Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jag har precis upptäckt er!

Skrivet av besökare
Nu känner jag mig nästan "frisk". Sedan jag började tala om hur jag mådde och mina tankar så har jag på något sätt lyckats må mycket bättre och äter bra nu. Det var familjen som oroade sig och stöttade mig att kontakta vårdcentral, som i sin tur gett mig kontakt med ätstörningenhet på större sjukhus. Än bara telefonkontakt, väntetiderna är långa. Jag kan fortfarande känna "djävulen på axeln" ibland, men skillnaden är att jag inte lyder det. Frågan är bara, jag vet inte om jag har gått upp i vikt, och jag trivs bra med min kropp nu fastän jag är underviktig. Alltså, jag behöver gå upp i vikt men jag trivs bra så här, skillnaden är att jag slutat svälta mig utan äter nu. Jag känner ett behov att väga mig, och har ingen våg!
Svar på tråden: Jag har precis upptäckt er!

Å vad jag känner igen mig!

Skrivet av  Louise med William f. 040213
Börja aldrig fundera över att köpa en våg över huvud taget! Jag har inte heller våg och jag har inte vägt mig på ett bra tag. Sist jag vägde mig var jag hos mamma och pappa. Att kliva upp på vågen var ungefär som att få ett slag i huvudet. Det där med vägning kommer alltid att vara negativt för mig hur lite/mycket jag än väger. Jag väger på pricken så lite (eller mycket) som man får göra utan att vara underviktig.

Under amningen har jag bara rasat i vikt. Folk i min omgivning har börjat undra om jag verkligen äter. Men det gör jag ju!

Allt tjat gör saken värre. När jag var gravid och efter graviditeten så kommenterade ingen min vikt. Men nu får jag världens uppmärksamhet igen. Hur mycket de än klagar så får de mig att känna mig duktig. De fattar inte...

Jag tror inte att jag någonsin kommer att bli helt frisk men jag hoppas jag förblir så frisk som man nu kan bli efter en ätstörning.

*Kram*
 

vill bara

Skrivet av  mim
vill bara säga att jag är glad för din skull att du har fått hjälp och hamnat på rätt spår. Starkt av dig att söka hjälp och att hålla fast vid det positiva!

kramar och allt gott till dig
 

tack

Skrivet av  besökare
tack för era svar, det var ett tag sedan jag besökte sidan. Nästa vecka har jag tid hos min husläkare på vårdcentralen. Det var lång väntetid så när jag pratade med henne sist mådde jag dåligt. Nu mår jag som sagt bättre, äter, och tänker visst på vikten (vill inte gå upp!) men gör inte så mycket åt det. Någon måltid fuskar jag ifrån när ingen vet...Nu vet jag inte vad jag skall säga till läkaren?! Ni märker, jag kallar mig frisk men i bakhuvudet sitter delar av mitt gamla tankemönster kvar.
 

hej!

Skrivet av  Soppero
Det var bra gjort av dig att ta kontakt med vårdcentralen!
Det är helt naturligt att du fortfarande tänker på att du inte vill gå upp, men så länge du kan låta det vara är det jättebra.
Jag tycker att du kan berätta precis det för läkaren. Att du fortfarande har dina gamla tankar kvar, och att du hoppar över vissa måltider ibland för det är ju just de tankarna ni ska jaga bort!

Lycka till! kram
 

Hej!

Skrivet av  besökare
Jo, jag skall berätta allt för läkaren. Det är väl därför jag beställt tid, jag kan ju inte sitta där och ljuga o säga att allt är bra och jag mår fin fint. Även om jag gör det mestadels, med några svackor. Just nu försöker jag hantera ett enormt chokladbegär :-) Jag kan äta upp en stor chokladkaka utan problem, (oftast för att inte äta något annat). Men nu har jag ätit middag och behöver ingen choklad...även om suget finns där.
 

Artiklar från Familjeliv