Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Och så vill jag tacka

Skrivet av Erika m Ivar & Alfred
för att ni uppfattade mig rätt i inlägget nedan "Blir ändå lite förskräckt".

Självklart gör jag vadsomhelst för min son, klipper sönder vagnar eller köper nya overaller eller vad det nu är. Det känns bara så tröttsamt att behöva tänka efter ett varv extra.

För det är nog det som är grejen egentligen: Vi tycker inte att Alfreds klumpfot är någon big deal. Hans fot var sned - so what? Det är ju åtminstone något som går att rätta till, vi är så tacksamma att vi fått ytterligare ett friskt barn.

Och det här jobbiga med gips & 24-timmars-skor är ju egentligen en oerhört kort tid i sammanhanget. Alltså ett pris väl värt att betala för friska fungerande fötter längre fram i livet.

Men så blir man påmind: javisst, fasen, det är ju nåt med hans fot... Och så måste man tänka på matstol, bilstol, overall, byxor... Bara för en liten fot som inte ens är ett problem! Och det är väl det som stör mig mest...
Svar på tråden: Och så vill jag tacka

så känner

Skrivet av  Linda o Kevin
jag med det..PRECIS så...o jag är så lättad att det "bara" e en klumpis fot...det finns ju så otroligt mycket andra hemska saker som små stackars barn drabbas av...
 

Här är det perfekta

Skrivet av  Jessica
stället för att faktiskt klaga över klumpfotssituationen. Jag tror att vi har haft liknande känslor allihop så vi förstår nog varandra ganska så bra.

Kram
 

Artiklar från Familjeliv