Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Varför känner jag så här?

Skrivet av Tina
Jag och min pojkvän har varit tillsammans i 9 månader.
För ca 4 månader sen började jag tvivla på mina känslor... jag retade mig på honom och tyckte bara han var jobbig.
Jag sa att jag ville vara i fred och tänka ett tag för att känna efter vad jag vill.
Han lät mig vara i 3 månader och så pang boom en kväll så kände jag en extrem saknad efter honom (sexet?) och åkte dit, kände mig som nyförälskad och vi har haft det bra i en månad nu... meeeeen nu börjar jag tycka han är jobbig igen och irriterar mig på hans sätt att vara... vad ska jag göra? Varför blir det så här????
Svar på tråden: Varför känner jag så här?

Klassiskt

Skrivet av  Mackan
efter ett tag behöver man vara själv ladda batterierna.

5-7 månaderskrisen är nog rätt vanlig.
 

Mackan

Skrivet av  Tina
finns det nått som tyder på det ena eller det andra efter man hamnat i den krisen då? Hur brukar det sluta vanligtvis??
Jag e ju kär det känner jag men samtidigt så orkar ja inte alltid med hans personlighet... så himla kluvet... gaaaah!!
 

Antingen stämmer inte

Skrivet av  Crille
kemin helt enkelt eller är det du som har en tendens att fokusera på människors sämre sidor. Hur har det varit tidigare?

Om man vill ha en långvarig relation är det inte bra att vela som du verkar göra nu.
 

Om jag tittar bakåt

Skrivet av  Tina
så har jag med alla tidigare förhållanden haft en kris vid 6 månaders strecket... förutom det förhållande som jag hade i 9 år. Vet inte om mitt långa förhållande påverkat mig för vi kände varandra utan och innan och visste exakt var vi hade varandra och att börja om från scratch är lite jobbigt ändå när man inte känner varandra så bra... jag vill inget hellre än stadga mig ordentligt... ni vet, villa o bröllop o hela kittet... men känner mig så osäker... vet ej om jag kanske är rädd samtidigt som jag vill... hmmm...
 

Kan det inte vara så

Skrivet av  Crille
att du ännu inte riktigt avslutat ditt 9-års förhållande?

Om du vill stadga dig måste du nog vara beredd att acceptera en person med vissa brister. Alla har brister.
 

Artiklar från Familjeliv