Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Barnen mer bundna till en förälder?

Skrivet av Lilla P
Hej,

Jag har skrivit här för länge sen, så här är en kort presentation innan jag kommer till min fundering.
Vi har en dotter som snart fyller två år. Jag jobbar halvtid (tre dagar per vecka) min man jobbar minst heltid (eget företag). Jag är hemma två heldagar och två kvarts dagar. Han är hemma två trekvartsdagar. En dag i veckan är dottern hos mormor. Så här har det varit i ca 1 år.

Nu till min fråga: Tycker ni att hemmabarn blir mer bundna till hemmaföräldern?
Min dotter så otroligt mycket mer bunden till mig. Kanske är det vår fördelning hemma, kanske är det mer vår läggning eller bara fel rutiner. Jag lägger henne jämt, jag går upp med henne på morgonen till 90%. Jag hittar oftast på aktiviteter med henne på helgerna. Min man jobbar ju visserligen mer men han är ju hemma mer än en "kontorstidsman".

Hur funkar det hos er andra hemmaföräldrar, ni som är hemma helt eller delar?
Jag hade nog förväntat mig mer delat ansvar i och med att vi båda spenderar mycket tid med dottern. Nu när vi väntar nästa barn känns det som om vi måste få ordning på detta eftersom nästa barn kommer att kräva rätt mycket av min uppmärksamhet. Tacksam för tips!
Svar på tråden: Barnen mer bundna till en förälder?

Här är tvärtom!

Skrivet av  Morrhoppan
Vår son (2 år i oktober) är hemma med mig på heltid och hans pappa/ min make jobbar heltid. När pappa kommer hem är jag i princip barnfri, för vår son hänger pappa i hälarna hela tiden och bryr sig inte ett skvatt om vad kära mor gör. När jag är hemma ensam med honom är det mig han "dyrkar".
Tror nog beteendet, vem som "gäller" är både periodiskt och individuellt. Ibland har det bara varit jag som fått trösta osv, andra gånger bara pappa, så det varierar. Just nu är det pappa (till min mans stora lycka).
 

Nej,

Skrivet av  Mallan
det beror nog inte på det.

Jag har ju varit hemma sen Pontus föddes och min man har fram till förra året jobbat ca 60 timmar/veckan samt haft otaliga hobbies. Med andra ord så såg vi inte till honom så mycket förut. Pontus avgudar honom och kunde inte bry sig mindre om vad jag pysslar med då Erik är hemma. Så har det varit sen jag slutade amma.
 

Hos oss (nej)

Skrivet av  o1y
så har det alltid varit pappan som varit favoriten. I alla lägen... Jag vet inte vad vi gjort för att få det så men vi är nog med henne ungefär lika mycket båda två trots att bara jag är hemma på veckodagarna.
 

Kanske det?

Skrivet av  Bibbi
Mina tre är klart mer bundna till mig. De frågar alltid mig om det är något de vill, det gör mig galen ibland! "Be pappa!" Och ofta kräver de t ex att jag ska läsa saga, fast de har sett mig hela da´n och borde tycka att det är kul om pappa läser. Min man är helt engagerad i barnen från första sekunden han kommer hem tills de sover, så det är inte där det brister. De verkar bara vana att det ska vara jag? Fast i somras hade min man 8 veckors semester och han tillbringade mer tid med dem än jag gjorde, men det blev ingen förändring ändå. Så det kanske är som det är ändå. De avgudar ju pappa såklart, men de väljer mig före...
 

Så här är det hos oss...

Skrivet av  kazooie
Jag har 4 barn och har varit hemma sedan min äldsta kille (7 år) föddes. Barnen ropar gärna först och främst på mig för hjälp med olika saker men det verkar vara mest av vana, jag oftast är den som är tillgänglig. När jag inte är hemma så är det inga problem med att pappa gör saker och hjälper till istället även om han får stå ut med att bli kallad mamma ibland *ler*. Det som märks är att barnen alltid undrar var jag är och när jag kommer hem om jag är borta, men när pappa är borta så märks det knappt. Varför vet jag inte.
Fördelningen hemma är att min kille tar alla kvällar och nätter, jag tar dagarna. Helgerna är vi alltid tillsammans hela familjen och hittar på saker.
Det har funkat jättebra för oss.
 

Beror på !!

Skrivet av  fiffi
VAd det handlar om ,de väljer ju ut vem de ska gå till beroende på vad det gäller*s* de börjas i tid!
 

Nej

Skrivet av  Alexzandra
Min dotter var helmammig sitt första halvår. Sen har det blivit jämnare och jämnare. Nu kan jag nog säga att det kvittar vem av oss som hjälper henne eller är hemma med henne.
 

tack för era svar

Skrivet av  Lilla P
jag märker att det varierar väldigt mycket även hos hemmaföräldrar. För oss kanske det handlar om att bestämma sig för hur vi vill ha det och gemensamt verka för att det blir så!
 

Artiklar från Familjeliv