Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Fler med bulimi här?

Skrivet av Romy
Jag är bulimiker själv. Inte "aktiv" eller vad man ska säga men man blir ju aldrig helt fri ifrån sjukdomen.
Min värsta period hade jag för ungefär tre år sedan, då jag kräktes upp i princip allt jag åt. Jag hetsåt inte (har aldrig gjort) utan kräktes bara upp nästan allt jag stoppade i mig. Skulle BARA försöka gå ner några kilon inför studenten...

Som tur är så upptäckte min kära mamma vad jag höll på med och ordnade så att jag fick hjälp ur alltihop. Då hade jag väl gått ner 10 kilo ungefär och vägde 56kg (1.74 lång). Trots att jag fick terapi då så sitter tankarna kvar i huvudet och jag undrar om de någonsin kommer att försvinna?

Jag kände mig ju aldrig SJUK heller. Det var ju jag som bestämde att fingrarna skulle ner i halsen?
Jättekonstigt men så är det ju. Och än idag kan jag få för mig att, nä den här hamburgaren ska _inte_ vara kvar i min mage, den måste jag gå och kräkas upp på direkten. Även om jag inte gör det så tänker jag ju så.

En bulimiker är en misslyckad anorektiker läste jag nånstans, och det träffar så rätt. Det man vill är ju att kunna hålla sig ifrån mat, inte äta så mycket. Men så gör man ändå det och efteråt vill man inget hellre än att få upp det igen, bort med det.

Finns det fler som känner som jag. Kommer det alltid att vara så här eller går det över nån gång?
Svar på tråden: Fler med bulimi här?

Inte bulimiker

Skrivet av  Ingen
mej jag känner ändå igen tankegångarna. Ett elände är det och visste jag hur man kommer över det skulle jag gladeligen berätta!
 

Jodå!

Skrivet av  tea
Det går att bli helt frisk - tro ingenting annat! men det krävs ganska mycket jobb med sig själv och kanske en viss tid. Mognad helt enkelt på olika plan kanske? Själv hade jag haft ätstörningar ( först anorexi och sedan bulimi) i 11 år innan jag blev frisk. Och jag trodde lääänge som du, att det inte gick att bli helt frisk utan att man alltid måste räkna med att ha sina knäppa tankar kvar. men jag hade fel -som tur var.
All lycka till dig, och grattis till att ha kommit så långt som du ändå har gjort. Trilla inte dit igen, det är inte värt det.
 

Är...

Skrivet av  hoppfull
...inte heller bulimiker.Men jag tror också vi med andra ätstörningar har mycket lika tankesätt.Vi stävar ju efter samma sak.
Kram
 

tea!

Skrivet av  .T.
Hej tea
Skulle du vilja berätta om hur du blev frisk?
När kände du dig frisk?
 

här

Skrivet av  .T.
Hej Romy
Jag är också en bulimiker men inte heller "aktiv". I samband med att jag blev gravid bestämde jag mig för att sätta stop för mitt beteende. Detta var i slutet på januari förra året.
När det var som jobbigast under den "aktiva" perioden trodde jag aldrig att jag kunde bli frisk och tänka "normalt".
I dag känns det väldigt bra, men bara så länge jag äter väldigt nyttig mat.
Försöker gå ner i vikt på ett hälsosamt sätt eftersom jag har några(!) kilon kvar efter graviditeten. Hittils har det gått bra men det är just det där när jag har ätit lite onyttigt. Då mår jag inte alls bra. Inte det att jag vill spy men jag blir nedstämd och känner mig misslyckad.
Jag tror personligen att det alltid kommer finnas i bakhuvudet på mig. Men det blir förhoppningsvis mindre och mindre.
Vilken bra mamma du har som såg problemet i ditt betende.
kram på dig och lycka till!
 

Många kramar..

Skrivet av  Romy
..till alla er som läst och svarat på mitt inlägg. Känns bra att veta att man inte är ensam och att det går att få bort alla de här otäcka tankarna ur huvudet och bli frisk en gång för alla.
För det vill jag verkligen! Jag vill bli frisk och inte behöva tänka på utseende, vikt, mat och att ha ångest inför maten.
Om ni kan bli fria från de här jobbiga tankarna så kan jag också!

Tack för era svar och fina ord!
Kram Romy
 

Hej!

Skrivet av  Jenny
jo, jag är bulimiker. Har hållt på i snart 14 år. Jag hade en fruktansvärd höst och vinter men är ur den vändan nu. Jag kan hålla mig någolunda i upp till ett halvår och när jag trillar dit igen är det jättesvårt att komma ur. Känner mig jättetjock nu och försöker så gått det går att inte bry mig om de känslorna men det är svårt.
 

Hej Jenny!

Skrivet av  Romy
Usch, visst är det jobbigt!
Jag känner att jag är på väg nu jag också, och det är det som är så jobbigt. Att man vet att det är på väg att komma tillbaks men att man inte kan stoppa det. Eller kanske vill man inte ens stoppa det?
Det är väl det som är själva sjukdomen antagligen...

Hoppas att du lyckas ta dig ur alltihopa!
Vi får kämpa tillsammans!
 

En bulimiker

Skrivet av  fragile
är ingen misslyckad anorektiker,som bulimiker har man bara en annan personlighet än den som blir anorektisk läste jag en gång och det tycker jag stämmer bra...bullimikern är mer impulsiv och utåtriktad,anorektikern mer inåtvänd och självkontrollerande...jag säger inte att det stämmer på alla,men det gör det nog ganska ofta.iaf på mig(fd bulimiker,eller nykter bulimiker om man så vill,helt fri blir man väl aldrig).Jag tror att man aldrig blir helt fri från tankarna,men man kan väl lära sig mästra dem!Så känner jag det,det är en kamp...
 

Artiklar från Familjeliv