rädd

rädd
Skrivet av	freeda
förra veckan fick jag reda på att mitt barn har klumpfot på båda fötterna har gått halva tiden av graviditeten! hela min och min sambos värld stannade, vi är rädda osäkra och förvirrade, gråten tar aldrig slut, vi kan ingenting om detta.... det enda jag tänker på är att han kanske aldrig kommer att kunna gå... jag vet inte vart jag ska ta vägen, hjälp mig komma ur min rädsla för detta barn! tack
Svar på tråden: rädd

hej på dig!
Skrivet av veronica o wiggo
först och främst jättegrattis till ert lilla barn som ligger i er mage. mysgit värre, jag längtar så efter min mage som nu kryper runt på golvet för fullt skrattar oj vad mycket ni lider nu. jag skulle så gärna vilja prata med er på en gång. synd att jag inte vet vad ni har för telefonnummer då hade jag ringt er. jag vill bara berätta fort som attan att TA DET LUGNT!!!!! klart som ögat att ni är ledsna just nu när ni just fått reda på att ert barn inte blir precis som alla andra när det kommer ut. jag var jätteledsen när jag fick reda på det också på ultraljudet. men ju mer jag läste om klumpfötter, ju mer jag hörde andra föräldrar berätta om sina barn och deras behandlingar desto bättre kändes det. nu kan jag med facit i hand (jo just ja, krypande på golvet var han ju) säga att det är ingen grej det här med klumpfot egentligen. idag finns så fina metoder att använda så efter bara någon månad så ser inte vem som helst att ditt barn är fött med klumpfot. och sedan i livet så är det bara vissa som kommer att märka att ditt barn är född med klumpfot. så ta det lugnt. jag fick även reda på att wiggo eventuellt skulle ha en grav missbildning på vårt andra ultraljud i typ vecka 20, alltså helt förutom fötterna. då brakade mitt liv helt och hållet. men när jag fick reda på att maskinerna sett fel så kom jag stärkt ur den krisen. och jag fick en väldig distans till det här med klumpfötterna. vad tusan är ett par felställda fotleder på en bäbis som kommer ut som går att behandla med jättefina metoder jämfört med en bäbis som kommer ut med grava missbildningar med en diagnos på att kunna leva utanför magen är 50/50. så visst jag vet jag är vansinnigt blasé eller hur jag ska förklara det vad gäller min sons klumpfötter. men jag vet ju av egen erfarnehet att det blir bra. vill du läsa om wiggo på hans hemsida där det står massor om hans behandling från start så gå in på http://www.wikberg.tk vill du maila mig så gör jättegärna det. idag verkar min mailserver ha ftt spel så det är inte helt säkert att jag får ditt mail på en gång men prova att maila mig på [email protected] nu vill jag inte låta som om er sorg är helt fel för det är klart att ni måste sörja men jag tycker att det är onödigt att ni ska må dåligt nu när er bästa tid är bara för att ni inte vet hur bra det kan gå med en klumpis. så jag hoppas att ni inte tar illa vid er av mitt inlägg. massor av kramar på er och ta nu och ta hand om er och glädj er över er krabat i buken och tänk på hur söt h*n var på ultraljudet och strunta i fotlederna för ett tag. jo en grej till inann jag slutar. det finns faktiskt idrottsmän som fötts med klumpfötter. kraaaaaaam!

mindre rädd!
Skrivet av freeda
hej veronica! Tusen tack för ditt svar, det är svårt att få tiden att gå men detta hjälpte oss verkligen, jag och min sambo var ute och tittade på er sida och vi bara log, du har en underbar liten pojke! Fick svar på fostervattenprovet igår och det var inga problem, nu kan man släppa det! det är "bara" fötterna! jag kommer absolut att ta kontakt med dig, om det är ok, man har tusen frågor men alltid glömmer man hälften när man är hos läkaren. frida


skönt
Skrivet av veronica o wiggo
hej på dig! men vad skönt att ni kommit till ro lite och att fostervattensproven visade sig vara bra. jätteroligt! ta n och njut av er lilla krabat i magen. det är underbart att vara gravid. vet du vad? nu ska ni båda se det som ett privelegium att ni fått reda på innan att barnet kommer ut med klumpfötter. nu har ni all chans i världen att lära er mer om detta och framförallt prata med doktorer om vilken behandling som kommer att sättas in. det är ju olika behandling på olika landsting i sverige. det kommer att bli så kul för er att få barn så stunta i att tänka på fötterna nu. min man hälsar att han inte ens tänker på att wiggo är klumpfot nu och då är han snart 1 år. jag tror att det är bra mycket mer chockartat att få reda på att barnet kommer ut med klumpfötter när man inte vet något. först är man då helt till sig av att ha fött barn och sedan får man den chocken då som ni har gått igneom nu. så jag tror bara att det är jättebra att ni fått reda på detta innan. se till att ni får prata med någon doktor som sedan ska behandla ert barn så att ni kan känna er ännu mer lugn. hör jättegärna av dig så kan vi prata klumpisar via telefon eller mail ;o) massor av kramar!

Hej
Skrivet av Jessica
Grattis till din bebis i magen. När min son föddes och jag fick se att han hade klumpfot på en sida så tänkte jag som du, kommer han kanske aldrig att kunna gå. Nu är min grabb snart 1,5år och han springer precis lika bra som alla andra, till och med bättre än vissa naturligtvis :) När jag var liten och tills jag var ca 13 år hade jag en kompis som hade fötts med klumpfot, det fick jag reda på för kanske 1 år sedan. Ingen hade någonsin kunnat ana att hon skulla ha varit född med en sned fot och självklart hade vi ofta sett henne utan både skor och strumpor. När vi går på kontroller nu på ortopedkliniken så tittar alltid doktorn i pappren när han kommer in och säger att ja, det är högerfoten ja. Det jag menar är att klumpfot behöver inte betyda att man ser konstig ut på något sätt eller att man kommer att halta eller något. Naturligtvis kan det vara olika grad av klumpfot, men om du läser lite här inne så kommer du att märka att, jag tror de flesta fötterna blir väldigt fina. Att gråta hör till. Man vill ju ha ett helt vanligt barn, men när du får din bebis så kommer du att märka att han eller hon är ett helt vanligt barn med lite sneda fötter. Lycka till och njut av din goding i magen. Kram

tack!!
Skrivet av freeda
Hej jessica!! Jätte tack förr ditt svar, det hjälpte oss mycket! man är så rädd för det ovanliga och det är nog det som skrämmer, men när jag läste om din son och att han är 1,5 och springer så kändes det skönt det är ju sånt man undrar över... ska försöka njuta även om det ännu pendlar upp och ner, drömmde i natt att läkaren sett fel och att i morgon när vi ska på ultrajlud så kommer allt att va ok! det är mycket tankar, men ni hjälpte mig en stor bit på vägen... tack /frida

rädd

hej på dig!

mindre rädd!

skönt

Hej

tack!!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information