Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

helt ensam...

Skrivet av lowen
Jag fick svar på faderskaps testet förra veckan...JAg kommer bli ensam förälder... Jag vet itne vem som är hennes riktiga pappa.. eller det gör jag juh men jag vet itn evad han heter å allt sånt..
Hur klarar man av å vara helt helt själv? varje dag ...
känns tungt nu...
nån som har det som jag?
Svar på tråden: helt ensam...

Hmm.. nej.

Skrivet av  Milou
Jag har det inte som du.

Men jag säger iaf, att man klarar det. Nu är visserligen min prins hos sin pappa varannan helg, och jag hoppas det förblir så (eller mer/utökat umgänge).

Men vad är alternativet? Att ge upp? Lägga sej ner och dö?

Nej, tror inte det? *ler* Man klarar det, för vad har man för val? Jo, du kan säkert få stödfamilj etc om du inte har någon som helst avlastning, dit barnet kan åka regelbundet.

I övrigt så fixar man det man måste, så länge man har barnets bästa för ögonen och inte drar på en egotripp som tyvärr endel ensamma föräldrar gör?

Lycka till!
 

tack...

Skrivet av  lowen
jo man klöarar det säkert.. men det känns väl tungt nu eftersom allt känns skit just nu...

 

Inte riktigt

Skrivet av  Nettan
jag har pappa till mina fyra barn.
Men helt ensam är jag om tre av dem. De två äldstas pappa skiter fullkomligt i sina barn, tvåan födde jag ensam. Treans pappa är hjärnskadad efter en hjärnblödning så honom har jag också varit ensam med sen graviditeten. Endast fyrans pappa tar sitt ansvar så jo, hur det är att vara helt själv med barn o graviditet vet jag hur det är.
 

Du har två val...

Skrivet av  Totte
du kan välja att ge upp eller att bli familje.

Du klarar av barnet själv, den första tiden kan bli tuff men barn _kan_ faktisk (med tiden) sova hela natten, de _kommer_ att lära sig att gå på toa, de _kan_ lära äta ordentligt osv.

Ha inte för stora mål, planera inte konfirmationen riktigt än, tid kommer. Planera för dagen/veckan, fundera på vad _du_ behöver för att klara barnet och hur du ska uppnå det, det kan vara enkla medel som behövs.
 

Inget som säger att du måste förbli ensam

Skrivet av  Christopher
Det är säkert sällsynt tungt just nu. Däremot är det väl inget som säger att du alltid kommer att vara ensam heller?
Inget hindrar att du träffar en kille som du vill leva tillsammans med och som hjälper dig med din dotter och möjligen med tiden kan fungera som de-facto-pappa.
 

Jag är helt ensam

Skrivet av  Lisa o Adam 8/2
med min snart 3-åring o har varit ensam hela grav + hela hans liv. Hans pappa bor i USA. För mej har det gått precis hur bra som helst. Jag har varit ifrån honom 3 nätter (tror jag) på 3 år, men har inte känt behov av mer. Allting går om man bara vill! Lycka till!
 

Jag har

Skrivet av  Mona
4 barn,de 2 äldsta träffar sin pappa
varannan helg,3:an har jag helt själv,
hans pappa struntar i honom,4:an har
jag vart ensam med genom graviditeten
under första året träffade han sin pappa
sällan,nu har det blivit lite mer,men
han träffar honom hemma hos mig.
Så jag har 4 barn ena helgen och 2 barn
andra,och så alla i veckorna.

Du kommer att klara det här.
Lycka till!!
 

Sitter i samma sits...

Skrivet av  isolerad
Jag har gått igenom hela graviditeten själv, och min dotter som blir 2 i februari har aldrig varit hos sin pappa. Jag vet inte hur din tillvaro ser ut med potentiella barnvakter och socialt liv. Själv var jag ruskigt isolerad, flyttade tillbaka till min hemstad och kände bara min familj som alla har fllt upp med sitt...har väl haft barnvakt ungefär 10 ggr sen hon föddes.
Men det går... Personligen går jag inte och tänker att jag träffar nog nån, jag har accepterat situationen som den är och är helt inställd på att det är jag själv och min dotter som gäller. I alla planer jag gör är det hon och jag bara.... I mina dagdrömmar släpper jag inte in nån annan... skulle prince charming så dyka upp är det väl så. men enklaste sättet att klara sig igenom min situation har ändå varit att ta dag för dag och koncentrera mig på allt som fungerar. Ta det lugnt, försöka att inte stressa och när man sen fastnar i situationer där man känner sig totalt isolerad och misslyckad, försöka tänka att det är bara en period, det blir bättre

Och självklart, slutar du aldrig kämpa så blir det bättre....

Kram och lycka till!
 

Artiklar från Familjeliv