotera umgänget.. Jag svarar: Det är ju inte alltid någon av föräldrarna lider av PAS för att de startar en tvist. Däremot är det kanske vanligt att någon av föräldrarna i en tvist lider av PAS (eller något annat, se vidare nedan). Det kan ju också vara den sunda föräldern som startar tvisten för att få ordning på eländet. En tvist är en konflikt. Konflikter skapar fiender. Finns ingen konflikt längre, är chansen större att fiendskapet också kan undanröjas. Men det krävs säkert mer än bara det. Beror säkert på graden av PAS och det kan mycket väl vara som du skerive att PAS-föräldern kan se det hela som vinst eller förlust beroende på utgången. Självklart. I nästa del har du förstås också rätt. Visst kan ett stackars barn ha två föräldrar som drabbas av PAS. Nog är det jättesvårt att dra gränserna för vad som är vad och så att inte någon får en stämpel på sig. Jag vet av personlig erfarenhet att det är oerhört svårt att använda sig av det faktum att den andre föräldern terroriserar barnet med olika saker. Risken är helt klart att man stämplas som den förälder som vill sabotera. Man måste vara oerhört försiktig med vad man säger och gör. Tyvärr tror jag också att både socialsekreterare och domare (inklusive nämndemän) saknar en hel del kunskap inom detta och många är ändå helt i händerna på dem. Samtidigt måste det vara ett jättesvårt arbete att veta vem som talar sanning och inte. Jag minns inte vem som sagt det, men jag har hört sägas att där det leder till tingsrättsförhandlingar, så har åtminstone den ena föräldern någon mental åkomma. PAS är säkert ofta inblandat gissar jag. Att man däremot alltid startar tvister för barnets bästa är ju inte säkert. Jag har svårt att se att en PAS-förälder gör det. Där handlar det ju snarare om att ta kontrollen över barnet. Däremot är jag övertygad att alla förnuftiga människor undviker tvister och konflikter in i det längsta. Håller helt med dig om det.

bara lite kvällskommentarer..
Skrivet av Ellen...
"Det är ju inte alltid någon av föräldrarna lider av PAS för att de startar en tvist. Däremot är det kanske vanligt att någon av föräldrarna i en tvist lider av PAS (eller något annat, se vidare nedan). Det kan ju också vara den sunda föräldern som startar tvisten för att få ordning på eländet." Jag tror ju att det normala är att den sunda föräldern startar en tvist om det handlar om att få umgänge o del i vårdnaden..PAS föräldern startar ju inga sådana tvister..däremot kan det vara en PAS förälder som vill ha ensam vårdnad o nollumgänge för den andra föräldern.. "En tvist är en konflikt. Konflikter skapar fiender. Finns ingen konflikt längre, är chansen större att fiendskapet också kan undanröjas." Men det är just det som är "poängen"..tvisten blir ju av för att det finns en konflikt mellan föräldrarna som inte går att lösa på egen hand..tar man bort tvisten så är man tillbaka på ruta ett..man har en konflikt som inte går att lösa på egen hand..PAS föräldern kan fortsätta precis som innan tvisten o den andra föräldern står kvar på ruta ett..fortfarande inget umgänge o inget sammarbete o barnet får kanske förklarat för sig att "pappa/mamma" drog tillbaka tvisten för att han/hon visste att jag (PAS föräldern) har rätt.. "Tyvärr tror jag också att både socialsekreterare och domare (inklusive nämndemän) saknar en hel del kunskap inom detta och många är ändå helt i händerna på dem. Samtidigt måste det vara ett jättesvårt arbete att veta vem som talar sanning och inte." Håller med.. "Jag minns inte vem som sagt det, men jag har hört sägas att där det leder till tingsrättsförhandlingar, så har åtminstone den ena föräldern någon mental åkomma." eller bara olika åsikter om vad som är bäst för deras gemensamma barn..det behöver ju inte alls betyda att man har en mental åkomma..bara olika åsikter..och det är väl en av orsakerna för att man inte är ett par längre..eller aldrig var ett par.. "Att man däremot alltid startar tvister för barnets bästa är ju inte säkert." Finnns ju alltid undantag men jag tror till 90% så är det därför man startar en tvist.. "Jag har svårt att se att en PAS-förälder gör det." Jag tror inte PAS föräldrar startar tvister speciellt ofta eftersom de vet om att det är svårt att få EV + nollumgänge för den andra föräldern om han/hon är normal..en PAS förälder är ju inte ute efter GV o 50/50 boende..

Lite svar
Skrivet av Malinau
Men det är just det som är "poängen"..tvisten blir ju av för att det finns en konflikt mellan föräldrarna som inte går att lösa på egen hand..tar man bort tvisten så är man tillbaka på ruta ett..man har en konflikt som inte går att lösa på egen hand..PAS föräldern kan fortsätta precis som innan tvisten o den andra föräldern står kvar på ruta ett..fortfarande inget umgänge o inget sammarbete o barnet får kanske förklarat för sig att "pappa/mamma" drog tillbaka tvisten för att han/hon visste att jag (PAS föräldern) har rätt.. Kan vara så förstås. Fast det kan också vara så att när man fått en lösning och något att rätta sig efter, så kan det underlätta en förbättring. Tror att det handlar om hur hög grad av PAS man har och kanske om man får någon hjälp (vård) att ta sig ur det. Sedan spelar säkert många saker in. Fast det finns ju de som aldrig ger sig utan driver tvisten i oändlighet och inte ens sedan högsta instans har sagt sitt så ger de sig. Det finns säkert varianter och många olika saker som kan påverka. Det är bland annat därför jag anser att familjerätterna inte bara ska utreda och älta problem, de ska försöka hitta lösningar. Kanske inte så att de själva ska försöka lösa det, men genom att koppla in en riktigt psykolog. Sedan ska man komma ihåg att det sociala ansvaret vi har för våra medmänniskor också är stort; jag tänker på hur PAS faktiskt sprider sig till omgivningen. En annan medhjälpare kan vara en advokat som driver på striden. Jag tror att de ännu mindre förstår detta. Få advokater i tvister om barn driver ärendet för barnets bästa. De driver sin klients linje. Även här handlar det om kunskap, men det handlar också om det märkliga i att barnet inte har någon som för dess talan. Tja, genom utredningar i familjerätten och genom att domstolen har som uppgift att fatta beslut för barnets bästa, men inte någon som bevakar att så sker. eller bara olika åsikter om vad som är bäst för deras gemensamma barn..det behöver ju inte alls betyda att man har en mental åkomma..bara olika åsikter..och det är väl en av orsakerna för att man inte är ett par längre..eller aldrig var ett par.. Nej, visst kan det vara så och är säkert så. Jag menade inte alla, men jag menade att det nog är så i många fall att åtminstone den ena föräldern inte är riktigt i balans och tänker klart när man driver konflikten så långt. Antar att det inte finns någon statistik vi kan hitta svaret i, annars vore det ju intressant. :-)

Malinau, det låter som om du missuppfattat...

Försöker igen

förlåt Malinau..

Det är inte alltid lätt...;-)

bara lite kvällskommentarer..

Lite svar

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information