Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Måste bara skriva av mej lite...

Skrivet av sårad
Jag lever i ett särboförhållande som har fram till nu funkat ganska bra. Kommunikationen har kanske inte varit den bästa men ändå bättre än när vi bodde tillsammans. Jag har varit mycket ärlig och tydlig och verkligen tuffat till mej vad det gäller att ta tag i saker. Förra veckan ,som var min barnvecka, så behövde jag prata med honom för att ett av barnen verkade inte må bra. Men det passade tydligen inte honom för han hade druckit ena dagen och skulle på fest nästa (till någon som han för övrigt inte umgås med), då sa jag att vi kunde träffas på söndag och det godtog han. Efter att ha sökt honom på både hem och mobiltel så svarade det slutligen i mobilen men det var ett fruntimmer som svarade. Jag blev natuligtvis skitförbannad. Jag ifrågasatte vad fan han höll på med och varför han inte svarade tidigare men ursäkterna haglade naturligtvis. Bestämde mej för att inte ringa mer den dan. Resten av dagen skakade jag och vankade runt som en äggsjuk höna. Kan fortfarande inte äta. Nån typ av ångest drabbade mej, det kliade t om i munnen ( konstigt hur kroppen reagerar egentligen)Idag ska jag träffa honom och jag är alldeles stirrig, kan inte konsentrera mej på nånting. Jag känner mej så besviken. Hur taklar man detta?
Svar på tråden: Måste bara skriva av mej lite...

Usch!

Skrivet av  bettis
Stackare - hur gick det?
kram
 

Allt står stilla

Skrivet av  sårad
Jag förstår inte hur vissa män är funtade. Han vet inte hur han vill ha det riktigt. Han tyckte det var kul att vara ute och festa utan att nåt hängde över honom sa han. Jag frågade om det var att han var snart 40 och har fyra barn som "hänger" över honom men så var det inte. Det var tydligen jag som gjorde det. Det känne jävligt att efter elva år kunna kasta ett förhållande i soporna för att han kommer på att det är kul att vara ute och (vad jag tror) känna att han fortfarande är attraktiv på marknaden. Då vill han ju verkligen inte bli vuxen, eller har jag fel?
Just nu står tiden stilla, jag har ingen pejl på åt vilket håll jag ska rikta mina steg in i framtiden och mot vad. Jag behöver ett beslut nu.Tack för att du lyssnar.
Kram
 

Artiklar från Familjeliv