Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

en fråga

Skrivet av mamma till 3
till hemmamammor på heltid och som varit det en tid.

Tycker du att din man förstår dig när du vill "prata" när han kommer hem???

eller har man blivit lite insnöad bara för att man varit hemma länge och inte är på samma våglängd längre.

hemma hos oss känns det ännu lite mer som mars och venus, det blir onödiga missförstånd över bagateller
Svar på tråden: en fråga

ett svar

Skrivet av  Morrhoppan
Hej mamma till 3,
Jag har varit hemma på heltid, i snart tre år. Alltså inte så jättelänge, men ändå ett tag. Jag har heller inga planer på att söka jobb så länge allt känns bra för oss i familjen med vår lösning.
Vi har ju gemensamt beslutat dtta och pratat om att det kanske kommer bli "ensamt" för mig utan arbetskompsiar, men jag har ju vuxenkontakter ändå, utöver min man. dels de jag träffar genom de aktiviteter jag är på med min son, men även de jag själv går på för mitt höga nöjes skull, för att inte tala om mina väninnor som jag har kontakt med flera gånger i veckan. Det sker genom telefon/epost/brev och hederliga träffar på stan eller hemma med eller utan barn.
Jag har förståelse för att min man kanske inte alltid vill prata massor när han kommit hem från obbet där han pratat med kunder, arbetskompisar osv hela dagen, men han har också förståelse att jag kanske vill prata käkarna ur led för att jag har haft en tråkig dag. Vi pejlar läget när vi möts i dörren och rättar oss efter varandra. Det brukar gå smidigt om det inte är en dag då han haft fullt upp med massor av folk och jag haft dötrist. Det bäddar för en mindre konflikt under kvällen. Men vi vet ju vad det beror på och allt kan ju inte vara vin hela tiden, ibland är det bara vatten.

 

För oss...

Skrivet av  bibbi_
...har det inte varit nå´t problem än så länge... Jag har varit hemma se´n -98. Vi pratar inte så mycket - båda är trötta ;o) (det låter ju hemskt). Ofta blir det när vi lägger oss som vi pratar... På kvällen har man fullt upp med barn, läggning, TV, chat och annat...Men vi kanske borde prata mer? Han pratar mycket på jobbet och jag har många hemmamammakompisar att prata med, så inga stora behov...
 

hos oss

Skrivet av  Carola
är det inget större problem(upplever jag i alla fall). Min man jobbar ensam så han har mindre med sociala kontakter än jag på dagarna. Själv träffar jag mycket folk på dagarna i och med att jag är engagerad i olika saker. Vi delar ju både intressen och yrke min man och jag så vi har så många gemensamma samtalsämnen. dessutom blir det mycket prat om allt praktiskt som skall lösas här hemma på gården, med djuren osv.
 

Svarar ändå

Skrivet av  Fiffi
Jag jobbar 6 tim/v men jag städar ensam på ett företag annars har jag vart hemma ,,ja till våren är det 5 år!
Jag träffar många att prata under veckan, barntimme fröken,öppna förskolan, kompisar, släkt m.fl men jag pratar med gubben lika mycket när han kommer hem ändå *ler* Men jag tycker det är väldigt kul nu när barnen är så stora så man kan diskutera och klura med dem *s*
Gubben är alltid på glatt humör när han kommer hem och pratar gärna med mig och barnen*ler*
 

Jo...

Skrivet av  Miiz & William 991223 & Alexia 010820
jag kan halla med delvis :)

Min man jobbar väldigt mycket och när han kommer hem har han svart att fatta att jag är trött efter en dag med barn och hushall...och eftersom vi sällan trâffar andra barn och mammor sa har jag ofta ett behov att prata av mig om min dag och det kânns ibland som han inte bryr sig när jag "gnäller" av mig :)

Men insnöad later lite väl hart tycker jag, jag följer med mer vad som händer än vad han gör....men han har pratat av sig hela dagen med sina jobbar kompisar och har inte samma behov som jag...

Ibland skulle det vara bra att byta med honom sa han far se vad jobbigt det kan vara att ta hand om 2 barn och hund och hushall! det är ingen vila som han ibland tror!

Men men visst älskar vi dem trots allt *ler*

Kramiz

 

Artiklar från Familjeliv