Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

första rådgivningen imorgon & misstankar

Skrivet av Linda m A
Trött och jag borde gå och sova.. ska upp kl 6.00 imorgon.. banvackten kommer 7.20 och kl 8.15 blir det vårt första möte med familjerådgivningen.. och jag tror inte jag kommer att få mina svar på mina frågor.. han har ju lämnat mig och jag vet inte varför.. jag fattar inte hur det har gått till.. vi som pricis har fått allt vi vill ha.. dottern på 6mån och en större lägenhet, jag har fått ett liv med massa saker som sker varge dag.. går och tränar hjälper till på ett katthem och träffar andra mammor 1-2 gånger i veckan.. börjar gå ner i vikt och börjar tycka om min kropp och mig själv igen.. allt känndes ju så bra.. tills han bara stack.. utan att jag vet varför.. träffar han ofta för han vill ju vara med dottern.. och det är så jobbit.. jag älskar ju denna man så mycket.. fan ta dig.. vet inte om jag kommer att få svar på mina frågor men jag hoppas så man kan börja gå vidare igen. hoppas han får en lägenhet snart så man kan börja bygga upp sitt eget hem igen... lite jobbit att ha hans saker här runt om en hela tiden när han inte finns hos mig längre.
Har funderat många gånger om det är någon annan.. har blivet en besatthet nu.. han svarar inte när jag ringer.. varför? han kanske myser med någon annan.. han låter så konstig ibland och nästan lite besvärad och ibland kan han inte prata.. så jag vet inte om mina misstankar stämmer.. ibland vill jag det.. för om han har någon annan och det var därför så finns det ju en anlednig att förstå och mina kännslor kommer ju då att försvinna.. **Poooff*
Svar på tråden: första rådgivningen imorgon & misstankar

Låter på pricken som mitt liv just nu!

Skrivet av  Nyseparerad med spädbarn
Skrämmande likt beskrivningen av min situation. Har en pojke på 4 månader och mannen som ville ha det här, har bestämt sig för att sticka. Inte hade vi det toppen, men vi hade bestämt kämpa på eftersom det sägs att den första tiden med ett spädbarn är tuff. Skulle vänta tills barnet var minst 6 månader innan vi tog ett beslut, men han tog det själv - innan.

Känner så igen din beskrivning av hur han agerar. Känslokall och nästan arrogant och nonchalant. Jag pendlar mellan att vara förkrossad över att han visar sån brist på empati och beter sig som att "vi" aldrig fanns. I nästa minut fylls jag av ilska över hans sätt och svek.

Har gått till en psykolog för krishantering och hon var chockad när jag berättade att mannen jag just beskrivt var 33 år gammal. Hon trodde jag pratade om en kille på 19 år! Så omogen är en bra beskrivning av honom.

hur som helst, du är inte ensam, tyvärr. Jag önskar ingen kvinna det här. Det är en stor skillnad mellan att skaffa barn med någon och vilja ha en familj, och det här - att vara ensamstående mamma. Visst fixar man det med, men jag känner mig liksom lurad på något sätt. Han sticker ju iväg och lever singelliv, medan jag är kvar här och tar hand om barnet. Det är som att män vet att en kvinna aldrig skulle överge sitt barn. Tänk om jag hade gjort som han? Bara stuckit och sagt typ "jag pallar inte vara mamma"?!!

Sen känner jag också igen mig jättemycket i det du beskriver med att tvingas bo i ett hem som påminner om honom. At tvingas möta honom för barnets skull osv. För ett brustet hjärta hade man kanske behövt ha lite distans och få läka sina sår. Men för barnets skull måste man bita ihop och träffa denna person som man älskar men som gjort en så illa.

Håller tummarna för dig att det går bra imorgon. Maila gärna om du vill dela med dig eller bara prata med någon som går igenom nästan samma sak!

[email protected]
 

ojoj..

Skrivet av  Linda m A
tack så mycket för ditt långa avar...
vi får väll stötta varandra så man kan komma ur den har skiten snart.
 

Från en som kommit ur det...

Skrivet av  Me
det är TUFFT men man klarar det eftersom man har inget val. Jag har dessutom gjort det 2 ggr (har 2 barn m 2 olika män & är numera ensamstående) så jag vet vad jag pratar om. Ni kommer gå stärkta ur det här även om ni inte tror det just nu. Jag vet att det inte är mycket till tröst men det är så att tiden läker alla sår. visst är det svårt att accepter aatt det inte blev som man tänkt det. men försök ta er ur det här (jättebra att prata m psykolog) gläder åt era små underverk! Kram
 

Ps

Skrivet av  Me
Första barnets pappa stack nästan direkt efter BB. Jag klarade det och det kommer ni också göra!
 

Artiklar från Familjeliv