Förvirrad, (långt och onödigt)

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Förvirrad, (långt och onödigt)
Skrivet av	Hasta
Hmmm... jag känner mig riktigt taskig när jag alltid vänder mig hit när det e några problem. Det jag tycker känns jobbigt e att jag inte klarar av att ha en vanlig relation till mina vänner, först e allt jätte bra sen går allt åt skogen. Jag e alltid så nervös att jag inte ska duga och leva upp till alla krav (som egentligen e mina egna) Detta har tillsist slutat med att jag bara har två vänner kvar som jag håller på att mista. Det är inte deras fel, det e mitt, jag överreagerar på allt, de tycker inte att det e nåt men det tycker jag, som exempel när de sa att min bror tyckte jag var ett labilt psykfall, klart man reagerar på det, tycker jag åtminstone. Åhhh.. det e så jobbigt när man e så velig och lätt påverkad. Det e så uppenbart, jag tycker en sak men när nån säger en annan sak hakar jag på det direkt. Det är ju bara att läsa det jag skriver så ser man det. Aldrig kan allt vara bra, alltid ska det vara nåt, men det e bara att inse att livet e så. Det e också bara så att den enda som kan hjälpa mig med mitt beteende e jag. Det är bara det att jag inte vet vilken ända jag ska börja i. Min lösning på allt e alltid att gå ner i vikt, det e det enda jag kan kontrollera, alla andra kan jag ju inte kontrollera. usch vad jag e förvirrad och motsägelsefull hela tiden, fattar inte varför jag skriver ner allt detta, önskar bara att det fanns någon som alltid skulle finnas hos mig och stödja mig till 100 %, men man kan inte få allt som min mamma alltid säger, har ett friskt och välskapt barn, har bra ekonomi och ett eget hus, det e inte alla som får det.
Svar på tråden: Förvirrad, (långt och onödigt)

Hasta
Skrivet av erica
Det är aldrig onödigt att skriva av sig kan vara skönt till och med, eller hur. Jag miste alla mina kompisar under min sjukdomsperiod, så det är inte ovanligt utan snarare vanligt. Jag hoppas att du en dag söker hjälp för dina bekymmer om inte annat för ditt barns skull. Försök se de små positiva sakerna i livet lite ljusare. En vacker dag kommer du till det stadiet då du verkligen känner att nu vill jag göra nåt åt detta. Då kommer nog inget stoppa dig, jag tror inte du är riktigt mogen än, stämmer det?

Har fått hjälp
Skrivet av Hasta
Jag är så kallat frisk sen mer än ett år tillbaka och fick hjälp utav väldigt duktiga läkare. Fick tabletter för bulimi och fick sluta med dem för att jag blev gravid, valde (om du förstår vad jag menar)inte att bli frisk. Hade mer vänner när jag var som värst sjuk än vad jag har nu. Vet inte vad jag gör för fel nu? Det e bara att man känner sig trött när det mesta går emot en. Min pappa har börjat dricka igen, mina föräldrar bråkar och snackar om skillsmässa, min bror har sagt upp bekantskapen med mina bästa vänner, mina bästa vänner försökte vända min bror och mig mot varandra, babyn e i kink period, pappan hörde av sig efter ett ½ år och skällde ut mig tills jag började gråta och efter det inte hört av sig mer än två gånger och så här har det varit i en längre period. Man blir trött.Måste lära mig att ta motgångar bättre, inte bli så ledsen. Skönt att ha denna sidan och ösa ur sig allt.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv