Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hjälp...

Skrivet av Lilja
Nyligen fick jag beviljat aktivitetsersättning från fk pga diskbrock och djup depression som jag fått bland annat pga psykisk misshandel i 6 år.
Sen min sambo tog belutet att ta sina grejor och dra för snart 3 månader sen har han haft barnen en helg...
Underhåll vägrar han att betala ut till mig så det har jag fått ta via fk. Mitt problem är bland annat att hans syskon om möjligt blivigt ännu jävligare än någonsin...Säger åt min fd att ta bilen som råkar stå på honom...att jag lånade honom 6000:- till en annan bil bekommer varken honom eller hans syskon,att jag är ensam med två små barn är skit samma. Dom springer runt på stan och påstår att jag är både psykotisk och psykisk störd....säger åt min fd att han behöver inte ta barnen för dom har jag ansvar för nu när jag plockar honom på underhål..... om dom får nys om att jag mår någorlunda bra och klarar mig bra utan honom drar ett helvete av dess like fram...
Nu är min fråga vad tusan jag skall ta mig till? och hur skall jag kunna få avlastning på åtminstone helgerna? har jätte ont i ryggen och går på mycket starka värk medeciner...
Vore mycket tacksam för svar....
Svar på tråden: Hjälp...

Har inget bra svar, tyvärr..

Skrivet av  Linda m. Tim & Linus
Men jag måste verkligen skicka dig en styrkande cyberkram!!! *kram*

Fy f*n, säger jag! Den där släkten slår mitt X släkt och det säger inte lite!!
Förmodar att du haft ryggproblem innan han drog, och ändå tar han inte sitt ansvar?
Nä, jag har inget bra alls att komma med. Men jag vet hur jävligt det är att ha just ont i ryggen och inte få någon avlastning...
 

Tack..

Skrivet av  Lilja
Tack för kramen,den behövdes.
 

Lilla Lilja

Skrivet av  JFR
Jag har tyvärr inga râd att ge!
Kram och hoppas att du fâr mer ( och bättre ) svar än frân mig!
 

För djävligt

Skrivet av  Christopher
Rent akut vet jag inte vad du kan göra men en spontan tanke är ju att utforska om du kan flytta. Han bryr sig ju tydligen inte om barnen och ju mindre kontakt du har med hela släkten desto bättre mår förmodligen både du och barnen av din beskrvning att döma...
 

Vâgade inte skriva

Skrivet av  JFR
sâ, men om jag fâr sâ hâller jag med, om det nu gâr att flytta.
 

jo..

Skrivet av  Lilja
jo jag har funderat mer och mer på en flytt men innerst inne är jag rädd för hur barnen skall ta det. Vi flyttade till vår nya radhus lägenhet för drygt fyra månader sen...dvs han/pappan bodde med oss i vår nya lägenhet i knappt en månad innan han stack...
nu är jag orolig för hur barnen skulle reagera på en flytt när vi flyttat så nyligen och dom hittat nya kompisar och allt.
Samtidigt kommer vi nog inte klara av att bo kvar i samma stad då hans släkt och han själv håller på som dom gör. Jag är inte den som bryr mig om skitsnack men när det går till falska påstående i den graden att man är psykiskt stöd och allt då är det inte längre skitsnack enligt mig..
Så vi får se,hyresrätter i städerna växer inte på träd så vi får se om jag hittar något.
En annan sak som är hemsk är att jag inte får något stöd alls från barnomsorgen...det heter alltid att man skall gå efter barnens bästa och enligt dom är det bästa att koppla in en kontaktfamilj ovanpå allt..
Socialen tycker det är bättre med fler timmar på dagis så man slipper dra in kontakt familjer...
Chefen över barnomsorgen ger sig inte trots att personal på dagis,social,fk ringer och pratar.
Jag bara fråga mig:har det gått för långt???

God jul på er alla!!!
 

Oj,

Skrivet av  elisa
f-n vad jobbigt det måste vara med detta pågående, ditt ex och hans släkt. Jag har inget bra råd direkt mer än att föra dagbok på allt han gör säger, även småsaker för att ha om det skulle behövas hos familjerätten eller så. Du kan också ansöka om avlasting hos socialtjänsten men dom är väldigt restrektiva med det och kommer säkerligen dra in pappan och höra med honom vilken del han tar i barnets liv och om han kan ställa upp mer. Till mig sa Soacialtjänsten att det räcker inte om man är ensamstående för att få avlastning utan man måste ha sociala problem också, typ missbruk och dyl. Vart bor du? Jag bor norr om sthlm och skulle kunna ställa upp om det krisar någpn gång. Försök att vara stark och läs på om dina rätigheter angående bodelning, barnets rättigheter osv.
 

avlastning..

Skrivet av  mija
...kan man även få pga av fysiska problem. ett diskbråck skulle kunna räcka. värt att pröva!
 

Tack..

Skrivet av  Lilja
Tack så hemskt mycket för erbjudandet om hjälp och barnvakt men det kan bli svårt då vi bor nere i växjö
Jag har ett ganska stort plus i denna släktfejden och det är att innan jag blev sjukskriven så läste jag juridik på universitetet,så jag är ganska så påläst om mina rättigheter vilket är en jäkla tur för dom gör allt för att försöka blåsa mig...
men dom bråkar med fel person för även om jag är väldigt nere just nu så dör aldrig den bestridaren som finns innerst inne i mig. Hon som kämpar för sin och andras rätt.
 

Hej, min namne :)

Skrivet av  Lilja
Jag heter också Lilja :)

Det är jättetråkigt att läsa det du skriver, det enda jag kom att tänka på är soc, kan dom inte ge dig en stödfamilj/avlastningsfamilj?
För så här kan du ju inte ha det..
Skickar en styrkekram
Lilja
 

*kramar om*

Skrivet av  Hanna m. twins
Jag vet PRECIS hur du har det. Bortsett från ryggvärken då. Jag har som tur är äntligen blivit frisk i min rygg efter många års smärta. Men jag dras precis som du med ett X och hans sjuka familj. Nu är kanske inte mitt X så "hemsk" som ditt. Men hans familj. Jag kallas allt möjligt hemma hos dem och bland dem. De lär barnen att kalla mig Hora, Slampa och en massa andra otrevligheter sm jag inte vill skriva ut här...
Det enda jag vet att du kan göra - om du vill - det är att polisanmäla dem. För förtal. De får inte springa runt på stan och kalla dig för en massa saker som inte är sanna. Jag har kollat upp med polisen själv här i stan för att ev göra en anmälan mot de som behandlar mig illa. Jag har själv två barn idag att försöka skydda från deras farmor med sambo eftersom de är bland de värsta tillsammans med mina barns pappas X...

Jag vet hur det känns att inte få hjälp, att bara höra en massa skitsnack om sig själv, att bli kallad för saker man aldrig trodde man skulle behöva.
Men snart måste det bli ett stopp här, och det sker nog enbart genom polisanmälan.

STOR kram till dig och hör av dig om du vill prata mer. Vi befinner ju oss ändå i en ganska snarlik situation
 

Artiklar från Familjeliv