Har bulimi och ska ha barn

Har bulimi och ska ha barn
Skrivet av	Hasta
Jag har som sagt bulimi och ska snart föda barn. Jag slutade spy när jag fick reda på att jag var med barn eftersom min läkare sa att det skadar fostret. Men jag är så rädd för vad som kommer att hända sen när barnet kommer, ska helvetet börja igen? Finns det någon som kan hjälpa mig? inte vet jag hur bara att någon bryr sig åtminstone Det är slut mellan min pojkvän och mig, mina kompisar har försvunnit sen länge, de enda jag har kvar är mina föräldrar. Ovanpå allt så är jag bara 17 år men har som tur är min ekonomi ordnad. Kom inte och undra varför jag behöll barnet som alla andra. Det är det bästa som hänt mig!
Svar på tråden: Har bulimi och ska ha barn

här med
Skrivet av bullan
Hejsan! Jag förstår hur rädd du är att hamna i "bulemi-träsket" igen. Jag går själv med samma rädsla gnagande inombords! Själv ska jag föda mitt första barn om ca 6 veckor. Liksom du slutade jag kräkas när jag fick veta att jag bar ett liv inom mig. Jag led av ätstörningar i ca 10 år och fullt utvecklad bulemi de senaste 5-6 åren. Att jag oväntat blev gravid var det bästa som har hänt mig också! Jag fick den knuff som behövdes för att helt sluta kräkas (försökte bli frisk även innan graviditeten men misslyckades gång på gång). Det måste vara jobbigt att vara såpass ung som du och gravid. Till och med jag får ju kommentarer om att jag skulle vara för ung, och jag är ändå 22 år!!! Jag vet inte riktigt hur jag kan hjälpa dig. Det enda jag kan säga är att VI KOMMER BÅDA TVÅ ATT KLARA AV DETTA! Bulemin ska inte få förstöra barnens liv, såsom den har förstört för oss, eller hur! Lycka till och kram på dig!

Denna djävulska sjukdom!
Skrivet av Thegra
Åh, denna djävulska sjukdom! Jag förstår så väl vad du går igenom. Jag var också mitt inne i sjukdomen när jag blev gravid med min son (han är 3 år idag). Slutade att kräkas efter ungefär två månader och lyckades sedan sköta mig exemplariskt under resten av graviditeten. Jag har aldrig mått så bra när det gäller maten som under den tiden! Önskar att jag kunde vara lika "duktig" idag. Jag har fortfarande problem som jag behöver ta mig ur, men jämfört med hur det var innan jag blev gravid så mår jag ändå så otroligt mycket bättre nu. Jag måste ju sköta mig och hålla mig uppe för mins sons skull. Jag önskar att jag hade någon färdig lösning för dig, men det har jag tyvärr inte. Men en sak vet jag i alla fall, och det är att när ditt barn väl är fött kommer du att se saker ur ett helt nytt perspektiv. Du kommer att vilja göra allt för att ditt barn ska må bra - något som ju innebär att du behöver må bra själv också. Det är absolut inte lätt att bli av med sådana här problem, det tar tid och du kommer kanske att "trilla dit" då och då. Men så länge du hela tiden kämpar, och bara du inte går ner dig helt, så är det faktiskt okej att misslyckas ibland också. Men jag tror att det är viktigt att du har någon att prata med, så att du inte står helt ensam med din ångest och dina tankar. Om det så är en terapeut eller någon annan som du känner förtroende för. Tror inte att det går helt på egen hand. Har du någon? Men jag tror att du fixar det. Det går. Jag lovar. Sluta inte att kämpa bara, ta hand om dig själv och försök att tycka om dig själv lite så ordnar det sig nog. Kram


Detta hjälpte mig:
Skrivet av Monika
Mitt tips till dig är att tala om för din barnmorska om bulimin. Då kan du få en remiss till den psykolog som finns knuten till mödravården eller till bvc. Det gjorde jag. Efter att min son fötts träffade jag en psykolog en gång i veckan under flera månader, och det hjälpte mig jättemycket! När man har ett litet barn så orkar man inte med en ätstörning också, om man ska vara en bra mamma. Så tala om för din barnmorska om hur du känner det. Det är det bästa jag har gjort! Om du inte känner något förtroende för henne så kan du ju berätta för den barnsköterska som du kommer att träffa på bvc, efter att ditt barn har fötts. Lycka till!

