Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Näää nu

Skrivet av Micra
är det som förgjort. Lillkillen har haft sina DB-skor i 14 dgr och inte en enda natt har dom suttit på. Har varit o justerat och fixat med dom flera ggr. Det tar inte 5 minuter så drar han upp ena foten. Har pratat med ingenjörerna och dom står lite handfallna - hur ska man tolka detta? Börjar bli lite orolig för hans små fossar. Har någon av er haft samma problem? Läste på Yahoogroups att det tydligen händer en del barn - men hittade ingen bra lösning där heller.
Svar på tråden: Näää nu

Problem..

Skrivet av  Monica i Lycksele
Jag har sett att man kan göra en "kil" På Ponsettis hemsida kan du se en bild på hur de gjort för att motverka det. Hoppas att det kan vara till någon hjälp.
http://www.ponseticlubfoot.freeservers.com/dbb.html

Vi hade liknande problem med Wille och då lade de in en "mjuk filtsula" i botten, något som liknade ett compeed (skavsårsplåster) under plösen. Det gjordes även för att göra det lite "skönare" för Wille hade då börjat protestera. Vi trodde att han lyckades dra upp foten en bit och då blev den fast i en läge där den efter ett tag började göra ont och stasa. Man vet ju inte riktigt, utan får lov att prova sig fram.

Synd att ni fått en mindre kul start på db-skorna. Hoppas att det kommer att lösa sig snart för er!
Personligen är jag jätteglad att fått pröva en ickeoperativ metod, trots att den kräver skenor en längre tid. William har bara kapat hälsenan på sin högra fot, den vänstra har klarat sig utmärkt.
Jag vet att det inte är en garanti, men det tar jag då i så fall:-)

Ha det så gott!

Kram
Monica & Wille -02
 

Hej

Skrivet av  Micra
tack för ditt svar. Vi har redan kilar i båda skorna t om mer än vad som brukar sättas i. Men nu på måndag ska vi ner till Malmö igen och träffa teknikerna.
Läkaren och teknikerna ska försöka lösa problemet men hur det ska gå till visste dom inte när jag pratade med dom igår (fredag)så det blir med en viss spänning man åker ner. Kan säga att just nu känns det ganska deppigt när allt gick så bra för en månad sedan. Känns som det är ett steg bakåt i behandlingen istället för framåt.
Kramar M
 

Hej,

Skrivet av  Monica i Lycksele
vill du att vi ska ta kort med digitalkameran på hur de fixat Williams skor och skicka till er?

Jag minns första månaden med db-skorna med mindre glädje. De var också som ett steg tillbaka med allt strul och vånda det medförde. Vi hade mest problem då med Williams motsträviga inställning till att sätta fast fötterna. Jag minns att han fick käka på fjärrkontrollen och vi försökte avleda honom.
Det vara bara i början han lyckades dra ut foten/fötterna, det har inte hänt på evigheter.

Jag tror det tog längst tid för oss att anpassa oss till dem. Min sambo väntade i två månader med att ens försöka ta på dem.

Nä nu ska jag ta och ta tag i planeringen till familjegympan i kväll. Håller på att skriva ut bamsebilder som vi ska använda i hinderbanan.

Lycka till i morgon!

Kramar
Monica & William -02
 

Hej Monica

Skrivet av  Micra
Vi har dubbla kilar i skorna - sen nu igår var vi nere då satte dom dit något trögt material på plösen. Sa att jag fått det tipset på internet :o) men icke sa nicke funkar det. Men tror kanske det ska gå bättre när han vant sig vid skorna. Inte lätt att få fötterna låsta när man är 9 mån gammal.
Men idag vill jag inte bråka med honom han är fruktansvärt förkyld o feber så jag låter han vila. Kram från oss
 

Hej...

Skrivet av  Monica i Lycksele
Jag tror också att det går lättare när han vant sig. Det är lite svårare när de är så gamla. William var 10 månader när det börja fungera (då fick han dem när han var 9 mån)

Hoppas att han blivit frisk nu! Jag trilskas lite med skenorna när William är sjuk (de är dock väldigt sällan), men håller med om att det är svårt att propsa på en febrig kille (el. tjej) skenorna då.

William har nu, senaste månaderna strulat mycket med skenorna på natten. Han vaknar och skriker och vi måste ofta ta av dem efter 01.00 på natten. Då sover han sött till morgonen, annars ligger han och snurrar och drar i mitt hår. Jag tror att det beror på att han kommit på att om man skriker länge så ryker dom till slut. (Han ropar Bort! och lyfter upp fötterna i luften)
Jag börjar känna mig rålös. Han är nu 2,3 år.

Nä nu ska jag vila efter en lång dag på jobbet och ett kvällsmöte med gymnastikförbundet:-)

Ha´re så gott!

Kram
Monica & William-02
 

Artiklar från Familjeliv