Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jag och mitt ostrukturerade liv.....

Skrivet av Axiom Girl
Eller det är vad min äldsta dotters pappa tycker om mig och mitt liv.
Tänk att det ska vara så svårt att ge en annan männsika beröm istället för negativ feed-back.
Så fort han "tycker" något om mig så är det i en negativ klang.
Jag var ensam med vår dotter från dag ett och har under dessa åtta år arbetat heltid i tre år, gått ett år på komvux och sen läst ihop 100 poäng på universitet/högskola (utan att någonsin köra på en enda tenta), och nu ska jag starta eget efter nyår.
Jag försöker göra så gott jag kan att uppfostra min äldsta dotter ensam (eftersom han tycker det räcker att hälsa på henne hos mig ett par timmar i månaden när det passar honom).
Jag tvättar, diskar, lagar mat, städar, jag gör allt. ALLT.
Jag borde inte bry mig om vad han säger men det gör så ONT att höra negativa saker. Så är det nästan alltid. Han behöver inte säga något positivt men då kan han ju hålla inne med det negativa också.
Jag känner mig så trött, sliten och utslut nu att jag antar att jag överreagerar men det är inte kul när tårarna svider bakom ögonlocken hela tiden för jag tänker på vad han säger.

Vet inte vad jag vill med detta inlägg. Jag brukar tycka det känns bra att "skriva" av mig när jag är ledsen.

Nu ska jag återgå till mitt "ostrukturerade" liv och kolla på kaoset i kylskåpet för att se om det finns något att äta. Antagligen inte eftersom jag är så ostrukturerad har jag glömt att handla.
Förresten har jag ju inga ungar hemma heller. Kom inte ihåg att jag har dom på fritis och dagis och glömt hämta dom. *ironi*

Tack för att ni orkade läsa.





Svar på tråden: Jag och mitt ostrukturerade liv.....

som Grynet säger...

Skrivet av  Gerbera på besök
Ta ingen skit!

Vägra ta emot när han gnäller. Säg bara kort att du inte är intresserad av hans synpunkter. Att du lever ditt liv och att han lever sitt.

Hur framför han sin kritik? När ni träffas? Undvik att träffa honom så mycket det går. När han hälsar på dottern? Går det att ha någon annan med? Eller ringer han och gnäller? Säg ifrån, och tala om att du tänker lägga på om han inte slutar. Och gör det också. Låt honom inte leda in dig i en diskussion om vad som är rätt och fel när du vet att du mår dåligt av det.

Han har ingen rätt att kritisera ditt liv, låt honom inte få chansen att göra det.

Ha det så bra med dottern!
 

Kunde man tänka sej...

Skrivet av  Betty Boop
... att han träffar dottern någon annanstans än i ditt/ert hem? Du ska väl ändå inte behöva ta skit från honom! Kanske kan han hämta upp dottern på fritids eller efter skolan etc och göra något tillsammans med henne? Hon kanske kan hälsa på hemma hos honom istället för tvärtom? Förhoppningsvis kommer han ju för att träffa henne. Kan det vara en framkomlig väg? Låter som om minsta möjliga kontakt med denna mannen är din räddning! Hoppas att det löser sej!
 

fortsätt tänka på att du inte...

Skrivet av  elisa
ska ta åt dig av det han säger, tänk så om och om igen. Oj, vad jag känner igen mig i detta att pappan säger något negativt som man vet rent logiskt att det är helt fel och bara är menat för att trycka ner en men ändå så tar man åt sig fast man inte ska. Min situation var också att min dotters pappa bara umgicks med henne hemma hos oss eller i min närvaro och jag gjore många uppoffringar i min vardag för att dom skulle träffas, vilket bara skedde ca 1 gång varannnan månad i ca 1 timme men ändå....till slut sa han något så kränkande om både mig och min dotter (vill inte gå in närmare på vad) att jag sa till honom att jag tänker inte engagera mig mer i deras umgänge utan om han vill träffa henne så blir det utan mig och nu har han inte hört av sig på 8 månader varken ringt eller annat till sin egen dotter!? Mitt råd är som ovanstående talare "Ta inget skit" och att han väl kunna umgås med dottern på egen hand? Hoppas att det ordnar sig för er!
 

