Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jag blir galen

Skrivet av Moomie
på alla ändringar och velande hit och dit.
Pappan verkar aldrig kunna bestämma sig.
Dotter far som en liten trasdocka fram och tillbaka.
Vi har gemensam vårdnad. Varannan veckas boende.
I september frågade han om jag kunde börja ta henne på heltid förutom varannan helg direkt efter nyår.
Jag var inte sen med att säga JA!
Han får inte gå arbetslös länge till och hon har inskolning till sexårs under våren osv. Börjar då skolan i höst. Smidigt.
Så frågade han en gång till före jul. Jag sa att jo vi har ju redan bestämt det. Jag har lämnat in schema till dagis och pratat med f-kassan.
Då ringer han dagen efter och säger att han har ändrat sig. Han vill fortsätta ha henne fram tills han får ett jobb. (Bor i en annan kommun och jag gick inte med på att ha henne på två olika dagis.)
Jag blir galen av det här hattandet.
Det känns som om det bara var underhållet han ville slippa. Han har ju till och med FRÅGAT om jag ville.

Phu...
Behövde bara få skriva det här.
Dotter vill ju självklart vara på båda ställen.
Hos pappan har hon en lillebror och hos mig har hon all övrig släkt.
Svar på tråden: Jag blir galen

Låter som att det....

Skrivet av  Ziggy
.....är läge för dig och pappan att sätta er ner i lugn och ro och diskutera igenom en LÅNGSIKTIG lösning!

Om dottern som du säger är van vid och vill vara på båda ställena så tycker jag att det är detta som också borde vara det bästa för henne.
Då bör ni alltså hitta en lösning där hon kan fortsätta bo 50/50 och gå på ett dagis oavsett om pappa/mamma jobbar eller vad det nu kan vara i övrigt som förändrar sig i framtiden.

Vad är orsaken till att ni bor i olika kommuner och finns det möjlighet för er att bo på ett sådant sätt att ni inte omöjliggör 50/50 som alternativ för dottern i framtiden?
 

Vi satt

Skrivet av  Moomie
tillsammans med en "socialtant" och gick igenom vad som vore bäst för henne. Då efter att jag protesterade om dubbla dagis.
Jag tror det skulle bli för mycket för henne. Bo här, bo där, dagis här och dagis där. Det är fyra olika ställen att ställa in sig på.
Han kom fram till själv att det säkert skulle bli jobbigt och frågade därför om jag kunde börja ta henne efter nyår eftersom han inte får vara arbetslös längre. Dagarna tar slut i januari.
Han flyttade till en grannkommun för att sonen och sonens mamma bodde där. Han sparkade ut henne ur lägenheten här i kommunen när hon var gravid och nu bor de ihop i den andra kommunen. En annan och konstig historia som inte hör hit.
Jag frågade om han inte kunde flytta tillbaka men nej..han har gjort sig osams med de flesta här och ville bara ifrån "skiten".
Jag vill inte flytta för jag arbetar här och likaså min sambo.
 

Håller med om att....

Skrivet av  Ziggy
....två dagis är ett mycket dåligt alternativ för dottern.
Återstår alltså frågan om ni som föräldrar kan lösa 50/50 boende med ett dagis. Tolkar dig ändå så att rent boendemässigt så är det 50/50 som bäst motsvarar DOTTERNS behov.....om man för tillfället bortser från dina respektive pappans egna önskningar och behov. För dom är ju i sådana här sammanhang underordnade det som är bäst för dottern.....även om allt givetvis är en helhet.

Spontant skulle jag tycka att eftersom han flyttat så är det han som borde flytta tillbaka. Å andra sidan har han en son i "den andra" kommunen. Finns det ingen möjlighet för honom inklusive son och sambo att flytta? Eller är det omöjligt för dig och sambon att flytta? Är det pendlingsbart mellan kommunerna för en vuxen till och från jobbet?
 

Jo

Skrivet av   Moomie
självklart vill jag ju att det ska bli
för hennes bästa. Dvs 50/50.

JAG tycker att han ska flytta hit i så fall.
Både han och hans sambo är arbetslösa.
Hans sambo flyttade dit för att få lite distans till honom när han hade sparkat ut henne. Men så flyttade han efter.

Det blir 14 mil att pendla tor för mig i så fall.
Och jobbar heltid. Sambon studerar här så det blir lika för honom.
 

För kortsiktiga lösningar.

Skrivet av  Sunrise
Jag tycker tyvärr att många beslutar är alldeles för kortsiktiga i sådana här fall. Om ni beslutar om 50/50 nu så är jag övertygad om att ni kommer att få ändra på det om ca 1 år igen i alla fall.

