Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Fram & Tillbaks

Skrivet av *Lilla jag*
Hejsan!

Jag är en ung mamma som alltid har haft lite halft med ätstörningar.
Men mitt problem är att jag vill bli skitsmal för att alla i min omgivning ska märka det.
Jag trivs egentligen bäst som jag är men har sagt att mitt mål är att gå ner 7 kg och jag är smal nu redan.

Jag har försökt ett antal gånger att äta rätt och nyttigt istället för en massa godis men jag misslyckas ALLTID, och när jag misslyckas så slutar det med att jag bara äter godis istället för mat.
Häromdagen så kräktes jag hela kvällen för att jag hade ätit så mycket godis att jag nästan inte kunde andas.

Nu efter det så mår jag illa efter varje gång jag har ätit, jag vet inte vad jag ska göra.
För jag klarar tydligen ingen bra diet men jag klarar inte heller att bara äta godis och deffinitivt ingenting däremellan..
Svar på tråden: Fram & Tillbaks

Hej där!

Skrivet av  Fröken K

Jag behöver ju inte skriva att du inte ska tänka på att gå ner - för det vet du ju inners inne eller hur?
Så länge du äter för lite så blir det lätt att kroppen
suktar efter mat och hetsätningen kommer som ett brev på posten.

Problemet är ju egentligen att du behöver få prata med någon om att du mår dåligt. Reda ut varför och vad du kan göra åt det. För att ta till maten genom att svälta dig eller genom attvräka i dig är inte särskilt konstruktivt- problemet finns ju kvar ochdu får dessutom ännu mer problem när din ätstörning tar mer plats i ditt liv. Ju mer tid det tar att tänka påmat, vikt och motion ju sämre kommer du - och ditt barn-
att må.

Vet du vad du mår dåligt över inners inne? Vad ditt liv
är det som är fel och jobbigt?

Kan du vända dig till den BVC.sköterska du har kontakt med och be att fåen remiss till den psykolog som finns knuten dit? Eller så kan du prata med den Bm du hade,boka tid på din vårdcentral och be dem hjälpa dig, vända dig till vuxenpsyk som kan ordna en samtalskontakt osv.För så här kan du ju inte ha det!
Du är värd att må bra!

 

Ja, jag mår inte....

Skrivet av  *lilla jag*
Hej igen,
jag har alltid mått psykiskt dåligt.
På sistone har jag "lidit" av panik och dödsångest, har hunnit med massor av dåligt i mitt liv fast jag är ung.

Har tänkt söka hjälp för allt men har aldrig tid eller ork för det
 

Artiklar från Familjeliv