Fråga om sövning

Fråga om sövning
Skrivet av	Mary
Ni som har barn som är opererade, hur gick det till när era barn sövdes?? Fick de lugnande medel innan (i spruta eller på annat sätt), eller blev de sövda direkt med gas? Vilken ålder på barnet vid op-tillfället? Vilket sjukhus? Jag frågar för att det blev dubbla budskap vid ett dåligt tillfälle vid Viktors op, vill inte vara med om det igen och vill veta vilket sätt som är det bästa och vilket man praktiserar vid barnsjukhusen. Hoppas så många som möjligt vill svara Tack på förhand Kram Maria med Viktor
Svar på tråden: Fråga om sövning

Hej
Skrivet av Jessica
Ludde blev sövd när han gjorde sin hälsenekapning. Han var några månader gammal då, jag minns inte riktigt. Före en sövning sätts det en nål någonstans, antagligen i armen om det går, barnet har fått bedövningssalva på före sticket, så har man tur så funkar det att sätta en nål precis där. Vi gjorde våran hälseneoperation i Borås. Då fick jag följa med in i operationssalen. Jag fick först sätta på mig skyddskläder, hårnät och byta skor. Väl inne fick jag svara på några frågor om allergier och liknande. Sedan fick Ludde lägga sig på britsen och de sprutade in något i nålen så att han skulle somna, alltså ingen gas. Sedan fick jag snabbt gå därifrån, före han hann somna. De vill nog inte att mammorna ska se när de intuberar. Sedan fick vi stanna en natt på IVA. Hade han varit lite äldre hade vi fått sova på barnavdelningen, men det är risk att små barn glömmer att andas efter en sövning. Jag tror inte att det är så jättevanligt att man får vara med när barnet sövs. Vid en annan operation på Drottning Silvias barnsjukhus fick jag inte vara med inne i operationssalen utan narkosteamet kom till ett annat rum och pratade lite och hämtade honom.

Oj...
Skrivet av Mary
Båda gångerna Viktor har opererats har jag lämnat honom på britsen i op-salen. Första gången var det bara lokalbedövn, då var han sex veckor. Andra gången var han ett år och då gick jag därifrån när han sov. Stod en bit ifrån när han somnade med masken på, han gnydde lite, grät, som han aldrig gör annars, det kändes inte helt bra. Det verkar ju förmånligt dock att få vara med tills han somnat, ska tänka på det om jag blir besviken ngn mer gång. Tack för svaret Kram Maria med Viktor


Svarar sen!
Skrivet av Cilla och Kevin i Gävle
Hej Maria! Jag lovar att svara på din fråga angående sövningen. Men jag måste göra det senare när jag inte har en massa barn och karlar runt benen! :-) Kram Cilla

Helt OK, förstår dig
Skrivet av Mary
Det är inte dags förrän tidigast i augusti. Jag tittar in lite då och då och ser om det kommit nya svar Kram Maria med Viktor

När Emil opererades
Skrivet av Therese och Emil
Emil opererades när han var 8 veckor tror jag och det var på Huddinge. Dagen som han skulle opereras så fick vi först komma till barnavdelningen kl 7 på morgonen. De satte en pvk på hans hand. Det är en infart för dropp. Sen fick vi efter låång väntan komma ner på pre-op och vänta lite till. Vid det här laget spände det rejält i brösten. Han fick inte äta efter kl fyra på natten eftersom han skulle sövas. En av oss fick följa med in på operationssalen. Jag fick klä på mig grön rock, hårnät och skoskydd. Väl inne på operation fanns en massa folk. Det var nog fem sex personer där. Jag fick lägga Emil på sängen och de la ett stort gosigt täcke på honom. Jag pratade lugnt och smekte hans huvud hela tiden medan narkosläkaren höll masken över hans näsa och mun. De sa till mig att tala tyst för alla ljud förstärks när man håller på att somna in med gas. Emil somnade som vanligt. Tunga ögon först och sen var han borta. Ganska snabbt sa de till mig att jag kunde gå. Vi fick vänta ute i väntrummet. Det tog ungefär en timme tills de kom ut med honom. Då skrek han. Vi vaggade honom i famnen så att han somnade om. Han hade en massa sladdar och grejer från sig. Ekg sladdar från klisterlappar på bröstet, en klämma i fingret som mätte syresättningen av blodet och en som mätte pulsen förutom droppet i handen som var glukos. Det var lite bökigt att hålla honom och trösta honom med alla dessa atiraljer på. Vi fick vara kvar på uppvaket i tre-fyra timmar så att de såg att han åt som han skulle och att alla värden var ok. Vi fick stanna kvar på barnavdelningen till nästa morgon pga narkosen. Den enda smärtstillande medicin han fick var alvedon. Han var precis som vanligt när han vaknat uppordentligt. Så enligt min uppfattning så är det inget att vara orolig inför. Allt gick jättefint. Nu är det bara att hoppas att de små fötterna fortsätter att bli finare och finare så vi slipper göra om allt ihopa. För trots allt så vill man ju inte att ens käraste ska behöva bli opereras en gång till.