Jag tror inte alls det är bra med 50/50 för din dotter nu när hon börjar skolan. Att sitta och pendla 14 mil är mycket för ett litet barn även om vi vuxna (och kanske tonåringar) kan vänja oss vid det.

Snart kommer hennes jämnåriga klasskamrater börja med aktiviteter efter skolan och på helger. Om er dotter tex. skulle vilja börja spela handboll så är det både träning och matcher hon skall kunna ta sig till. Snart kommer också hennes jämnåriga kamrater spontant vilja gå hem till varandra och leka. Det är svårt om hon ska bo 14 mil bort.

Ju äldre barnen blir ju viktigare är kompisarna. Tjejer parar ofta ihop sig två och två i bästisrelationer. Er dotter riskerar att få det svårare att få kompisar och bästisar för det är inte roligt att vara bästis med någon man bara kan träffa varannan vecka efter skolan. Kan hon sen inte vara med i tex. handbollslaget eller motsvarande för hon ska bo halvtid i en annan kommun är det ännu svårare att bli ”en i gänget”.

Flickan är så liten att ni kan inte lägga ett boende beslut på henne. Hon kanske säger att hon vill bo lika med bägge för hon vill inte göra någon av er ledsen.

Jag ser bara två lösningar: Anntingen flyttar pappan tillbaka till er kommun nära er eller så får han finna sig i att bli helgförälder varannan helg. Någon annan långsiktig lösning som inte går ut över flickan ser inte jag.

Ps.
Vad bra att du vägrade att låta henne gå i två olika dagis. Det är inte alls bra för barn och jag kan inte fatta att soc. på allvar föreslår det.

Sen ifrågasätter jag verkligen om 50/50 alltid är det bästa. Det är oftast en myt och något som mer handlar om rättvisa mellan vuxna än om barns behov.

 

Välkommen....

Skrivet av  Ziggy
...tillbaks efter "julledigheten" Sunrise.....hoppas att du haft det bra!

Som du kan se om du läser tråden ovan en gång till så har varken jag eller Moomie "rekommenderat" en 50/50 lösning och pendlande med det avståndet mellan hemmen.

Så vilken föreslagen "lösning" du opponerar dig mot är svårt att se!
Det som diskuterats är väl precis det att mamman och pappan geografiskt bör bo i närheten av varandra, bara ett dagis etc......och för detta krävs det att EN av dom flyttar!

Kan också konstatera att du fortfarande hårdnackat hävdar att Moomie och andra föräldrar som för barnets bästa och behov strävar efter en 50/50 lösning inte har en aning om vad som är deras barns bästa.
Imponerande att du vet så mycket om behoven hos barn du inte ens träffat!
Och att du dessutom vet så mycket om föräldrarna så att du kan se att dom bara vill ha 50/50 av egoistiska skäl är ännu mer imponerande!

Du kanske skulle slå dig ihop med Saida och göra business av din otroliga förmåga till "människokännedom" om du kan se och veta så mycket om barn och vuxna som du aldrig ens träffat en ynka liten gång i ditt liv! ;-)
 

Det vi

Skrivet av  Moomie
är överens om jag och pappan är att hon ska bo hos mig när skolan börjar. Och hos honom varannan helg för att få träffa lillebror och pappa.
Jag sa ju till honom att flytta tillbaka till kommunen om han ska vara så envis med att ha henne varannan vecka för att slippa underhållet.
Han frågade mig hela TVÅ ggr om jag kunde ta henne på heltid efter nyår men ändrade sig när det blev tal om underhåll för han krävde att jag skulle betala alla hennes kläder. Då tänker jag ju kräva underhåll i så fall.
Jag har henne gärna hos mig på heltid. Men nu är det pappan som inte går med på det och jag orkar inte bråka när jag ändå vet att hon måste bo hos mig när skolan börjar. Så för mig är det bara att hålla ut till sommaren/hösten.

 

..och

Skrivet av  Moomie
dottern verkar se fram lika mycket mot att åka till pappa som att komma hem till mig igen. Så än så länge verkar 50/50 vara något hon behöver men ÄNNU mer att vi bor nära varandra, jag och pappan. Det hade varit det bästa. Nu blir det mest trassel med att åka och lämna, jag får ofta hämta för att han inte har råd att lämna osv.
Jag är förbaskat trött på det men sitter och åker den där vägen för hennes skull.
 

