Fy då!

Fy då!
Skrivet av	Lena
Hoppas verkligen att förskolan tar tag i det ordentligt. Vi har samma problem fast tvärtom. Dottern är väldigt lång och blir utstött av de andra flickorna. Pojkarna bryr sig däremot inte. Hon har blivit så osäker och pratar på kvällarna hemma om att hon inte får vara med de andra för att hon "är för stor". Jag tycker det är jätteviktigt att förskolans personal tar upp att människor kan vara olika på utsidan men att alla är likadana inuti. Storlek, hud/hårfärg, handikapp, sjukdomar osv. Förskolan ska ta upp detta som ett tema att arbeta med nu. men usch vad det gör ont i mammahjärtat att se de ledsna ögonen och veta att hon känner sig utstött. Hon är 126 cm lång nu.
Svar på tråden: Fy då!

Äsch, detta är ju svar på Åsas inlägg. Fel! (IMT)
Skrivet av Lena
.

Ååå precis samma
Skrivet av Åsa m A&E
flickorna verkar inte bry sig så Arvid leker mest med dem och med de lite yngre pojkarna. Tycker oxå att det påverkat honom att de är "snack" på dagis. Han är som du skriver om din tjej lite nedstämd och inte alls så trygg i sig själv som han varit. Soom tur är känns det som att förskolan verkgligen fått upp ögonen och jobbar på det. Så det blir nog bra, men som du skrev usch så det skär i hjärtat. Extra jobbigt blir det oxå då Arvids pappa själv var mer eller mindre mobbad får sin litenhet. (slagen, jagad och utfryst)

Artiklar från Allt för föräldrar