Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Har precis begravt min farfar ....

Skrivet av Monci
idag.

Ja,inte jag själv, men ni förstår.
Han somnade in dagen före julafton efter en kort tids sjukdom. Han blev 85 år, och det är ju en hedervärd ålder, men det gör så ont när släktingar dör.

Man tycker lixom att dom ska finnas där för alltid, för dom har ju alltid funnits där.

Sen så träffar man alla fastrar och farbröder, kusiner och kusinbarn. Det är minsann inte ofta vi träffas alla barnbarn, vi är 19 st på pappas sida.

Men jag var så stolt över mina barn, som satt som små ljus under hela gudstjänsten. Åsså var jag mäkta stolt över min tjusiga karl som hade en nyinköpt kostym (har aldrig ägt nån) tillfället till ära.

Lite släkthemligheter och annat fick man veta, men det är väl som det ska vara.

Nu ska jag göra iordning lite kvällsfika, barnens kusin ska sova över, och jag ska kika på TV lite. Jobbar imorgon.
Ha det gott allihopa.
Svar på tråden: Har precis begravt min farfar ....

Alltid jobbigt

Skrivet av  Ylva
Farmor gick bort för 2 (?) år sen och även om de skulle bli över 100 så tycker man nog att det är för "tidigt". Skönt att allt gått bra och förstår att du är stolt över HELA familjen ;-)
Det som är en glädje i allt sorgearbete är just att träffas allihop o få tillfälle att prata om den avlidne. Ofta får man som yngre generation höra en del som man inte haft en susning om :-o
Du får ta ett kort på P och maila så får vi se om vi kan känna igen honom.
Hur är det annars? Går det bra med viktminskningen ff eller? Tack för fina julkortet - det sparas i vår julpost påse så vi kan titta på det om ett år igen! ha det bra tjejen o hälsa hela familjen! Kraaaam!
 

Jo, det går ff bra..men vi har

Skrivet av  Monci
tagit det lite lugnt under jul och nyårshelgen. Då har vi ätit så det har stått härliga till...

Men tar och spottar i nävarna för nu ska de sista 20 bort!
 

Vad skönt att det gick bra.

Skrivet av  Malin
Hur gick det med den romantiska middagen förresten? Blev det båten?
 

Ja det blev båten..

Skrivet av  Monci
Fast Pstrik blev lite besviken när han såg att största delen av menyn bestod av fisk. Men dom hade entrecote, så det fick han.
Själv åt jag ugnsbakad röding....*mums*

Åsså bion då ...var och såg National treasure men Nicholas Cage. Den var helt ok..har läst Da Vinci koden utav Dan Brown och den påminde lite grann om den.
 

Monci

Skrivet av  Åsa
Ledsamt att höra om din farfar!! Mina far och morföräldrar är alla borta sedan 1980-talet. jag minns själv att jag tyckte att det, förutom att vara sorglit också är lite läskigt - Jag har ju bara en generation äldre än mej i livet!

Just begravningar är ju tillfället när man får chansen att träffa släkten. Du har många kusiner!!! Min mamma har dock 57 st kusiner så hon slår dej ;o)

Skickar ett gäng kramar!
 

Tackar..

Skrivet av  Monci
Oj, det var inte dåligt...57 kusiner.

Ja, men jag ska försöka fixa till en kusinträff på något vis, i sommar eller nåt.
 

Man är aldrig

Skrivet av  Inga-Lill
förberedd på döden fast den som är död kanske är både gammal och har varit sjuk. Sen är det väl också det att man ser att ens egna föräldrar är de som står på "tur" näst.Har själv inga mor/farföräldrar i livet utan mina föräldrar är de som är äldsta generationen , mor75 och far 80 i år, och jag bävar för den dagen då de dör eller inte längre klarar sig själva, har inga syskon heller som jag kan dela ansvaret med. Vad som gäller små barn så förstår de på något sätt stundens allvar och vet hur de förväntas beté sig. Måste kännas roligt att ha en stor släkt att dela en sådan dag tillsammans med även om det ju finns många andra betydligt trevligare tillfällen att träffas.
 

Pappa sa arr det som är tungt nu är....

Skrivet av  Monci
att nu är det jag som helt plötsligt är äldst.

Han är det äldsta syskonet i skaran, fyller 65 i sommar. Och han är inte rädd om sig, påfrestar sin kropp rätt kraftigt,men så har han problem med hjärtat och diverse andra skavanker.

Jag blir överlycklig om han orkar till 85.
 

det är hemskt

Skrivet av  Petra
man sörjer dem hur gamla dem än är!!
En stor kramis till dig där uppe i orr!
 

Kramar tebax..

Skrivet av  Monci
Visst gör man det, men med en viss acceptans.
 

Artiklar från Familjeliv