Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

5 månaders

Skrivet av Mamzen64
De är verkligen överallt hela tiden, livet leker och de känner sig störst, bäst och duktigast i världen, det smittar av sig denna livsglädje.

Brumby: (den som jag har kvar) Är med mig överallt, som Vilda fast han har inte det lugn som hon har utan allt är intressant, bakom nästa sten finns säkert nått kul och han skyndar dig som ett skott, han hittar ALLT, han tar verkligen ut stegen, men kommer direkt när man ropar så han får vara lös hela tiden, utom vid vägen förståss, älskar skogen, jag brukar gömma godis i mossan och han sätter igång nosen och letar upp dem, han hoppar upp på stenar, även jättestenar och vill ha en godbit, han kollar in mamma och gör som hon, han ser upp till de stora bordercollie tjejerna på jobbet och försöker hålla sig i närheten av dem och se vad de hittar på, igår når vi gick i skogen hittade han ett sorkhål som var jätteintressant – han grävde upp det, de andra hundarna blev intresserad och kom och lukta, det var ju ingen hemma det kände de på lukten, så de ryckte på axlarna och sprang vidare, men Brumby tyckte det var jättekul tills han rätt som det var tog ett skutt och rusade iväg efter de andra, sen senare på promenaden gjorde han en mycket viktig upptäckt, en harskrank låg på stigen, med harbenet i munnen skuttade han vidare och vi såg att han hade detta men trodde att det var en pinne, men ändock inte för han såg så stolt ut, vi böt harskranken mot lite godis, men han var lite besviken stackarn, sen får han tokryck och försöker få igång någon att skutta runt med honom, oftast blir det mamma, och de springer i kringelikrokar och fintas, sen kommer de alldeles andfådda tillbaka med ett lyckligt uttryck i ansiktena.

Han kan ”sitt” och ”stanna” och dessa använder jag t.ex. när de ska sitta utanför dörren, då kan jag öppna dörren, klä av mig ytterkläderna, kolla posten, tvätta händerna sen går jag tillbaka till dem och be Vilda att stänga garderobsdörrarna, och sen säger jag Varsågod! Och så rusar de in glatt, sen sover han som bara valpar kan så totalt avslappnad, så förtroendefylld djupsömn.

Sen när man väcker honom på morgonen, då ser man den lilla svarta nosen och lite av två framtassar som sticker ut under täcket, och så är han sååå morgontrött, han sträcker på sig så att man tror att han går i två delar, gäspar och ruskar på sig, sen stapplar han ut och ska med på toa, man ska klia nacken och gosa, pussa och han bara hänger som en trasa i händerna.

Han tycker det är läskigt när någon blir arg på honom även om man bara harklar sig lite när han tagit nått han inte får ha, då släpper han direkt, och hukar iväg, med ett uttryck av Oj! Vad hon blev sur då, är det en hund som blir sur så blir han direkt liten och lägger sig på rygg och slickar i mungipan, och om de då slutar att vara sura, skuttar han glatt omkring runt nosen på den hunden och nafsar i öronen och om den hunden gäspar så sätter han hela huvudet i munnen på den.

Han är härlig, kan gå med vem som helst av deltagarna och lyssnar på dem – direkt! Jag blir förvånad varje gång, är så van vid Vilda som ”bara” skall en massa innan hon kommer.

Maten är han lite speciell, han vill inte äta, känner sig inte hungrig, så vi har gjort så att den som har honom på promenaden, tar med sig en dl torrfoder, för har man hoppat upp på en sten eller nått så går det mycket bra att äta en kula eller två, så han brukar få i sig sin ranson på promenaden, sen lägger vi bara upp 7-8 kulor i matskålen, sen får han matrester i , och då brukar det gå att få honom att äta om man matar de första tuggorna, sen när det bara är kulorna kvar, så kan man ta några kulor från Bellas matskål (lightfoder för gamla hundar med special pulver som hjälper lederna att få ledvätska) då kan man äta alltihop och magen står i fyra hörn, sen ska man gos sova en stund innan man går ut igen och då är han alert igen, pust!!!

Julle: (som bor hos pappan och farbror) han ser ut som en mini golden, det brukar matte säga när någon frågar vad det är för ras, ÅÅ finns det mini goldens vad läckert, då skrattar hon och säger att det är en blandras, han är en tredjedels större än Brumby, vi brukar träffa dem kanske en eller ett par gånger i veckan, då leker de så de är urtrötta efteråt, men nöjda. Han är pappas kille (kan de veta sånt?) pappa leker massor med honom, kampas, och jagar. Och mattes älskling, när han är trött på kvällen och hon sitter framför tv:n brukar han hoppa upp till henne och bara gosa.

Daisy: (bor hos ett par som är döva, pojken på 3 år hör) Hon är tredjedelen mindre än Brumby och tufsigare i pälsen, jag såg en stor lastbil stå utanför matsalen på jobbet, och i fönstret på förarhytten såg jag ett jättelitet huvud – det var Daisy, hon åker med sin husse varje dag i lastbilen, och han berättade att hon visade väldigt tydligt när hon ville kissa, då satte hon sig och blåstirra på honom och när han gav henne ögonkontakt, skällde hon som en toka, han såg det på munnen på henne, då var det bara att stanna, även om man var mitt på motorvägen, kisspaus sen upp i lastbilen igen.

Den gången jag såg henne i förarhytten kom husse till henne och började köra förbi oss på hållplatsen, så såg han oss och kom ut med Daisy, hon var jätteliten i början, sen såg hon ”Men, det är ju mamma, och då blev hon jättelycklig.

Han berättade att Daisy gick jättebra med deras son, han gjorde ju så mycket roligt, men ville hon ut så var det husse som gällde, ögonkontakt, hoppar upp och slickar i ansiktet, backar och skäller, då förstår husse att jag vill ut, och ut är alltid på samma plats ute, kissar och vill in igen.

Det var lite om mina små älsklingar, sätter in en dikt som jag stulit ur Hundsport, som ganska väl säger hur de är på promenaden, mina små äckelhundar :o)

Ätbart:

Att hitta små snacks det är ganska lätt.
Fråga mig – jag vet massor av sätt.
På promenaden jag hittar ett bugg
Att det är tuggat gör inte ett dugg.
Maskar de slingrar så skönt i min mun.
Snabbt sugs de in, rullar runt där en stund.
Rävbajs och fiskrens och grodlik med mera.
Mjukglass, korvbröd, en myra eller flera.

Jag är ganska nöjd med mitt liv, ska du veta.
Så länge det bara finns något att äta.
Krafsa, riva, slita och böka.
Matte hon gormar skriker och ber:
Måste du äta allt du ser?
Kanske hon glömt vad jag åt helt nyss
När hon mig på nosen ger mig en kyss.

Jag var på mitt allra bästa humör
när jag hitta en gäddskalle, rutten och mör.
Ögonen glodde kalla och döda.
Snålvattnet ur min mun började flöda.
Lukten var unken, sur som av dy.
Bäst att ta skallen och fly.
Stoppa sen huvet i gäddans hjärna.
Allt som är ätbart ska man väl värna.
Smaskar och njuter, smaken är god.
Då kommer matte som nu har fått nog.
Tar mitt byte med äcklad min
Och kallar mig för snuskigt svin.

Hunden!

Svar på tråden: 5 månaders
Inga svar finns

Artiklar från Familjeliv