Snart blir jag schizofren

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Snart blir jag schizofren
Skrivet av	Schizogirl
Har varit "kvasi-särbo" i snart ett år. Han jobbar borta i veckorna och kommer hem på helgerna. Ena veckan kan jag sakna honom och längta, nästa vecka kan jag hata att han ska komma hem och vill bara vara ifred. Vi valde denna lösning pga att vi inte klarar vardagsproblematiken ihop, så grundförutsättningarna är ju inte 100%iga. Jag älskar honom verkligen inte längre men kan stå ut, hur ska jag göra??? Jag blir schizofren snart av att inte veta vad jag vill! Varför vet jag inte vad jag vill?
Svar på tråden: Snart blir jag schizofren

Precis som här...
Skrivet av velig
jag är också ensam med barnen i veckorna och han kommer hem på helgerna. Vi har haft det så sen i våras, och det går betydligt bättre än att vara tillsammans hela tiden. Jag älskar honom inte, men kan som inte bestämma mig heller. Har funderat på separation i 3 år... Det är ju praktiskt att ha en karl som kommer och fixar saker ibland, men jag vet att jag skulle klara mig utan honom. Ibland längtar jag efter honom och ser fram emot att han ska komma hem, men för det mesta får jag ett hårt uppvaknande när han då kommer hem och jag blir påmind om hur det brukar vara. Jag kan som inte ta steget fast jag vill, tänk om det blir fel?

velig och trött
Skrivet av Ses
JAg blev med barn strax efter att vi mötts. Oplanerat. Sen dess har inget varit sig likt, mycket pga av jag inte mått bra. Min särbo pluggar i USA och jag och flickan har varit med i två omgångar, men jag var inte redo för att lämna Sverige. Min särbos liv är planerat in i detalj för ett antal år framöver och hur mycket jag än älskar min dotter kan jag inte komma ifrån att det är jag som måste ge upp allt om vi ska leva tillsammans allihop. Nu har jag i princip redan gett upp allt. Mammaledigheten är slut, jag har inget jobb att gå tillbaka till, bara de pengar jag får av särbon, bor hos mina föräldrar tillfälligt (sen i maj) i väntan på att vi ska få en lägenhet antingen i USA allihop el dottern o jag här. Eftesom jag bor på landet just nu träffar jag inte mina vänner mer än när jag var i USA. Känner mig förbrukad o bortkastad. Har ingen avslutad utbildn. så jag vet inte vad jag kan få för jobb. Vet inte i vilken ända jag ska börja. Befinner mig i en relation, men den funkar inte och jag känner mig ensammare än om jag varit singel.


det kan inte bli fel...
Skrivet av medea
har du funderat så länge finns det ingen återvändo. Det blir inte bättre och du och alla andra är värda något bättre. Det är inte meningen att man ska gå och må dåligt hela livet bara för att det är enklast. Jag och min ex separerade för 1 ½ år sedan och även om det har varit jobbigt så mår jag bra och det var längesen. Jag insåg att jag inte, när jag blir gammal, vill sitta och ångra att jag inte tog tag i saker när jag hade chansen. Det var det som gav mig ork att ta tag i allt. Lycka till att ta tag i ditt liv och gör det både för dig själv och dina barn. Ni kommer må bättre allihop

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv