Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

En dröm om "Bullerbyn"

Skrivet av Wotan
Jag och min fru har många gånger pratat om, hur skönt det vore att bo på ett ställe typ "Bullerbyn" med bara människor som oss själva, dvs med föräldrar som har samma synsätt som oss på barnuppfostran och i stort.

Tänk er själva en by på 5-6 hus, röda med vita knutar, där dörrarna i princip stog öppna på dagarna och barnen sprang fritt mellan grannar. Och där det skulle finnas föräldrar runt om demn hela tiden.

Den drömmen skulle jag eller min fru kunna skriva hur mycket som helst om.

Är det flera som har liknande drömmar?

Vi finns i nord Uppland.

Med vänlig hälsning,

Wotan
Svar på tråden: En dröm om "Bullerbyn"

JAG!!!!

Skrivet av  A
Ungefär så var det när jag växte upp, och det är med sorg i hjärtat som jag nu bor i lägenhet med mina barn, 16 mil ifrån min hemby. *snyft*
Tänker göra allt för att kunna flytta hem igen. Men även om vi flyttar dit så blir det nog inte som förr. När jag växte upp så var alla barn hemma om dagarna, evetuellt att någon var hos dagmamma, men dessa "dagmammebarn" var ju ändå tillsammans med oss i byn. Numera åker många mammor och lämnar sina barn på dagis 2 mil bort innan de jobbar. Det är tråkigt för byn dör lite på det viset. Det är inte längre en by full av liv som det var när jag växte upp på 70-talet.
Men jag tror ändå att jag skulle må mycket bättre om jag fick komma hem igen, slippa lägenheten och den isolering som det har inneburit för mig att bo i en stad.
Drömmen är också att kunna vara hemma med mina barn de första åren. Jag har kunnat vara hemma ganska länge nu, men inte så länge som jag helst hade velat. Nu har min man precis avslutat en lång utbildning, och han kommer nog inte ha några problem att hitta jobb. Fördelen med hans utbildning är att vi kanske kan klara oss på hans lön när han börjar jobba. Nackdelen är att den typen av arbeten inte finns i min hemby, men han säger att han kan tänka sig att pendla ganska långt för att vi ska kunna bo där jag (vi) vill, och sluta att hoppas kommer jag aldrig. Jag kommer inte att bli en hel människa förrän jag lever i bullerby-drömmen.
 

kan vara tufft med pendling

Skrivet av  zolan
Hej. Läste om era funderingar på pendling. Min man jobbar inom it-branchen och jobb i vår närhet fanns inte. Han har ca 12 mil till jobbet. Första året hade han ett övernattningsrum i arbetsstaden. Vårt första barn var då 1½ år. Så hade vi det i 1½ år. Det var svår tid. Att vara själv i veckorna fungerade bra för mig. Det svåra var när min man kom hem på helgerna. Vår dotter var väldigt blyg för honom. Han fick inte göra någonting med henne för henne. Hon skrek och grät bara han lyfte henne. Under veckorna hade jag och dottern våra rutiner och när min man kom hem blev allt upp och ned-vänt. Jag började tycka att han bara kom hem och skapade oordning. Vi hade konflikter, min man och jag. Vi kände press på oss att helgen skulle bli så bra som möjligt och att romantiken skulle spira. Allt vuxen-vuxen-liv skulle tillgodoses på en helg.
Vi fick vårt andra barn och vi beslöt att min man skulle pendla dagligen istället. Det har han gjort i 1½ år nu. Det blev mycket bättre för vår vuxenrelation. Barnen möter han inte dagligen. Vissa veckor möts de inte alls förrän till helgen. Han åker när de sover och kommer hem när de sover. Dessutom är det en stor påfrestning för ekonomin. Förutom själva resan (han åker tåg) så kostar kvällsmaten. Lunchen ingår i jobbet men han äter ute på kvällen.
Nu har han fått möjlighet att jobba hemifrån och kan välja när på dygnet det passar honom, oss bäst. Nu får vi se hur det går.
Det jag lärt mig av den här tiden är att våga prova olika lösningar. Fungerar inte en kan jag alltid prova en annan. Lycka till med era planer.
P.S. Vi bor som i en Bullerby, där alla generationer finns representerade och dörrarna står öppna överallt. Barnen älskar att få vara med någon av de äldre och hjälpa till i deras aktiviteter, eller att bli riktigt bortskämda med uppmärksamhet.
Kram
 

Hej Zolan...

Skrivet av  Wotan
Jag pendlar också varje dag med tåg (12 mil). Och jag kan hålla med om att det är jobbigt i bland, men mest pga att SJ strular och tågen går inte i tid.