hej c

Skrivet av  L
kan inte låta bli att lägga ett inlägg nu....det här handlar inte om att vi vill slippa betala underhåll. Utan om att vi vill ha nora vv fortfarande eftersom det är fullt möjligt då en av oss är hemma med lillebror pappas stämpeldagar är inte alls slut i januari som du påstod. Självklart vore det bättre att vi alla bodde i samma stad, men nu går inte det. Jag "bonusmamman" har all min släkt o mina vänner här, våran son har ett synhandikapp och är muskelsvag vilket innebär att vi har kontakt med barnrehab här i våran stad minst 1ggr i veckan. vi kan inte gärna sitta o pendla på buss med honom 3 timmar varje gång vi ska träffa läkare, sjukgymnast, kurator mm. Pappan vill ha sin dotter för att det fortfarande är möjligt och med tanke på att det bara blir varanan helg sen så är det väll så att han får passa på nu om du förstår vad jag menar. Och vi tycker att båda barnen har rätt att få träffa varandra så mycket som möjligt så länge det är möjligt, dem är ju iaf syskon. Jag läste det här inlägget o kände nu att vi var tvugna att lämna våran syn på saken....det vore ju bättre om vi alla kunde diskutera igenom problemen själva eller?
 

WOW!

Skrivet av  Sunrise
Wow! Hej "L".

Vad härligt att höra den andra sidan av problemet. Det är sällan man får det här inne. Trist bara att det alltid är mammor och styvmammor som tvistar här inne.

Vad __skööönt__ att höra att ni alla inblandade inser att 50/50 inte fungerar när hon börjar skolan.
 

Ziggy

Skrivet av  Sunrise
Tack, tack, jag har haft det bara bra under julen bortsett för oron över vänner på semester i Thailand. Hoppas du också har haft det bra.

Nej jag tänker inte ge mig in i någon mer maraton debatt med dig. Det kommer jag inte att ha tid med. Vi vet nog var vi har varandra ändå.
 

Nu handlar

Skrivet av  Moomie
det inte om att jag inte vill att hon inte ska få vara hos er.
Nu handlar det om hans jäkla krångel.
Han frågar TVÅ ggr om jag kan ta henne och jag säger ja. Sätter igång att ordna och fixa det som behövs och sedan ringer han och tjafsar.
Så här har det varit i 4 år nu.
Då blir man förbannat trött på det.
Jag skjutsar henne för hennes skull.

Vi kom överens hos soc om hur vi skulle ha det och sedan vänder han bara på allting. Så har det ALLTID varit.
Men när skolan börjar måste hon ändå bo på ETT håll.
 

..dessutom

Skrivet av  Moomie
ringde han och gnällde om att han INTE ville betala underhåll men att jag skulle köpa hennes kläder.
Då tolkar jag det som att han ville ha henne bara för att slippa underhållet när han redan hade frågat om jag kunde ta henne på heltid.
 

Sunrise!

Skrivet av  Ziggy
Hoppas du fått positivt besked om dina vänner i Thailand så att du slipper oroa dig!

Själv har jag så vitt jag vet kunnat räkna in alla så när som på en bekant där läget fortfarande är oklart!

Har i och för sig "saknat" debatterandet med dig lite....men jag skall försöka lägga band på mig själv också ett tag. Som du säger så tar det ju en del tid!
*S*

Ha det!
 

Moomie, tips.

Skrivet av  Sunrise
Om du är BF (bo-förälder), dvs om barnet är skrivet hos dig, behöver inte du stå för resorna till UF (umgängesföräldern) Även om ni har barnet 50/50 är den ena av er BF den ander UF. Resor till och från BF är UF ansvar. Har UF inte råd med resorna kan h*n söka bidrag. I annat fall får UF avstå från umgänge tills h*n har råd med resorna.

Om resorna överstiger 10 mil, vilket det ju gör i ert fall, så skall BF bidra med kostnaderna för resorna efter sin förmåga. Du har alltså ingen skyldighet att sitta och stjutsa fram och tillbaka.

ps.
Jag förstår verkligen att du är trött på ändringar i sista stund. Det man har kommit överens om ska man följa. Punkt slut. Skriv ett umgängesavtal. Om den ena föräldern får svårt att följa det avtalade så är det upp till den föräldern att skaffa barnvakt eller lösa det på annat sätt.
 

Sunrise

Skrivet av  Moomie
Jo det är jag medveten om.
Men ändå..jag gör det för min dotter skull.
Även jag har haft ont om pengar vid tillfälle
men det brukar lösa sig.

Det är just det där att det ändras till och från.
Det ska ju vara stabilt med! När det har ändrats till och från i 4 år så går musten ur en att ens försöka.
Jag har tidigare bett att få skriva ett avtal genom familjerätt men det mötet gick han inte med på.
Jag beställde tid för samarbetssamtal eftersom vi inte klarade av det där på tu man hand.
 

Artiklar från Familjeliv