Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ytterst tveksam till växelvis boende

Skrivet av
jag har sett några tankar hos folk här idag och även i samhället i övrigt, att vid en separation skall barnen bo en vecka hos den ena och en vecka hos den andra.
När mina föräldrar skildes var min lillasyrra 7-8 år och jag var 14-15. jag fick sköta mig själv men lillasyrran skulle skyfflas emellan dessa bostäder. Detta är 22 år sedan och min syster känner fortfarande smärta när hon tänker på den tiden.
Då jobbade vår mor på en båt och var borta varannan vecka. Hon skaffade så snabbt hon kunde ett annat jobb, men det gick ändå några månader. Min syster kände sig aldrig hemma nånstans. Kompisarna tyckte det var ingen ide´att göra några planer för dom kunde inte hålla detta med veckor i minnet. För ett barn finns ju bara imorgon om man vill göra nåt.
Är man verkligen inte tvungen av nån anledning att ha ett så "jämlikt" boende tycker jag personligen man kan vänta med flängandet. Det ser mer ut som att den ledige föräldern har valt det för sin egen bekvämlighet. Festa, ut med polarna, vara ensam etc.
Jag menar så klart att pappan (eller den andre) skall få ha barnet hos sig också, men att det ska framgå tydligt vilket som är det riktiga hemmet.
Svar på tråden: Ytterst tveksam till växelvis boende

Usch du spär på min oro

Skrivet av  Anna
Jag står sannolikt inför skilsmässa (ej själv valt detta). Hur går det för våra barn? Min man vill ha dem varannan vecka, och jag missunnar verkligen inte barnen att ha kvar sin pappa så gott det nu går. Min egen saknad efter dem varannan vecka tvingas jag väl lära mig leva med, men egentligen tycker jag att växelvis boende verkar urjobbigt/fel för barnen. Kan någon som det fungerar väl för berätta? Och om ni tycker att det går bra, menar ni då ur ert eller ur barnens perspektiv??
 

usch du spär på min oro

Skrivet av  
Hej
Jag skall själv snart flytta isär från min man. Och jag var väldigt orolig själv över hur det skulle gå att lösa. Jag visste inte hur jag skulle förklara för honom och jag vill ju ändå att de (barnet och han träffas) så jag berätttade som jag kände. Vi kom överens att vi ska klart och tydligt säga att sonen bor MED mamma men är HOS pappa ibland. Vi ska inte ha dubbla uppsättningar av grejer så han har pprecis lika sana kläder,leksaker,pyjamasar etc. Att det och det har du HEMMA.
Min man arbetar till sjöss och är ledig långa perioder samtidigt betyder det ju att han är borta långa perioder. Så för oss kan det inte bli tal om nån millimeter-rättvisa.
Vi började med att visa sonen lägenheten där pappan skall bo och han skall få vara med och tycka lite om inredning etc. Så på nåt sätt blir det växelvis...tyvärr. Men min syster säger att eftersom mamma och alla andra skulle vara sjyssta och hon ville känna sig rättvis gentemot sina föräldrar (barn+lojalitet) så gjordes det betoning på att hon bodde hos bägge LIKA mycket. Och att hon hade TVÅ hem. Etc. Hon sa det tog bort ett hem men gav inget..Man sa HOS mamma och HOS pappa, vilket kändes som att hon var gäst i bägge hemmen.
Jag tror och hoppas det kommer att funka, för dig och för mig och många andra. Om vi tar lärdom av vad som varit dåligt tidigare. Inte tala om min och din vecka så barnen hör det. Men man skall ju inte gräla om vem som skall ha barnen när dom hör i vilket fall.
Men barn vet mycket väl vad vi menar och vad som gäller när vi är tydliga.
Det gjordes ett försök i stockholm att mammor och pappor flyttade ut ur hemmet varannan vecka, så att barnen skulle vara kvar i sin miljö. Föräldrarna blev helt tokiga på mindre är 2 veckor. Grejer skulle kommas ihåg eller glömdes, livet var kaos, inget kändes rätt...det säger ju oss mycket tycker jag.
ha det bra
 

Tack för svar...tacksam för fler berättelser

Skrivet av  Anna
Vår situation är sån att under hösten (?) kommer min man hyra en lägenhet men också bo hemma ibland för att vara med barnen. Vart jag tar vägen då vet jag inte ännu. Han vill att vi turas om, men jag har svårt att tänka mig hur det ska fungera i praktiken (leta efter främmande trosor?) + att det är han som vill skiljas medan jag ännu har svårt att släppa tanken på att vi skulle kunna reda ut situationen (kanske blåögt)och sättet han presenterade sin lösning på (utan förvarning) har gjort mig mycket avog. Jag vill inte flytta, jag tycker han ska det. Men så är det det här med barnen...Du har verkligen rätt i att om vi vuxna har svårt att tänka oss flytta fram och tillbaka, hur är det då inte för barnen. Samtidigt är ju dilemmat att jag tycker de har rätt till oss båda, och vi vill båda ha dem. Jag fortsätter att efterlysa berättelser om hur det fungerar med "VV-boende": bra eller dåligt? Bra eller dåligt för de vuxna eller för barnen?
 

För oss har det funkat bra men...

Skrivet av  
Min sambo och jag flyttade isär i maj 2000. Vår son var då två år. Allt har flytit på perfekt och han är trygg hos oss båda då vi har honom varannan vecka. Han har ungefär lika leksaker och rutiner hos oss båda och vi skickar aldrig nån massa grejjer emellan oss.

Nu i januari ska han bli storebror då jag väntar barn med en annan kille. Lilleman har redan börjat prata om att han ska ta med sej bebisen när han åker till pappa och det kan bli nu problemen börjar...
 

Nu gjorde du mig rädd oxå..

Skrivet av  Ledsnapappan
jag och min ex-sambo har våran 3 åriga dotter varannan vecka. Hon tycks ta detta bra, inga reaktioner vare sig hemma eller på dagis mer än frågor som man har lite svårt att besvara och som gör en ledsen. Jag som man och pappa skulle aldrig kunna tänka mig att leva med att ha min dotter hos mig mindre än jag redan har. Det kan tyckas egoistiskt men det fungerar ju än sålänge för lilltjejen oxå. Hom vet att ena veckan bor hon med mamma och anddra veckan bor hon med pappa. Vi har förklarat så gott som det går för en 3-åring och hon är trygg hos oss båda. Man vet ju dock aldrig hur det skadar ett barn.
 

Artiklar från Familjeliv