Vet inte om jag har kommit rätt...Men försöker här

Vet inte om jag har kommit rätt...Men försöker här
Skrivet av	*emsalie <:-)**
Så här är situationen. Pappan och jag ahr flyttat varannan vecka till och från en lägenhet där barnen bor i snart två år. Nu har pappan fått en ny, större lägenhet och barnen ska nu börja flytta varannan vecka istället. Sonen (7,5 år) Har tidigare och nu ännu mer sagt att han inte vill bo med pappan eftersom att de inte kommer så bra överens. I morse sa han att han tänker inte bo med pappa mer än ibland på helgerna. Om jag skulle ta upp det här med pappan så vet jag att han kommer att säga tt det är jag som har vänt sonen mot honom för att djävlas.(Så är fallet ABSOLUT inte, skulle ALDRIG änvända barnen mot honom. Barn behöver en pappa lika väl som mamma) Till saken, jag vet absolut inte hur jag ska göra. Ska jag fortätta att försöka övertala sonen om att det kanske kommer att bli bättre, eller ska jag ta tjuren vid hornen och tala om för pappan att han vill bo med mig? Hur mycket ska man låta barnen få bestämma? Varför ska saker och ting vara så svåra...
Svar på tråden: Vet inte om jag har kommit rätt...Men försöker här

Fast att ta på allvar
Skrivet av Inga Visor
vad barnet säger och prata med pappan om det är ju inte detsamma som att barnet bestämmer. Jag anser att Du för upp frågan på vuxennivå då, där den hör hemma. Om barnet sa konstiga saker om Dig hemma hos pappa skulle inte Du vilja att han pratade med Dig om det då?

Jo, det har du rätt i
*Skrivet av emsalie <:-)**
Saken är bara den att vi inte kan kommunicera så bra. Och jag vet att pappan har ett otroligt häftigt humör. Han hade det när vi bodde ihop och jag har även hört från grannarna att de hör hur han gapar och skriker på barnen. En gång var de på väg att ringa polisen för att det lät så mycket. Men jag får väl helt enkelt göra ett nytt försök.


Gap och skrik är
Skrivet av Jämställd pappa
inte alltid ilska utan frustration. Det finns ju en risk att pappan är lika orolig som sonen. Det bästa du kan göra för deras relation är att stötta samtidigt som du är tydlig med dina egna gränser (dvs utplåna inte dig själv). Har nyligen hjälpt min son och hans mor genom samtal med dem båda och genom att framföra kritik i lagom doser till var och en av dem. Slutligen har jag hjälpt dem skapa tillfällen för samtal - längre resor i bil är väldigt bra.

Jag tycker att
Skrivet av Jämställd pappa
du skall ta upp det på det sättet att sonen har uttryckt oro inför pappas flytt. Att din avsikt är att underlätta 50/50 boende för barnenen, pappan och dig själv men då måste ni snacka er samman. Sonen är visserligen stor men känner oro. Det är viktigt för dig att han och pappans relation blir den bästa. Därför måste ni vuxna tala med varandra. Pappan måste berätta hur han skall hantera sonens oro. Om han inte tar sonen på allvar så finns det en risk att de inte får en så bra relation som du önskar. Många gånger så kan det vara bättre att öka tiden som de har med varandra istället för att minska den. Särskilt ensamtid tillsammans. Vet inte om sonen är lillebror och var i barnaskaran han är?

Hej
*Skrivet av emsalie <:o)**
Sonen har en två år äldre syster. Konflikter uppstår även där. Pappan har alltid haft problem med humöret men tycker själv att det har blivit lite bättre. Jag vet att han inte har mått bra en längre period och har bland annat sedan snart två år tillbaka en ny tjej som inte verkar stött honom alls i något. Jag skulle verkligen vilja hjälpa honom men jag är tror inte han vill ha min hjälp. Pappan och hans nya anser att kontakten han och mig mellan bör vara så minimal som möjligt. Hon har rätt konstiga idéer om hur man ska sköta barn osv efter en separation, enl. mig. Och visst är det som du säger superviktigt att barnen har en bra kontakt med pappan. Min oro ligger i att det till slut går så långt att dom kommer att välja bort honom. Idag träffade jag sonen trots att det är pappans vecka (jullov och jag är ledig så jag har dom extra dagtid) och frågade hur det var när dom träffades igår efter att ha varit ifrån varandra en vecka. Sonen svarade att det vart lite gräl mellan dottern och pappan, men det var skönt att få träffa pappa efter en hel vecka. Det värmde gott i mitt hjärta att han i alla fall tycker det. Jag ska faktiskt göra som du säger, hjälpa till så han får lite ensamtid med båda barnen. Jag har försökte det förr men han har då sagt att jag lägger mig i hans veckor för mycket. Denna gång ska jag försöka förklara varför jag tycker/gör som jag gör och lägga fram det så positivt jag kan :o) Tack!


Tänkte på en sak
Skrivet av Malinau
När jag läser ditt inlägg och om hur exets nya har synpunkter på hur barnen ska hanteras. Det är viktigt att komma ihåg, att det är ni som har barn tillsammans, inget med henne. Det är ni två som ska försöka komma överens. Det är värt att få pappan att tycka det också. Har hon för övrigt någon egen erfarenhet, eller har hon bara åsikter?

Vet inte om jag har kommit rätt...Men försöker här

Fast att ta på allvar

Jo, det har du rätt i

Gap och skrik är

Jag tycker att

Hej

Tänkte på en sak

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information