Sätt gränser...

Skrivet av  Tweedy
redan NU och KRÄV att om han vill träffa sitt barn så ska han göra det utanför dina väggar! (om det inte finns ngt avtal på att han måste vara hemma hos er)

Gnäll och tjat ska du absolut inte ta av honom! Inte av ngn annan heller för den delen och det är kanske dags att stampa ner foten och säga till honom på skarpen!

Om han nu säger att han måste vara hemma hos er så har han ingen laglig rätt på sin sida alls. Passar det inte honom att vara någon annanstans så kan han skippa umgänget tills han ordnat ngt annat.

Genom att göra såhär nu så är detta en slags markering och en gränssättning att då kan han inte husera i Ditt hem som han gör nu.

Bara för att ni inte bor ihop men har barn så har man ingen som helst skyldighet att upplåta sitt egna hem för att umgänget mellan pappan och barnet ska fungera.

Umgänget fungerar genom att umgängesföräldern håller kontakt och inte boendeföräldern. Uteblir UF kan BF inte göra ngt åt det.

Jag kan oxå tycka att om man är hos den andre föräldern så har man väl inte fullt ansvar heller OM det nu skulle vara ngt. Låt pappan får känna på att ta hem flickan till sig. Det blir säkert en hel del frustraion från hans sida...för vem ska han nu klanka ner på....*s*

Du är stark och Du fixar detta!!!!!!! Lycka till!
 

Tack alla som svarat!

Skrivet av  Axiom
Ja, det gäller att inte ta åt sig av vad han säger. Så här med lite distans till vad som sas så anar jag att han inte mår så bra emotionellt. Ja, jag ska strunta i vad han säger och istället tänka på positiva saker andra i omgivningen säger istället.
Tyvärr finns det inte andra lösningar än att han träffar flickan hos mig. Normalt går det bra men utimellanåt kommer ju "smockan" "du-ska-inte-tro-att-du-är-nåt". Men hädanefter skiter jag i VAD han säger när jag hör att det barkar iväg.
Tack, det känns mycket bättre med stöd!
 

Ohhh

Skrivet av  Niklas pappa med rätt att ****
vad jag känner igen detta. Vad trött man blir på det. Och att säga till att jag orkar inte lyssna på ditt skitsnack hjälper endast kortvarigt..

Jag har vid tillfälle bett henne att skriva boken "jag hatar Niklas" eller ngt liknande och bjuda ut den till försäljning men jag orkar inte höra på dumheterna. Kanske skriva upp allt som hon anser att jag gör fel och lämna över opå en lista eller ngt men varför ska man behöva torteras med den eviga negativismen. Alltid gör jag något fel och hon något rätt. Hon vet allt i hela världen och kan allt. Jag dock har inte mycket rätt om något alls.

Trots detta är jag statsvetare och tar hand om två välartade barn på heltid. Jag är tränare i Handboll samt arbetar endast 75% för att hinna med barnen mera.

Jag har varit "klassförälder" i 3 år samt deltagit på föräldrar på stan.

Går jag ut på krogen ngn ledig helg så får jag höra att jag inte ska lägga barnens pengar på sprit och krogliv.

Jag har haft barnen på heltid sedan 1999 och det har gått fint. Städar, diskar, tvättar, handlar, gör läxor, skjutsar, betalar, uppfostrar, myser och fryser, skäller och skrattar, går på föräldramöten, busar, badar, skjutsar och planerar etc etc..

Hon klagar och kritiserar samt har flyttat 40 mil från barnen. Hon e sjuk mentalt tror jag helt enkelt.

Man blir trött :(

MVH Niklas
 

Artiklar från Familjeliv