Rent ek. så är det ingen större förlust med tåget (2400:-/mån) då man tack och lov jämkar det på skatten. Jag arbetar själv inom IT branschen tidigare som tekniker men nu som "någon form av chef"... och det gör att jag kan styra över mitt arbete rätt så mycket. Dvs. jag kan komma lite senare (1 timme försent varje dag just nu) och gå en timme tidigare, OK då gör jag mycket av mitt administrativa jobb på tåget så man kan kanske säja att jag ändå arbetar.

Gud vad avundsjuk jag blir när jag hör att ni bor i "Bullerbyn", jag önskar att alla fick den valmöjligheten att bo så, jovisst kan man flytta till en liknande plats, fast jag tror att det måste finnas liktänkande där om man skall trivas i längden, eller vara född/bott länge där.

Med vännlig hälsning,

Wotan
 

Nämen..!

Skrivet av  Kakan
Nu är vi här samtidigt, så rart ;-)
 

Puss på dig älskling!

Skrivet av  Wotan
.
 

Woatn pendlar idag...

Skrivet av  Kakan
...efter att vi lämnat Stockholm för en riktigt liten stad med åker bakom huset. Det fungerar bra och restiden blir inte så mycket längre eftersom det är raka spåret nu istället för byten med tunnelbanor osv. Om jag inte minns fel så har vi nog en 12-15 mil från hemmet till makens arbetsplats.
 

Härligt!

Skrivet av  Kakan
Så du vill alltså leva som vi vill? Drömmen vore ju att hitta likasinnade som också har sina barn hemma, så att barnen alltid har kompisar och man själv har andra vuxna. Att hitta en 4-5 andra familjer som delar ens åsikter om barnen och livet, köpa en by och sedan bo där och må gott... Ah - vilken dröm!
 

Härligt!

Skrivet av  Jordgubben
Jag drömmer om det och hoppas att hela samhället ska bli mer på det viset. Jag tror att mycket vore bättre om alla brydde sig mer om varandra. Jag bor i en radhuslänga och vet inte ens hur alla grannarna ser ut! Dessutom tror jag att det vore enklare att vara hemma längre om det var normen. Där jag bor det mer eller mindre dött ute på dagarna. Inte ett barn så långt ögat når. Att vara hemma då ställer ju större krav på föräldrarna. Dessutom blir det så lite spontan lek.
 

Det hoppas..

Skrivet av  Wotan
...jag också, jag tror samhället var mera harmoniserat förr, då många bodde på det sättet. Ta till exempel den "By sociala" kontakten/kollen man hade, alla visste vems barn som var ute och gjorde vad. Idag kan folk leva grannar i många år och fortfarande inte lära känna varandra.

Jag förstår vad du menar om att bo i radhus länga, vi gör det samma och har gjort det på ett par ställen nu, och javisst man lär känna någon/några men många är i princip bara ett ansikte och man vet att personen bor i området... TRIST..

Jag kan rekommedera många av er som bor i Sthlm att flytta, norr ut i länet, där finns det både billigare bostäder (radhus och villor) och kommunikationerna är rätt så bra till Sthlm, för oss tar det nu en timme till Centralen i Sthlm mot tidigare (2.5 utan för city) 45-50 minuter (och 4 byten, nu bara ett) .

Vad jag menar med billigare bostäder, är tex villa på 140 kvm c:a 500/600 000, med en tomt allt mellan 2500 upp till 25 000 kvm. Radhus kostar allt ifrån 1 kr upp till 20 000 och då är avgiften oftast hälften jämnfört med Sthlm (nybyggda områden).

Får får hålla fast vid drömmen och se om det kan uppkomma en möjlighet längre fram, för vi är då inte klara med barnafödandet, eller hur älskling..?? :)

M.v.h.

Wotan
 

Får jag vara barn i ditt "Bullerbyn"??

Skrivet av  Anna o Melvin
Åhh, så skulle jag vilja växa upp!!!!!!!!!
 

Det tror...

Skrivet av  Wotan
...jag de flesta skulle vilja göra innerst inne. Oavsett behov av staden, eller andra bekvämligheter, säger jag som bott i större stad de sista 15 åren. :)

Min fru och jag har resonerat så här att: Hur ofta var/är vi in till staden (Stockholm).. Hmm max en gång i kvartalet..Men vi var oftare till Täby Centrum eller annat...Idag åker vi till Gävle eller Valbo eller Uppsala. Och vi har sagt att vi fortfarande skall åka till Sthlm, och då passa på och bo på hotell istället, och för att göra staden "ordentligt", vilket ma inte gjorde då man bodsde där, då var det mera att man strosade omkring utan mål, jag tror man planerar bättre när vi åker dit.

Därför tror jag att att skapa en "Bullerby" är fullt möjligt... men men drömma går, och det är ibland dem man lever för....

Ha det så bra.

M.v.h.

Wotan
 

Artiklar från Familjeliv