Bra mamma!!
Skrivet av Anna
Jag reagerade ganska kraftigt på vad du skrev om att man inte orkar vara en bra mamma samtidigt som man har en ätstörning. Jag förstår att du inte menade något illa med vad du skrev, jag menar bara att det fick mig att tänka efter. Jag har haft fullt utvecklad bulimi i flera år, lyckades klara mig igenom en grav. utan att kräkas, mådde då jättebra. Min son är nu 10mån, och jag är långtifrån frisk. Jag vet att jag är en bra mamma. Han går alltid i första hand, och han får de matvanor jag själv önskar att jag hade. Men jag förstår vad du menar, ibland mår man inte bra, och skulle vara en ännu bättre mamma som frisk.

Förlåt, jag ville INTE trampa någon på tårna!
Skrivet av Monika
Ursäkta om någon tog illa vid sig! Vad jag menade var att när man är mitt uppe i ätstörningshelvetet så är ens tankar upptagna av mat, hetsätning, bantning, kräkningar osv. Om man som jag gjorde, kräktes många gånger varje dag så blir man trött både psykiskt och fysiskt, och då är det klurigt att orka med ett spädbarn, vaknätter, gråt och tröst. dessutom i längden. Kanske det är olika - men JAG klarade inte av att ha ångest över mit ätande och samtidigt finnas till 100% för mitt barn. Det jag ville med mitt svar var inte att klanka ner på någon. Jag ville få Hasta att dela sitt problem med någon hon känner förtroende för, för att på så sätt få den hjälp hon behöver. Både för sin skull och för sitt barns skull. Sedan tror jag det är viktigt att komma ihåg att även om ett barn inte märker att mamman ex kräks när det är litet, så är risken stor att det gör det när det är lite äldre. Det finns barn på dagis som har blivit upptäckta av personalen med att gå och spy efter maten. Man gör inte som mamma säger - man gör som hon gör. Därför känns det viktigt för mig att själv vara en förebild för mitt barn när det gäller matvanor.


Jag förstod!
Skrivet av Anna
Hej Monica! Jag förstog att du inte menade att klanka ner på någon som jag också skrev i mitt inlägg. Jag ville bara säga att jag har bulimi, kräks ofta flera gånger om dagen, men än så länge klarar jag av att vara en bra mamma. Jag kämpar och försöker bli frisk. För min sons skull så måste jag bli frisk. Ju äldre han blir ju mer förstår han ju, och jag skulle aldrig kunna förlåta mig själv om han fick några ätstörningar.

Hej gumsan
Skrivet av erica
Du är otroligt stark,tycker jag som beslutat dig för att behålla ditt barn. Du säger idag att du lyckas hålla dig från att kräkas för att du är rädd att ditt barn skall skadas... det är sunt... Men sen börjar en tid med amning och vakande nätter och tiden kommer liksom automatiskt att rinna på och kanske kan detta vara en möjlighet för dig att komma ur "helvetet" Du får en annan person att ödsla kärlek på och som älskar dig hur du än är och hur du än beter dig.. Jag tror att med din insikt och klarsynthet är du på väg att ta de första stegen mot ett friskt liv. Jag tror på dig och du ett ord på vägen. Fast du inte kräks längre måste du tänka på att du idag föder två liv i din kropp och det är viktigt att du äter. Försök äta var 4 e timme hela tiden och försök stå emot de impulser som dyker upp och som gör dig deppig och nere.. försök se det goda i livet hela tiden och glädjs åt att du blir en mor... kram till dig och jag tror på dig...

Tack alla
Skrivet av Hasta
Jag vill bara tacka alla för att ni bryr er så. Bara det känns som en tröst! Har till och med nästan varit glad ett tag, någon gång då och då. Jag skulle från början gå hos en MVC som hade special inrikting med bla. ätstörningar. Men de sa bara att allt skulle gå bra "om jag nu kunde låta bli med de hära ätstörningarna". De var fruktansvärt negativa mot att jag var så ung mm. Efter att jag hade varit där så bröt jag ihopa totalt, men som tur var så hade min mamma följt med så hon kunde stötta mig. Vi pratade med min läkare som ordnade så att jag kunde gå på en annan MVC som de har regelbunden kontakt med. Det som jag tror är det stora problemet i mitt fall är att jag aldrig kan öppna mig för någon och berätta om jag inte mår bra. Jag vill inte besvära alla andra som har sina egna problem att ta itu med. Det finns så mycket mer att skriva, men då lär det aldrig ta slut.

Har bulimi och ska ha barn

här med

Denna djävulska sjukdom!

Detta hjälpte mig:

Bra mamma!!

Förlåt, jag ville INTE trampa någon på tårna!

Jag förstod!

Hej gumsan

Tack alla

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information