Känner mig så kluven...

Känner mig så kluven...
Skrivet av	Kluven ensam mamma
Jag har ensam vårdnad om 3 åringa tösen. pappan har inte visat intresse för henne förrns för ca 1½ år sen... i samband med att han träffade en tjej. Den nya tjejen är duktig med tösen och tösen gillar henne och det är jag väldigt glad för. Problem nr 1 är... varför blev han intresserad när han träffade en tjej? Är det tjejen som är intresserad av min tös eller är det han som vill leka "duktiga pappan"? Problem nr 2 som jag känner mig kluven inför... Som sagt så känns det bra att hans nya tjej gillar tösen men det känns också så konstigt att träffa min dotter med henne, hennes mamma och systrar på stan... Det känns konstigt att se min tös med nya flickvännens gamla kläder sen hon var liten... det tar ont i hjärtat för det känns som ett försök både från tjejen att ta över samt tjejens mamma att ta över mormor rollen. Åh, jag vet inte om ni förstår men det känns både fint och jobbigt... som en liten kamp men ändå inte... hmmm. Vet att den nya flickvännen verkligen ogillar mig men inför mig spelas ett spel, hon låssas gilla mig. Pappan har snackat en massa skit och ljugit om mig! Vi är inte vänner.... gaah... så svårt detta är!!
Svar på tråden: Känner mig så kluven...

Vad är det du frågar om?
Skrivet av Milou
"Problem nr 1 är... varför blev han intresserad när han träffade en tjej? Är det tjejen som är intresserad av min tös eller är det han som vill leka duktiga pappan?" Svar: Det är väldigt svårt att svara på. Det måste du fråga honom. Men ofta är det tjejer som "tar tag" i killar som skiter i sina barn. Jag har själv gjort det men man orkar inte hålla det uppe om pappan visar ett genuint ointresse. Och när du säger "leka duktiga pappan" låter det som om du är väldigt bitter på honom? Som om du inte släppt det du kännt och gått vidare? Du måste se din relation till honom som en annan än hans barns relation till honom. Svårt, jag vet. Men för att du ska kunna gå vidare med ditt liv så är det så du måste göra... Du har inget med hans nuvarande liv att göra, utan du måste fokusera på att din dotter (och du) mår bra. Verkar tösen må bra? Fine. Då ler man och ser glad ut... "Problem nr 2 som jag känner mig kluven inför... Som sagt så känns det bra att hans nya tjej gillar tösen men det känns också så konstigt att träffa min dotter med henne, hennes mamma och systrar på stan..." Svar: Här verkar det vara samma sak. Du har inte släppt dina känslor för exet. Iofs så kan man undra vad hans tjej gör på stan med hans barn, om han inte är med? Det skulle jag ta upp med honom, är det hans helg så är det. Inte tjejens. I övrigt så tycker jag att det är bra att barnet har flera trygga vuxna runt omkring sej som genuint tycker om henne. Det verkar som om du känner det själv också. Du påpekar att flickvännen tycker illa om dej. Men är det så eller bara som du känner? Eller är det vad du tror hon tycker för att pappan snackat skit? Du ska veta en sak: Din dotter har bara en mamma. Det är du. Oavsett vad som händer, så har hon en enda mamma.... Du är hennes mamma, det spelar ingen roll hur mycket någon annan försöker "ta över". kramar om

En sak är säker
Skrivet av Kluven ensam mamma
jag har släppt alla som helst känslor för denna person. Hon blev till av misstag, vi kände ej varandra och försökte ha ett fungerande förhållande. Men det sket sig ganska snabbt av olika saker. Har inga som helst känslor för honom förutom att han är just hennes pappa. Han har gjort mig så otroligt illa och därför har jag nog dessvärre en bitter inställning till honom. Har sett hur han varit mot mina äldre barn, okej... det är ju MINA barn men är bara rädd han är likadan mot vår tös. Jag har gått vidare med mitt liv... anledningen till att hon tycker illa om mig är för att han snackat en massa dynga om mig. Och då menar jag riktigt saftiga grejer om att jag varit otrogen och utnyttjat honom för pengar (vilka då? Han hade ju bara flera tusentals kronor i skulder) och allt sånt. Att jag är en hel ond människa. Jag skrev ju tidigare att jag är kluven och jag vet att de tycker om henne och allt sånt... men det är ändå svårt. Jag menar, jag känner inte dessa människor så bra och kommer nog aldrig få en fungerande relation med dem då mitt X snackat vitt och brett om mig... de ser rakt igenom mig när vi möts. Känslan av att människor som dels ogillar mig, dels jag inte känner ska sköta min lilla diamant känns svår... Hans nya tjej jobbar på annan ort och det är just när hon kommer hem till stan han blir så ivrig att sköta henne och hitta på saker, men när inte hon är i stan så verkar det som att han kvittar om han har tösen eller ej. Därför skrev jag "leka duktiga pappan". MEN det som känns som positivt är att tösen har säkert jätteroligt med den nya tjejens familj och med tjejen med... ursäkta om jag skriver detta men hon har det nog roligare med dem än om hon är själv med pappa. Och det sista du skrev värmer så mycket... jag vet ju att det stämmer, men man är ju så känslig när det gäller detta. Jag är ju den enda mamman, den som kommer finnas för henne i evigheter :)) Världens lyckligaste mamma :))) Kramkram


