Ny och ledsen...

Ny och ledsen...
Skrivet av	Lilly
Hej alla.. Här kommer jag ensamstående med två barn (4 och 2 år)flyttade till eget den 1/10 efter att ha levt ihop med barnens far i 6 år....allt känns skit och har gjort så sedan han en dag kom hem och inte ville ha oss längre (mitten juli) fick även reda på i början sep att han haft en annan sedan slutet juni och det var därför han ointe ville ha oss längre. Trodde att jag kommit över honom men nu de senaste dagarna och speciellt denna helgen så har det varit mycket jobbigt. Saknar honom samtidigt som jag vet vilket svin han är och jag kan inte fatta vad jag saknar med honom. Men jag tror att det först och främst är tryggheten att veta att han fanns där...jag har inte älskat honom på många år egentligen men ändå. Han träffar barnen på sina utsatta helger med lite press från min sida då han gärna vill flytta lite på det (ändra fredag till lördag, byta helg mm) och barnen vill gärna dit vilket jag tycker är possitivt. Han har inget intresse i dem utöver de helgerna de är hos han, ringer inte eller frågar inte enns om dem då vi pratar (har hus till salu ihop) vilket gör mig ledsen. Har ordnat med dagis, jobb, lgh mm och vi bor nu ca 10 mil från pappan, vilket stör honom mycket men han har gått med på det och jag har avtal underskrivna på hur länge och när de ska vara hos honom, han betalar underhåll som han ska. \'Men varför kan man inte släppa tanken på honom??? När har man gråtit klart?? Har träffat en ny underbar kille som älskar barnen, jag tycker mycket om honom men det känns som om jag sviker honom genom att ha mitt X i tankarna...vet att det skulle såra honom om han visste att jag sitter här och skriver om mitt X och inte om lyckan att hittat ngn ny... Oj vad mycket svammel det blev...
Svar på tråden: Ny och ledsen...

Fullt naturligt
Skrivet av Dalmatinfröken
att ha ditt X i tankarna fortfarande. Ni har ju ett relativt långt förflutet ihop. Det låter som en gammal floskel att tiden läker alla sår. Det gör den, men ibland tar det så lång tid att komma över en annan person. Och du frågar när har man gråtit klart? Jag kan bara råda dig att släppa ut sorgen och bearbeta det som hänt ordentligt innan du släpper en ny man in i livet till dig och dina barn. Du har mer att ge av dig själv och tillföra en ny relation om du mår bra och är glad i dig själv. Kram vännen!

Är det jag som skrivit det här?
Skrivet av Också ensam
Du, att vi har samma tankar och känslor inför våra x. mitt x lämnade också mej i mitten av juli, vi har ett litet barn tillsammans. Och jag har också träffat en ny för ett tag sedan. Känner likadant som du, tänk om min nya vet att jag sitter här och sörjer mitt x. Just denna helgen har jag också haft det jobbigt, mitt x kom och hämtade vår son i fredags, då var jag och vår son hos min nya kille. Jag är så trevlig och hur normal som helst mot xet. MEN så i söndags vid lämningen så blev det inte bra, vi började prata och när det blev tyst så stod vi bara och tittade på varandra. Jag tror han VET att jag tänker på honom och jag tror faktiskt att han inte glömt mej helt. (Han lämnade mej för att han hittat en ny) Men jag tror att det var en flykt för att vi haft det dåligt tillsammans av olika skäl. Sedan började han säga spydiga saker om min nya pojkvän och då blev jag ju förbannad och öste ur mej skit om hans nya flickvän, som jag har känt i 10 år. Det slutade med att han slängde sig i bilen och drog iväg. Känns som vår relation inte är lika avslutad som för dej och din x-man. Jag tror man sörjer att familjen inte är hel faktiskt och att hela livet genomgår en förändring. Visst man kan träffa nån ny igen och bli kär, men det blir ju inte samma sak som när man lever i kärnfamiljen, och era barn är också små.


Jag
Skrivet av Lilly
hade kunnat göra vad som helst för att få allt bra igen mellan mig och Xet men tyvärr så kan vi inte enns prata med varann för det slutar alltid med att vi gapar och tillslut så slänger ngn av oss på luren! Fast idag har vi pratat massor (håller på att sälja vårat gemensamma hus) och han har varit så snäll och go hela toiden och det gör det inte lättare... Vill egentligen (trorjag) inte ha ngn ny utan det känns mest som om jag har han för att bevisa för Xet att det finns de som tycker om mig som jag är. Men varför kan inte mina tankar på Xet försvinna, varför kan man bara minnas allt som var bra när man ligger själv i sängen på kvällen, varför kan man inte i stället minnas allt det dåliga????

Det gamla...
Skrivet av Totte
sitter kvar mycket länga. Själv blev jag fört bakom ljuset av x-et, hon skaffade sig en älskare och hade planerat klart med samflyttning osv. innan jag ens fick veta något. i min dumhet litade jag på till 110%, något jag har lärt mig att _inte_ göra igen. Nu har jag en ny tjej sen 1 3/4 år, förlovat osv. trevligt hus, barnen varannan vecka och allt fungerar. Men det finns så mycket jag anser jag inte har fått svar på, så mycket hat för det svek jag var utsatt för, så mycket irrititation över att hon tycker att vi såklart ska kunna umgås (barnen...) utan att det skulle vara något problem. Hon verkar inte ha fattat eller vilja fatta hur hon drabbade mig och vad hon har kostat mig av livsenergi. Samtidig är hun en bra mamma till barnen, kan förklara saker bra för dom och vi informera varandra om vad vi gör/säger så barnen har en fortlöpande livssituation oberoende på var de är. Så jag gör mitt bäste för att strunta i hatet och jag håller på att övervinna det, att vi kan kommunicera är viktigast, det gäller barnen! Så det är mycket starka känslor som har funnits och de lämnar spår, dom som överlevde Estonia kommer också ihåg det väldigt tydligt fortfarande, 10 år senare.

Ny och ledsen...

Fullt naturligt

Är det jag som skrivit det här?

Jag

Det gamla...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information