Äntligen svar ifrån mig
Skrivet av Cilla och Kevin i Gävle
Hejsan! Ja, nu ska jag göra ett försök till att svara på dina frågor. När Kevin skulle sövas innan operationen så fick han först lite lungnande i kanylen på handen. (För att inte kanylnålen skulle göra ont så hade de satt på EMLA-plåster). Sen gav de honom sömnmedlet så att han somnade in. Han fick sitta i mitt knä hela tiden och när han somnat så bar de över honom till op.bordet och jag fick gå ut därifrån. Vilket inte var det roligaste att lämna honom där. När Kevin opererades var han 1 år och 4 månader. Vid första gipsbytet som skulle ske under narkos så fick Tommy följa med in och jag var utanför med Vendela. Då hade dom lagt Kevin på op.bordet och sen höll dom i både armar och ben på den stackars pojken (han var helt hysterisk), och satte syrgasmasken över munnen så att han skulle somna. Alltså inget sömnmedel denna gång. När Tommy berättade hur dom hade gjort med Kevin så blev jag alldeles kall. Hade det varit jag som var med så hade jag protesterat enormt!!! Och när han sen vaknade upp efter narkosen så var han lika hysterisk då som innan han somnade. Vilket var fruktansvärt jobbigt. Vid sista gipsbytet som oxå var under narkos, följde jag med. Var lite orolig att de skulle göra samma sak då oxå, men då fick han först lugnande och sen sömnmedlet i kanylen och han fick sitta i mitt knä och det gick jättebra. När han sen vaknade var han jättelugn och mådde jättebra, vilket var otroligt skönt. Har ingen aning om varför dom gjorde med bara gasmasken då när Tommy var med. Jag tycker att dom hade kunnat gjort lika alla tre gångerna som han skulle sövas. För det där med bara gasmasken rekomenderar jag inte, för skriker dom när dom somnar så skriker dom oxå när dom vaknar. Det sa en sköterska till oss på uppvaket. Det tog nästan en timme för Kevin att lungna ner sig efter att han vaknat, det hjälpte inte med nånting, inte ens att sitta i varken mitt eller Tommys knä. Sköterskan sa till oss att dom är så borta när dom vaknar efter att bara ha sovit med gas så att det inte går att få någon som helst kontakt med personen. Hon berättade oxå att när dom får in unga killar som blivit sövda med mask så krävs det ibland fyra till fem personer för att få dom att ligga kvar i sängarna efter att dom vaknat, för dom är så groggy och vilda att dom inte vet var dom är någonstans. Det är grymt mot ett barn att tre personer ska behöva blåhålla armar och ben så att dom får panik och sen komma med den där jäkla masken och lägga över ansiktet, det är inte schysst mot barnet, tycker jag! Vi bor ju i Gävle så detta var ju på sjukhuset här i Gävle, där vi gått under hela tiden. Jag hoppas nu att du fått lite kött på benen. Det blev ganska rörigt och långt svar, men jag hoppas att du förstod något sånär i alla fall. Lycka till med operationen! Ha det bra, många kramar Cilla

STORT TACK
Skrivet av Mary
Nu har jag verkligen kött på benen!! Vet hur jag vill ha det och blir det inte så så kommer jag helt sonika att ta Viktor med därifrån och så får de operera en annan dag när de har en narkosläkare som ger lugnande innan. Jag har rätt (enligt lag) att bestämma om mitt barn och det är bara i vissa fall när föräldrar t ex har vägrat blodtransfusion och barnet skulle dö om det inte fick, som den rätten tagits ifrån föräldrarna. Tänk på det om de vill söva Kevin med bara gas en gång till. Jag blev själv fasthållen när jag var 6 år och blev sövd. Det gick fort och jag minns inte så mycket, men jag minns att de höll mina armar, ben och huvud och det var inte roligt. Tusen tack igen, det var bra information, men trist för er att behöva vara med om Kram! Maria med Viktor

vad bra att du är nöjd med svaret!
Skrivet av Cilla och Kevin i Gävle
Hej Maria! Vad skönt att du nu vet hur du vill ha det. Det är viktigt, tycker jag, att man har koll på läget när man ska vara med om en sån här sak. Så att man kan vara med och bestämma och komma med önskningar om hur man vill ha det för sitt barn. Tack, nu vet jag att jag har rätt att bestämma om mitt barn. Så det ska jag tänka på om det blir någon mer op. som jag verkligen inte hoppas att det blir. Jag förstår inte hur de kan hålla fast ett barn och göra på det viset, oavsett hur stor barnet är så ska de inte behöva gå igenom detta. De kan ju få men för livet!! Jag tror oxå att det nästan inte spelar någon roll hur gammal barnet är, utan jag tror att barnet kommer att komma ihåg det senare i livet. Precis som du kommer ihåg när det hände dig! Vad bra att du känner dig nöjd med svaret. Ha det gott! Kram Cilla


Sent svar från mig
Skrivet av Kikki
Tydligen är det bara jag som kräver gassövning. Min son får de inte sätta kanyler på innan han sover så han får en supp med lugnande innan han sövs. Funkar betydligt bättre för oss eftersom han måste ha morfin när narkosen börjar släppa p.g.a. snedtändningar av gasen.

Fråga om sövning

Hej

Oj...

Svarar sen!

Helt OK, förstår dig

När Emil opererades

Äntligen svar ifrån mig

STORT TACK

vad bra att du är nöjd med svaret!

Sent svar från mig

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information