En sak ska du veta...
Skrivet av Milou
Jag känner med dej. Jag förstår din kluvna känsla. Och jag förstår din frustration. Nej, det är inte rätt att han ska spela superfarsa för att glänsa inför nya tjejen. Nej, det är heller inte rätt att han ska snacka en jädra massa skit. Det är inte rättvist, då har han inte gått vidare i sitt liv. Men livet är inte rättvist. Det enda du kan göra är att se till så du och din dotter mår bra. Du kan också försöka få samarbetssamtal till stånd. Försöka få honom att förstå att det är hans ansvar och inte nya flickvännens. Men visst förstår jag hur du känner det, verkligen... kramar om

Känns skönt
Skrivet av Kluven ensam mamma
att känna att jag inte reagerar konstigt i mina känslor över detta. Vi har ingen som helst möjlighet att kunna samtala om detta med varandra, vi drar inte alls jämt. Jag hade möjligheten att välja ensam vårdnad när hon föddes vilket jag gjorde för min egen trygghets skull. Jag visste inte vad han kunde ta sig till om vi hade gv, han är självklart bitter över detta och jag vet att om han skulle börja kriga om gv skulle jag inte kunna neka honom det för han har varken drogproblem, kriminell bakgrund (om inte skulder, vårdslöshet i trafik räknas). Han har misshandlat mig psykiskt men det finns det ju inga bevis på. Han har kanske inte gått vidare i sitt liv, fastän han startat ett nytt liv med henne... jag vet faktiskt inte. Han var så arg när jag lämnade honom, han var så arg när han hälsade på då hon var nyfödd och jag pratade i telefonen eller passade på att göra andra saker. Samarbetssamtal har vi varit på.... vi kom fram till ett umgängesschema som följdes till en början men sen spårade ur för att sen när det blev intensivare med den nya tjejen ta helt andra former. Jag vill inte bråka med honom så jag släpper efter så fort han säger nått. Han har tryckt ner mig i skiten, men jag har tagit mig upp och blivit så stark i mig själv mot allt... utom mot han. Mot honom är jag den vekaste människan på jorden. Jag kan inte säga vad jag egentligen känner till denna människa. Jag får inte fråga honom om nått när det gäller tösens vistelse där. Det får jag kastat i ansiktet på mig senare.....

Hejdu... igen. :)
Skrivet av Milou
Jag ska berätta en sak. ler Känslorna och förnuftet jobbar inte ihop. De jobbar förmodligen inte ens i samma dimension? flinar Jag kan med förnuftet tycka att det är bra att min son har fler vuxna som tar hand om och tycker om honom. Att med förnuftet tycka att det är bra för honom att skapa goda relationer till andra människor. Visst, okej. Men känslomässigt så vill jag inte ha mitt ex\'s nya flickvän i närheten av honom. Jag vill inte att hon tar i honom eller att han ens ler mot henne. Där kommer min primitiva sida in. Hehehe.. Jag kan känna som du. Men stoppa tillbaka de känslorna i reptilhjärnan, iaf när jag måste... Att du är vek mot ditt ex måste -du- jobba med. Bygg en mur, bli stark därinnanför. Jag kan relatera till hur det känns, jag lovar... Att känna sej i underläge mot en person som psykiskt tryckt ner dej, är ganska normalt. Men du måste -vilja- bli starkare och komma ifrån det "beroendet" som det är... Och det finns hjälp att få. Maila mej privat så kan jag kanske tipsa dej om du vill? Info ikryssat. :) Var stark. kramar


Jajustdet... Till "kluven"
Skrivet av Milou
infot var det. Kommer här.

Gullig du är Milou
Skrivet av Kluven ensam mamma
som erbjuder dig att hjälpa mig med tips. Jag ska maila dig... men kommer inte att sitta vid datorn förrns om någon dag så då ska jag skriva ett mail :) Tusen tack Milou!

å, kan förstå
Skrivet av oxå ensam
att det är dubbla känslor för dig! Rent spontant kännner jag att du nog känner ganska starkt att det ÄR bra för dottern att ha ytterligare några vuxna som bryr sig om henne och månar om henne när du innte är med, särskilt med en omogen pappa som vårdnads/umgängeshavare på deltid! Jag tycker du ska låta dig kännna alla de känslor du har och uttrycker så väl, och sen kanske när du känner att du orkar det, ta kontakt med pappans nya tjej och be att få träffa henne på tu man hand och prata med henne. Försök berätta hur du känner lite grann men framhåll att du mest av allt är tacksam att hon tagit sig an din dotter så att du kan känna dig trygg när hon är med pappan. Att du uppskattar hennes omsorger och gärna även vill kunna vara vän med henne, trots pappans skitsnack (men snacka inte skit om pappan, då blir det BARA värre!!!). Försök lämna pappan utanför lite finkänsligt, säg att det är något mellan er två och att du gärna vill att det ska fungera och att hon inte ska känna att du försöker hindra henne att vara en viktig person för din dotter. Jag förstår att du inte vill att hon ska ta över (det kommer hon inte att kunna göra, du är ändå alltid den viktigaste personen för din dotter) men det är en oerhörd rikedom för din dotter under hennes uppväxt att ha personer som bryr sig om henne. En liiiten oro är förstås (men det kanske du kan prata med flcikvännen om på sikt) om pappan gör slut med den här tjejen, vad händer då med dottern? Homn ska ju inte behöva sitta i kläm isåfall. Hoppas det löser sig!Kram,

Känner mig så kluven...

Vad är det du frågar om?

En sak är säker

En sak ska du veta...

Känns skönt

Hejdu... igen. :)

Jajustdet... Till "kluven"

Gullig du är Milou

å, kan förstå

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information