Vad ska man säga och vad ska man INTE säga?

Vad ska man säga och vad ska man INTE säga?
Skrivet av	Karin med Ida + bf 20/1
Hej! Jag har inte varit här inne förut, men på mitt arbete har vi en tjej som vi börjar bli rejält oroliga för. Hon har tydligen tidigare varit ganska rund (innan hon började här) men lade om sin kost och blev vegetarian och gick då ner ordentligt och såg normalt sund och hälsosamt smal ut när hon började jobba hos oss för 3 år sedan. Sedan hon gifte sig i höstas har hon bara blivit magrare och magrare. Hon säger att hon tycker om att vara smal (verkar alltså inte tro att hon är för tjock), och att hon tycker om att träna osv... Hon och hennes man (som är läkare) har tydligen gått igenom symptomen för anorexia och kommit fram till atthon inte har det för att då ska man vara mer "tävlingsinriktad", vilket hon inte är. Alltså ingen fara, säger hon och hennes man när några andra vänner frågat hur det ligger till. Hon äter extremt magert och sunt, men äter ofta. Tar en frukt när vi andra fikar. Hon lagar ofta mat, pratar om, bjuder på middagar, bakar kakor till vårt fika (men äter inget själv). Gissningvis är hon ca 167 cm lång och väger kanske mellan 40-45 kilo nu. Knotorna sticker ut... Visst verkar något vara snett? Vad ska man säga? Vad ska man göra? Några kompisar har som sagt redan försökt ta upp frågan och då blir hon ledsen men säger att det inte är någon fara. Jag är inte så jättenära vän med henne, men vi har delat skrivrum i drygt ett år, så jag känner ändå henne hyfsat väl. Det man är rädd för är att säga precis fel saker, så att allt låser sig än mer och att hon blir än mer på sin vakt mot oss (vi har en känsla av att hon äter när vi ser det, för att det ska se bra ut. Vi har inte märkt att hon kräks upp maten eller så). Jag skulle bli väldig tacksam om någon med mer insikt och förståelse för sådana här saker kunde ge mig ett råd om vad vi ska göra!
Svar på tråden: Vad ska man säga och vad ska man INTE säga?

Hej!
Skrivet av Louise med William f. 040213
Man kan ha anorexia fast man inte tycker att man är tjock, ivarjefall har jag fattat det så. Där jag behandlades var det en tjej som inte åt något fett alls och hon var pinnsmal. Det var för att hon var rädd att få en hjärtattack (en i hennes familj hade haft det). Även fast hon inte tyckte hon var fet så klassades hon som anorektiker. Ibland när jag var sjuk så tyckte jag att jag var väldigt smal men trots det ville jag bli ännu smalare. det kan mycket väl vara så att hon faktiskt tycker hon är smal men vill gå ner i vikt endå. Oavsett vad som rör sig i hennes huvud så verkar det inte vara ett dugg bättre än anorexia rent fysiskt. Jag tycker inte att du ska strunta i henne även om du inte känner henne väl. Undvik kanske att kommentera hennes kropp, säger du att h on är smal kan hon li motiverad att bli ännu smalare eftersom hon känner att det ger resultat. Det kan tillochmed vara så att hon vill vara ett skelett, jag har träffat flera som tycker det är snyggt. tala om för henne att borde söka hjälp, det är ofta ett ord som avskräcker någon för att fortsätta gå ner i vikt. Även om hon är vuxen kan hon uppenbarligen inte ta hand om sig. Erbjud dig att följa med henne till vårdccentralen, ett bra första steg. Sedan kan vårdcentralen ge henne en remiss till rätt ställe. Hennes man kan vara lite "förblindad" eftersom det rör sig om hans fru. Det är bättre hon träffar en annan läkare som hon inte är involverad personligt med. Kramar

Håller med!
Skrivet av Soppero
Efter "å, vad du är fet" är "å, vad du är smal" det värsta man kan säga till en anorektiker. Tycker som Louise att du kan erbjuda dig att ta med henne till vårdcentralen, eller på något annat sätt hjälpa och visa att du bryr dig! För det vet vi ju att du gör :) Lycka till och hoppas det går bra för väninnan!


håller också med
Skrivet av mim
Det låter absolut som nåt är snett! Jag tycker precis som Louise och Soppero, erbjud henne din hjälp, betona att du vill och tycker att hon förtjänar att må bra, både fysiskt och psykiskt, och det gör man bara om man får all den näring man behöver. Att vara tävlingsinriktad är inget kriterium för ätstörning. På sid. två här har Ingen skrivit in de medicinska kriterierna för olika ätstörningsdiagnoser, om du är intresserad. Man kan dock ha ätstörning utan att uppfylla alla kriterierna, tänk på det. Men de kan kanske ge dig en lite mer bild av hur det ser ut. Bra författare är Helene Glant och Peggy Claude-pierre, de finns på biblioteket.

Låter som om...
Skrivet av Joss m 2
hennes man kanske har ett finger med i spelet, eller hur jag nu ska uttrycka mig. En gammal klasskompis till mig gick av olika anledningar upp LITE i vikt när hon var i 20 års åldern. Alla tyckte det var väldigt klädsamt med lite former på hennes annars smala kropp men i samma veva träffade hon sin nuvarande man. Och av någonanledning började hon bli magrare och magrare. Åt ytterst lite i sällskap med andra. Lite godis i bland och kanske en hårdmacka utan smör till lunch... Hon hade alltid "nyss ätit". Hon var alltid väldigt mån om andras hälsa och planerade att bli läkare precis som hennes kille!!! (Nuvarande man!) Denna kille hade ett långvarigt förhållande bakom sig med en tjej som hade, gissa vad... anorexia...! Alltså är min gissning att det finns människor som kanske på något vis "hjälper" sin partner att vara sjuk. (De har nu varit gifta i mer än 10 år och hon är fortfarande sjuk...) Är jag helt ute och cyklar, eller vad tror du/ni?!?

lite otäckt
Skrivet av mim
..men jag fick litegrann samma känsla, fast det är ju omöjligt att säga av ett inslag egentligen. Det kan ju vara en omtolkning eller ett missförstånd från henne, men om det verkligen är så att mannen är utbildad läkare och han har sagt att hon inte har ätstörning för att hon inte är tävlingsinriktad så tycker jag att det är grovt, i bästa fall aningslöst till gränsen av hänsynslöst Har han själv en utbildning som inte innefattar den typen av problem så borde han rimligtvis uppmuntra henne att söka en som har.


Håller med
Skrivet av Ingen
Dessutom finns det inte med i kriterierna att man ska vara tävlingsinriktad. Det är ett vanligt drag men har inget att göra med om man får diagnosen eller inte. Kanske det är ett försvar hos mannen? Han vet att hon är sjuk, blir rädd och förtränger? Han vågar helt enkelt inte se hur det är... Kramar och lycka till! /Ingen

Det är möjligt men
Skrivet av Louise med William f. 040213
förhoppningsvis sker det oftast inte avsiktligt. Men visst finns det säkert de som tycker det är snyggt med ben och gärna stödjer någon med anorexia att banta. Tänk bara på de modellagenturer som hittar sina modeller på ätstörningskliniker... usch så otäckt, det vill jag inte fundera vidare på!

Vad ska man säga och vad ska man INTE säga?

Hej!

Håller med!

håller också med

Låter som om...

lite otäckt

Håller med

Det är möjligt men

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information