Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Akut fråga!

Skrivet av Vad göra?!
Har två tikar som börjar ryka ihop rätt ofta och det är riktiga fighter som det inte går att låta dem avsluta för då slåss dom tills en dör. den ena är 3 år och den andra är 1½. Vet någon vilken den bästa lösningen är, kanske att kastrera den yngsta?
Vet inte riktigt vad jag ska göra och jag vill helst inte lämna bort någon av dem..

Tacksam för alla svar!!!
Svar på tråden: Akut fråga!

Det är bland

Skrivet av  Jörn
det svåraste man kan ha att göra med när det gäller hundar.
Det enda som kan hjälpa är att du stärker ditt flockledarskap med sådana övningar och sedan *kräver* att de ska hålla sams i din flock.
När du inte är närvarande måste du hålla dem åtskilda (om de ryker ihop då, en del hundar kan man hålla ihop när de är ensamma)
Att kastrera den unga hunden tror jag inte på, enligt min erfarenhet hjälper det inte.
Om det inte går att hålla dem sams så måste man många gånger bita i det sura äpplet och omplacera en av dem. Det är ingen skam att det inte funkar.
 

Svårt är det.

Skrivet av  Kerstin
Hur är tikarna inbördes i rang? (Lika antar jag när de slåss)
Vad är det för ras?
Har ni haft båda sen de var valpar?
När (i vilka situationer) slåss de?

Vad man kan göra är att införa strikt rangordning. Den hund som är den som bestämmer, måste man "hålla med" och den som inte bestämmer måste man "trycka ner". (Inte fysiskt, utan ifråga om minskad kontakt och kel)

Den hund som är no1, får äta först. När den är klar, får den andra äta.
Den hund som är no1 får godbitar först. Sen den andra.
Den hund som är no1 får företräde till soffa/sovplatser/kel/uppmärksamhet. Den andra blir lite "undanskuffad".

Då menar jag att den andra ska inte ha uppmärksamhet, när hon kommer och vill "tränga sej" ska hon vänligt men bestämt visas bort. Du tolererar dock inte att "ettan" visar bort henne, det gör du. Du som människa måste vara mycket tydlig här, men som Jörn säger, det är svårt.

Ofta uppkommer såna här konflikter mellan två rätt så jämnåriga hundar på grund av att vi som människor vill vara så rättvisa. Om en hund är "åthutad" av en annan hund, så tycker vi synd om den. Vi tar den till oss, och fyar kanske den "dumma" hunden som hutade åt den "lilla stackaren".

Då talar vi med våra gester om att den har vår gunst och att den hund som ju bara "sa åt slyngeln att hålla sej på sin plats" gjorde fel, dvs den hade inte rätt att göra så. Då blir lillhunden tyken och uppstudsig. "Matte håller med mej, sådetså" och den äldre hunden blir än mer benägen att hålla efter spolingen så den inte sticker upp. Voila, man har två hundar som inte kan komma överens.

Nu vet jag ju inte om det är så i ditt fall.

Men läs gärna litteraturen som var nämnd nedan, och är du väldigt rädd för skador på dina hundar, så låt de gå med nylonmunkorg. (Inte låta dem "göra upp" med munkorgar på, det skapar bara mer frustration och ökar konflikten. Det ska bara vara en nödlösning så de inte skadar varandra allvarligt)

Du har mycket jobb framför dej. Lycka till.
 

Artiklar från Familjeliv