Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

30 år

Skrivet av 30 år
har lidit av anorexi ungefär de senaste 2 åren. Jag får en kännsla av att jag borde vara för gammal att få ätstörningar.Finns det ingen annan som fått det i "vuxen" ålder? Någon som har hunnit bilda egen familj?.............Vill även ge ett råd till alla som har någon sorts problem med maten: sök hjälp! Det finns och jag tror det hjälper för många!
Svar på tråden: 30 år

jag med!!!!

Skrivet av  28 år
har har haft ätstörningar sedan 14 års plder när jag väntade barn 98 brakade det loss vägde 46 kg v 37 då kom min dotter ut. nu är jag gravid igen 10 kg tyngre men vågen går sakta men säkert ned igen. känner mig oxå för gammal skäms jätte mycket men kan ändå ej släppa det kram skriv gärna igen
 

.....

Skrivet av  30 år
Lycka till med din grav, hoppas att du kan må bra.
 

bra om man inte använder samma sign.(blandar ihop oss)

Skrivet av  30år
Du var ju en trevlig typ
 

Jag är 33....

Skrivet av  Ewa (snackvärd)
...och jag har haft ordentliga problem de senaste 2-3 åren. Mest av anorexi-art, men även BED.
Jag har aldrig tänkt på vad jag ätit förut, men ville gå ner ca 10 kilo efter min sista dotters födelse och kunde sedan inte sluta banta. Är väl mycket bättre idag, men det finns alltid där. Senast i eftermiddags när jag skulle ha snygga kläder till helgen och tog fram min garderob som varit lagom när jag var som smalast och vägde 49 kilo. Nu, 8-10 kg senare var det inte så kul.... Så nu känner jag mig som en kossa igen.
Är mest rädd att överföra detta på mina tre döttrar. Min man säger att jag gått från undernärd till smal och det är ju bra iof, men är det nog???
Har gått hos en psykolog och äter Seroxat, men flyttade vid jul och tappade då bort hjälpen. Ska nog försöka få träffa en psykolog här också.
Kram till dig, du är inte ensam.
 

Tack...

Skrivet av  30 år
..vad skönt att höra att jag inte är ensam.Jsg hoppas verkligen allt ordnar sej för dej och att du får hjälp igen, man behöver nog det.Själv går jag på behandling en ggn i veckan sedan ca ett år tilbaka, tycker oftast att det inte händer så mycket, men när jag tänker tillbaka gör det nog det iallafall. Jag märker att mitt tankesätt på mat förändras till det bättre...fast det går sakta och jag faller ofta tillbaka. Kram
 

Artiklar från Familjeliv