Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Särbo räddning?? Vad tror ni??

Skrivet av Lilla m
åsikter om vår familjesituation här hemma. Jag har fått mycket hjälp att reda ut mina egna tankar genom denna snackmöjlighet och vill hurra för att den finns!! Vill höra med er om ni tycker jag verkar vara en "onormalt mesig" förälder-det är jag enl min sambo-han hävdar att jag måste "upp till hans nivå" vad gäller uppfostran av min dotter, han är styvpappa och har varit det sedan hon var två-idag är hon 4 år. Han hävdar att jag låter henne "klänga för mycket på mig, att det är jobbigt att jag sedan första början är en fysisk person som älskar att gosa och kramas med min dotter-och hon är ju själv en mycket gosig liten tjej. Nu är det INTE så att vi inte gör ngt annat men att kramas är ett naturligt inslag i tillvaron som jag aldrig har funderat över innan sambon stört sig på oss-Ett ex: Dotter klapapr mamma på kinden när vi sitter vid matbordet och säger "min lilla mamma, vad jag längtat efter dig idag"-det tycker han är "onödigt" som han uttryckte sig-Vid matbordet ska man enl honom inte "klänga2 på varandra....Bla bla bla, Jag ska inte bli för långrandig i detta, vi har för en vecka sedan kommit till en punkt att jag föreslog att vi skulle flytta isär på obestämd tid utan att göra slut, för att se om vi kan närma oss varandra på nytt-för att få distans till varandra och se hur det går, eftersom vi tycker om varandra och det naturligtvis inte är så att det enda han är för mig är detta-han har en massa kvaliteter också. Jag tyckte det kändes bra och har under helgen som var funderat-men på söndagen när jag frågar om han har funderat sa han att han inte tror på den idén-för han skulle inte få samma kontakt med dotter-och han tror inte att jag skulle kunna uppfostra dotter om han inte bor här-"du skulle aldrig klara att sätta gränser och det skulle inte fungera här hemma om ni bodde här själva". Jag sitter här och är skitledsen rent ut sagt-Mi sambo verkar inte tro att jag kan uppfostra mitt barn-kul med en partner som inte tror på en-Han vet dessutom att jag jobbar stenhårt på att tänka på att inte bli en s k curlingförälder(hans nya favoritbegrepp)eftersom jag inte vill att min dotter ska bli en person som inte känner att hon inte kan göra något själv-Jag vill hjälpa henne till en bra självkänsla på alla sätt det går-Men det är också så att jag inte för det tror på minsambos sätt alla gånger-Han hävdar att han har en normal nivå medan min är för låg-Nivå menar han vad gäller gränssättning, tålamod, vad man ska ta från ett barn, vad barn kan själva etc. Vet varken ut eller in snart-för jag är så j-la öppen hela tiden för hans åsikter och tar så mycket hänsyn till honom jag kan medan han "manglar" min uppfostran till ngt att spotta på mer eller mindra-och likadant gör han ju med mig som mamma-Han kan ju inte tro så mycket på mig om han hela tiden bara har negativa åsikter om mig när han har några??? Han säger att jag ska kunna ta det som alla vuxna kan-Han har svårt att förstå att man som vuxen behöver höra att man är bra på ngt. HJÄLP!! Tack snälla för att ni läste detta!

Svar på tråden: Särbo räddning?? Vad tror ni??

Att du på något

Skrivet av  TA
sätt bryter er situation hoppas jag att du får kraft till. Jag har följt dina inlägg. Jag tycker du verkar vara en bra o klok mamma med en fin dotter som inte behöver hårda regler. Det är du och dotterns pappa som är föräldrar!
Alt 1: Flytta i sär, pröva vara särbos. Uppfostra flickan själv. Gå gärna i samtal hos någon- kurator eller vän. Bygg upp självkänsla och självförtroendet din sambo raserat.

Alt 2: Han måste gå med på familjerådgivning

Alt.3: Bryt förhållandet

Kram
 

fast å andra sidan kan du

Skrivet av  Lillkatt
lyssna på honom och tänka att han faktiskt mår bra av att vara delaktig i dotterns uppfostran vilket du också varit den som dragit in honom i.

Jag kan bara tala om för dig att min styvfar kom in och blev en fast och trygg uppfostrare av mig. Jag respekterar och bryr mig om honom idag, och han har varit en modell för mig i livet som har varit viktig. Min mamma hamnade helt klart lite i skymundan jag lyssnar mer på styvfar än på henne för hon lever inte som hon lär. (Känner inte dig så läs inte in saker i detta).

Men Lilla m - att kramas och röra vid varann gör jag och mina döttrar dagligen - när jag lämnar henne i skolan är jag den enda förälder som fortfarande får en kram och det tycker jag är sunt - hon går i fyran!

Om du verkligen tycker det blir helt jobbigt att han lägger sig i, bryt!!!
 

Låter som om han...

Skrivet av  Regina m.3
...försöker trycka ner dig i skorna ordentligt!
Låter sunt att bli särbo.
Samtidigt får ni ju båda tid för att känna efter om det är bättre utan varann eller om ni kanske trots allt ska försöka igen.
Att han inte vill gå med på att bli särbo beror kanske på rädsla att tappa kontrollen?
Sen är det ju faktiskt inte hans dotter så han bestämmer inte över den tappade kontakten,det låter sjukt som du beskriver.
Han kanske är svartsjuk på din dotter eftersom han inte tycker att du ska kramas med henne?
Man vet ju aldrig?
Jag får fortfarande kramar både av min dotter 11½ år och min son 9½ år.Det är så jätteskönt att få kramas med sina barn!
Dom är ju ens allt!
Kanske det är det som är problemet.
Att han vill sitta på 1:platsen men självklart hamnar på 2:ndra plats eftersom ens barn alltid går först?
Stå på dig och kramas mycket och länge!!!

 

Livet är hårt..

Skrivet av  a.f.

så det är lika bra att barnet lär sig nu.. låter det som om din sambo tycker, en märklig filosofi som bla min nuv sambos familj kör med. Dvs man skall inte trösta, krama gosa barnet får aldrig sova bredvid mamma etc. Dessutom så bedrivs det en ganska hård jantelags uppfostran - barnet skall inte tro att det är ngt..

Apropå curlingföräldrar begreppet - ett begrepp som missbrukas hårt.. det innebär INTE att man Inte skall ha närhet, fysisk kontakt etc..

Din sambo låter halvgalen - akta dig så att du inte slutar som ett vrak och din dotter som nedtryckt rädd hare utan självförtroende...

han har uppenbarligen stora problem med sin egen uppfostran - var den kärlekslös, slogs han för en frånvarande förälders uppmärksamhet? hade han inga vänner?

men det är svårt att bryta men det är inta bara för din skulle utan ffa för din dotters, han är ju faktiskt inte hennes pappa, tänkt på henne i första hand!!

lycka till
 

Artiklar från Familjeliv